Åh vad irriterad jag, kanske är det värmen, kanske är det för att det är den tiden på månaden. Jag reagerar blixtsnabbt och blir tvärsur på en gång. Av någon anledning är det alltid min man som jag blir mest arg på. Undrar om det är så att han allid är likadan men att jag oftasta accepterar honom och det han gör och sen när den här tiden kommer så räcker inte min energi till för att behålla lugnet när han strular.Sitter här och är förbannad! Nått som jag verkligen INTE vill vara dagen före semestern. Fan att det blev så här. I ett ögonblick försvann min glada känsla efter ett samtal med mannen. Ska jag kanske ta och skriva vad som hände så kanske jag får lite distans och inser att jag inte borde vara så sur.Följande hände för 3 minuter sedan...Det började med att mannen skulle laga lunch till alla här på jobbet (vi har turats om hela veckan och idag var det hans tur) Vi äter alltid lunch klockan 12 och alla andra har lyckats få maten klar i tid. Mannen som inte är direkt känd för att passa tider åkta iväg klockan 10 för att inhandla råvarorna. Vi skämtade lite här på jobbet om när vi skulle få mat idag, jag sattsade på 12:45.Jag visste vad det var som skulle lagas och att det tar rätt lång tid. Rotsakslåda i ugn och gillade fiskspett. Klockan 11:30 hade mannen fortfarande inte dykt upp så jag gick in och förberedde lådan, de ingridienserna fanns på plats. 11:55 dyker mannen äntligen upp och då är lådan redan inne i ugnen (behöver ca 35 min för att bli klar)Han ställer då frågan om jag haft på olivolja? Ja svarar jag och tillägger att jag även haft på havssalt. Svaret jag då får är -Du tog väl inte för mycket? Jag tycker att det ska smaka lite sött. Mitt svar blev -Om det nu är så noga så skulle du kunna varit här själv och gjort den.Fan jävla gubbe som kritiserar mig när jag försöker hjälpa. Är jag mindre irriterad nu?!!? NIX snarare tvärt om :-)Hoppas det går över snart.

Så heter min favoritövning på min nya blåa gymboll som jag fått av min mamma.När jag tränade på gym så använde jag mig av sådana här bollar och berättade det för mamma. Hon sprang genast och köpte en till mig så nu finns det inget sätt att komma undan.Visst bollen är kul att träna med men oooo så jobbig. Kålmasken är en övning som verkligen tränar HELA magen. Man riktigt känner hur alla muskler får jobba. Dessutom fanns det en bok med fler övningar som man fick med bollen så nu blir det lite styrketräning framöver för min del. KUL!

Nu är det endast 1½ arbetsdag kvar innan min 3 veckor långa semester börjar. Det ska bli så skönt och det är verkligen välbehövligt.Mina mornar med motion 45 min innan frukost har det varit lite si och så med på sista tiden. Främsta anledningen är att klockan ringer så in i bänken tidigt 05:25! Ser fram emot lite sovmornar nu under semstern och fina promenader på förmiddagen.Hur det kommer att gå med maten är ett stort huvudbry just nu. Min semester kommer att börja med 10 dagar på sjön tillsammans med min man, vår hund, min moster och hennes man. Igår var vi ner till hamnen och "båttränade" hunden med gott resultat. Vi pratade även mycket mat. Det var otroligt svårt att få min moster och hennes man att förstå vad jag får och inte får äta. Det var först efter 10:e gången som jag sagt att jag inte får äta bröd som dom förstod att jag faktiskt inte äter nått bröd....INTE ENS TILL FRUKOST!! Det verkade för dom helt obegripligt. Hur dessa 10 dagar kommer att gå vet jag inte och efter igår måste jag säga att jag är minst sagt orolig.Stefan, min man, äter "vanlig" mat när vi äter hemma och jag äter min egen. Det har fungerat så bra nu i över 5 veckor men det verkar betydligt svårare att få andra att förstå att det faktiskt kan fungera.Jag vill bara kunna tänka på mitt, ta med mig den maten jag vill och kan äta och helt enkelt sköta mig själv. Vi får se hur det går. Jag hoppas det finns bra matbutiker efter vägen så att jag kan köpa min frukt mina grönsaker och fisk/quorn mm.Kommer förmodligen inte hinna skriva nått mer innan vi drar iväg men jag lovar en utfärlig rapport om hur det faktiskt gick när jag är hemma igen.

Hjälp vad hungrig jag är! Brukar inte vara så vid den här tiden. Kanske var lunchen för snålt tilltagen. Blev bjuden på lunch och den bestod av gröna bönor, fetaost och jordgubbar. Kanske saknar jag proteinet. Jag blev mätt när jag åt men nu kurrar det rejält i magen.Ska gå och äta mellis nu så det blir någon ordning.Vägde mig förresten tidigare idag och vågen visar nu75,5 kg. Känns riktigt bra! När jag gifte mig för 3 år sedan vägde jag 74 och som minst när jag varit tillsammans med min man har jag vägt 72. Riktigt riktigt roligt att vara så nära igen.

Shit shit shit vad svårt det kan vara ibland. Hur enkelt är det att falla in i gamla vanor igen? Jag vet...busenkelt! Min snälla mamma var så rar och ville "sponsra" mig med nötter, eftersom att hon vet att det är nyttigt för mig. Hon frågade vilka nötter jag åt och jag svarade att hon gärna fick köpa Paranötter och pecannötter. Idag fick jag en stor påse med olika nötter, para och SALTADE PISTAGENÖTTER! Nått jag INTE får äta. Jag sa snällt att det blev lite fel och hon blev naturligtvis besviken.Jag tog ialla fall hem påsen med alla nötter...ett misstag. Jag borde lämnat pistagenötterna till min mamma och pappa direkt. Men vad gör jag, jo jag tar hem, häller upp i en skål för att jag ska bjuda våra gäster. Jag ska inte ha tänker jag. Men vad händer, jo händerna liksom bara dras till skålen och tillslut sitter jag där och pillar i mig nöt efter nöt. Såååå himla salt och gott. Jag slutar inte förrän min man säger lite snällt att "det där kanske inte är så bra" och jag inser då vad jag håller på mig. Kastar tillbaka nötterna jag har i handen och suckar högt. Alltså kära du, hur svårt kan det vara att låta bli och inse att den tiden är förbi?! Väldigt svårt verkar det som.Ja jo jag vet, kanske är ett par pistagenötter ingenting att bråka med sig själv om...men jag känner mig i alla fall besviken. Det är ju i alla fall ett tecken på att jag fortfarande helt okontrollerat kan sätta i mig det som står framför näsan.Åtgärd: Lämna tillbaka alla SALTA GODA pistagenötter till mamma i morgon och se till att bara ha nyttiga nötter hemma.GOD NATT!

Jag har ca 15 kg kvar för att nå min målvikt...tunga 15 kg. Min plan för att bli av med dessa sträcker sig till våren 2007. Senast i juni ska kilona vara borta men helst redan i februari till min födelsedag.För att nå mitt mål på 62 kg krävs stränga regler. Regler som jag MÅSTE följa stenhårt för att det här ska fungera. Jag har nämligen sveriges absolut sämsta karaktär när det kommer till mat och annat gott. Reglerna är som följer:1. Inget godis, snacks, läsk eller fikabröd2. Ingen snabbmat3. Inget rött kött4. Inga mejeriprodukter5. Minska på saltet6. MotioneraAbsolut inget nytt under solen men ack så svårt! Som jag skrivit tidigare, hur kommer det sig att ALLT som är GOTT är ONYTTIGT??!?! Visst finns det goda nyttiga saker men det finns få saker som slår en god bea-sås, pommes och en grillad oxfilé så är det bara.Men va fan kom igen nu, sånt har du ätit tillräckligt!! Är det värt det? Är det verkligen värt det frågar jag mig? Jag vill ju inte vara tjock. Jag vill inte bekymra mig över att kläderna sitter dåligt, att det inte finns några snygga kläder att köpa. Att jag inte får plats i alla karuseller på Liseberg!! Helt jävla otroligt men så är det *suckar tungt*.Nej det får vara ett slut på onyttigheterna och ledsamheten över att vara tjock. Jag SKA lyckas, så är det bara! Har försökt så många gånger men nu NU JÄVLAR!

Jag har inte alltid varit tjock, även om det känns så. Jag kan inte längre identifiera mig med någom som är smal. Jag är en tjock tjej som älskar mat och som hatar att motionera. Så enkelt är det faktiskt. Men har jag alltid varit sån här? *funderar* Jo, det här med motionen har ALDRIG varit min grej. I ju för sig har jag spelat handboll i massor av år men på något vis lyckades jag alltid slingra mig ur träningen, i alla fall motionsträningen. Spela handboll var kul men springa spåret...nej det gjorde jag bara inte.När jag 1997 slutade gymnasiet och flyttade till Norge 19 år gammal hände nått som skulle göra mitt liv surt för många många år framöver. Jag slutade med handbollen, tog jobb som au pair i Oslo och på 10 månader gick jag upp 15 kg. HUR kan det vara sååå lätt att gå upp och så svårt att gå ner? Varför är allt gott onyttigt? Kanske är det inte så men så känns det för mig. Det min kropp skriker efter är sött, fett och salt!! Allt som är så tycker jag är gott.Det har nu gått snart 10 år sen jag la på mig min övervikt och jag kämpar fortfarande för att gå ner igen. Jag är 158 cm lång och drömmer om att väga 60 kg. I fortsättningen ska jag skriva om hur jag ska nå mitt mål, vad jag äter på dagarna och hur jag tänker och tycker kring det jag gör.