Igår fick jag en glad nyhet!! Min goda vän S och hennes kille K väntar barn!!! Dom ska hem till oss på fest nu på lördag och hon ville ringa och berätta för mig först av respekt för vår situation. Otroligt vänligt av henne, även om jag numera endast blir lycklig och glad när folk runtomkring blir gravida. FRAMFÖRALLT mina kära vänner såklart. Det var jobbigare förr när man var inne i IVF svängen....nu väntar ju  jag faktiskt också barn :-)

Så jag vill säga ett jättegrattis till er och ser fram att träffa det lilla underverket lagom till jul!!

Nu var det bra länge sedan jag tog mig ut och motionerade i spåret. Jag har lovat mig själv att ta mig ut och jogga/gå tre gånger i veckan de återstående 4 veckorna innan Mallis. Förra veckan gick jag tyvärr upp i vikt och vägde åter igen 66,5 kg. Att nå 60 kg till resan kan jag bara glömma men nu gäller det att komma så nära som möjligt.

Träningen är verkligen någonting som jag  hamnat efter med och jag ska verkligen försöka anstränga mig nu. Maken är bra på att peppa och han stöttar på alla sätt han kan. I dag tex borde jag varit hemma och hjälpt till att måla om några möbler men han sa att han fixade det själv så att jag fick tid att träna. Sånt uppskattas. Dock ska jag snart ut och hjälpa till med det sista. Vi ska ha fest nu på lördag och då vill vi ju vara helt klara med möblerna.

Nå, jag skulle som sagt ut i spåret hade jag bestämt och tog en chansning med att ringa min kompis M. Hon hade tänkt ut och jogga hon med så det passade jättebra. Vi cyklade till spåret tillsammans och där bestämde vi oss för att ta 5:an! Dock med förbehåll om att få gå i uppförsbackarna. Vi kom igång bra och joggade i alla fall uppför de första backarna. 5:an här i skogen är faktiskt rätt jobbig med många långa uppförsbackar så visst blev det att vi gick  upp för några - men inte alla. Det gick faktiskt jättebra och jag sitter här nöjd som sjutton över att äntligen kommit ut.

Fick just ett nytt samtal från veterinären som förklarade lite mer om sköldkörtelproblemen och hon bestämde att Harry nu ska provmedicineras i 5 veckor med samma höga dos och sen att vi tar ett nytt prov.

Hon trodde att vi skulle kunna se resultat i hans ork och "glädje" inom 3-4 veckor...så det blir till  att hålla ut och hoppas att han repar sig snabbt.

Ikväll är det avslutning på agilitykursen som vi gått på under några veckor. Vi har ju inte kunnat vara med så mycket och tränat men vi ska ändå vara med i kväll tänkte jag. Jag kör helt efter Harrys villkor och tittar om han blir trött och hur mycket han orkar. Han är ju ändå pigg och glad och älskar att komma ut till klubben och köra lite. Huvudet är ju inte trött om man säger så :-) Men som sagt, det gäller att vara försiktig och anpassa träningen.

Nu är det fikadags!!

Alltså jag blir helt tokig!! Men samtidigt lättad och lite orolig...allt på en gång...jag ska förklara.

Idag på eftermiddagen ringde jag Djurkliniken för att kolla om svaren på provet av Harrys sköldkörtelvärde hade kommit. Jag fick svaret att provet skulle analyseras under dagen och att jag skulle få telefontid med en veterinär på måndag och då få reda på resultatet. Jag sa till sköterskan jag pratade med att Harry blivit ännu sämre och att jag var mycket angelägen om att få veta svaret fort. Hon sa att hon förstod och att jag fick vänta till måndag.

Jag accepterade läget, vad skulle jag annars göra liksom...

Sen klockan halv fem just innan jag ska åka från jobbet ringer mobilen. Det är sköterskan igen som förklarar att hon ringt upp Strömsholm för att kolla om dom hade provsvaren klara vilket dom hade. Sköterskan frågar mig "-Hur fort kan du komma till ett apotek?" Gissa om jag blev rädd...

Hon förklarade vidare att sköldkörtelvärdet hade nått ett kritiskt lågt värde och att det var viktigt att han fick medicin på en gång!!! Jag trodde knappt mina öron och jag fick en stor klump i magen. Jag sa att jag kunde hämta medicinen fort och dom faxade receptet till apoteket nere på stan. Jag åkte direkt ner och hämtade ut det och snabbt hem för att ge min älskade lilla vovve sin väl behöva medicin.

Det kändes så bra att äntligen kunna ge honom någonting som kommer att få honom att må bättre. Jag vet ännu inte hur fort vi kan se resultat men sköterskan trodde att det inte skulle behöva dröja alltför länge. Han får just nu en väldigt hög dos för att liksom få en rivstart. Nu kommer många fler blodprover att följa för att fastställa vilken dos han verkligen behöver. Jag är just nu ganska lättad och förhoppningsfull inför framtiden och tror att min kära Harry ska bli pigg och glad igen.

MEN det som gör mig oroad är just det faktum att dom nu ansåg att läget var AKUT och att han var tvungen att ha medicin redan från ikväll. Tänk om sköterksan på Djurkliniken inte ringt upp Strömsholm, då hade vi inte vetat nått förrän måndag och Harry hade fått gått flera dagar till utan att få hjälp. Vill inte ens tänka tanken på vad som skulle kunna ha hänt *ryser*.

Nå, ett steg framåt nu i alla fall och jag längtar redan till i morgon bitti då han ska få sin nästa dos hehe tänk så knäpp man är... :-)

Godnatt!! 

I onsdags sprang jag ju för första gången i mitt liv VårRuset. Det var en fantastiskt fin kväll här i Västerås. Solen sken och det kändes varmt och skönt i luften.

Jag hade satt som mål att komma runt de 5 km på under 40 minuter. Jag trodde att jag skulle få gå och jobba omvartannat hela tiden för jag har inte alls tränat så mycket som jag skulle ha velat.

Men när loppet drog igång och jag väl började jogga kände jag att det gick lättare än jag trodde. När vi passerat 4 km hade jag inte gått en enda gång. Jag var otroligt lycklig och när jag såg maken och Harry vid sidan om banan blev jag jätteglad och fick mer energi. Jag kände mig så stolt när jag sprang förbi och hade tydligen ett stort leende på läpparna..och detta alltså efter 4 km!! I sista uppförsbacken fick jag tillslut bryta joggen mot en rask promenadtakt. Men sen joggade jag även sista biten in mot mål och gick i mål på tiden 36:00 :-) Jag var otroligt stolt och glad när jag kom i mål. Det här bara måste jag göra igen nästa år!!!

Efteråt blev det picknick ute med tjejkompisarna, en väldigt trevlig och rolig kväll!!

TACK INA som inspirerade mig till detta!!!

Nu först vill jag skriva grattis till mina kära vänner H&H som...

 HAR FÅTT EN DOTTER!!!

En ljuvlig liten flicka i södra Kina väntar just nu på att bli hämtad av dem. Helt fantastiskt och det är en varm känsla som sprider sig i min kropp när jag tänker på denna lilla tjej. Jag kommer få träffa henne - känner mig stolt när jag tänker på det. Jag kommet att få lära känna henne och hennes hem finns här i Västerås. Det är så märkligt hur många känslor som kommer i kroppen när något så här stort händer.

Jag är otroligt glad för mina vänners skull och jag hoppas att det inte dröjer länge innan dom får åka iväg och hämta sin dotter.

All lycka till er!!

Ikväll ska jag göra nått som jag aldrig gjort tidigare, jag ska delta i ett jogginglopp. Jag ska springa Vårruset här i Västerås och det ska bli jättespännande. Få se hur det går till, alla glada tjejer, och framförallt se om jag kommer klara av utmaningen :-)

Naturligtvis känner jag att jag borde tränat så mycket mer inför idag men jag får ta det för vad det är och se det som ett träningspass.

Just ja, jag kom på att jag inte meddelat förra veckans resultat. Vågen visade ytterliggare ett minus - dock ett väldigt blygsamt sådant men ändå. Jag är glad så länge det inte visar +. 65,3 kg gav ett minus på -0,2.

Denna veckan räknar jag iskallt med ett stoooort +. Jag har ballat ur helt och hållet sedan riksmötet och det är så svårt att komma tillbaka in i matchen. Jag hoppas på att kvällens 5 km ska få fart på mig och att jag kommer igång igen. Önska mig lycka till!! :-)

Ännu ett inlägg om Harry... :) Han är ju min lilla bäbis hihi...

Veterinärbesöket gick jättebra och Harry var snäll som ett lamm som vanligt. Veterinären sa att hon såg på honom att han såg trött ut, ögonen har liksom ett tomt uttryck och han ser sorgsen ut. Tacka för det när han varit sjuk så länge.

Nu återstår bara att vänta och se vad proverna säger och tydligen var det svårt att veta när provsvaren kommer, en sköterska sa före helgen och en annan sa minst 10 dagar...*suckar* inget annat att göra än att vänta dock.

Nu blir det en liten fika tror jag...behöver ladda inför kvällen då det är golf med LC som gäller.