För nästan precis ett år sedan opererade jag mitt högra knä, korsbandet hade varit av en stund och jag fick ett nytt. Efter operationen var det mycket viktigt att sköta sin rehabträning och normal sjukskrivningstid är runt 2 månader. Jag var hemma i två veckor! Dessutom gjorde jag en urusel prestation när det gäller träningen. Resultatet blev att jag nu ett år senare fortfarande har ett knä som har dålig balans, värker och hindrar mig från att vara fullt aktiv. Riktigt dåligt!

Efter att ha varit totalt inaktiv i flera månader tog jag i tisdags tag i min situation på allvar igen. Jag hade bokat tid hos sjukgymnasten för att lägga upp ett träninsprogram för mitt knä men också för att göra ett program som kommer att hjälpa mig att få bättre kondition. Passet började med några tester av båda mina ben. Styrka, balans och spänst kollades och resultaten var bedrövliga...såklart. Nu har jag i alla fall ett utgångsläge och om en månad är det dags för uppföljning med nya tester.

Om jag ska göra nån förbättring av resultaten måste jag komma igång och träna. Kämpa!

Det här med att bryta vanor och invanda mönster är inte lätt, det vet alla som har försökt. Jag har försökt…många gånger har jag försökt. Det är jobbigt och frustrerande att hela tiden behöva börja om för att eftersom för varje gång som man börjar om så ökar tvivlet och tankarna på att ”varför skulle jag lyckas nu?” dyker upp och det känns som att man har förlorat redan på förhand.

Ett sådant utgångsläge är aldrig bra men vad f*n ska man göra? Ge upp? Nej, jag vägrar att ge upp! Nu handlar det inte bara om alkoholen utan mer en större livsstilsförändring som innebär bättre kost och ökad motion. Men det är bara det att jag HATAR att motionera. Det är sant, det finns ingen som är så träningsskygg som jag. Jag spelade handboll under många år och då skulle man ju kunna tro att jag gillade att träna men icke. Jag spelade handboll för att det var roligt att spela match, åka på cuper och ha ett sammanhang att höra till. Träningen hade jag kunnat vara utan. Jag var aldrig överviktig som barn/tonåring men sen efter gymnasiet hände det något. På bara något år ökade jag kraftigt i vikt och har sedan dess kämpat med att hitta ett sätt att hålla den nere. Det är oerhört frustrerande och jobbigt att vara överviktig och i många fall har det hindrat mig att göra saker som jag egentligen vill. Ändå har motivationen att göra något åt saken varit alltför låg. Det är för mig helt ofattbart att jag har haft så svårt att ändra mina vanor och leva mer hälsosamt och på så vis bli av med alla dessa jävla kilon.

Jag hittar ständigt ursäkter, jag äter i smyg och slappar mycket hellre i soffan än tar en promenad.   Samtidigt som jag gör det här så mår jag dåligt och är ledsen över att vara överviktig – helt skruvat. Men som sagt, jag vägrar att ge upp så nu har jag börjat om igen för den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp som Lars Winnerbäck säger ;-)

I går funderade jag på om det faktum att det är vinter ute hjälper mig just nu och om sommaren kommer att bli svår? Jag åkte hem till en kompis i går kväll och det kändes inte ett dugg jobbigt att inte få dricka vin till den goda maten. Det var bara jag och tjejerna där och vi tittade på Melodifestivalen och mös i soffan. Jag tog en kaffe efter maten och unnade mig lite snacks. Sen när det var dags att åka hem ja då var det ju som det har varit de senaste helgerna…bara att ta bilen och åka hem, mycket skönt! Hade den där helgen varit under förra året hade jag absolut sett till att vi gått dit och jag hade alla gånger druckit några glas vin. Men än så länge hjälper min beslutsamhet mig och jag har inte kommit tillbaka till en stadie där jag tycker synd om mig själv eller anser att jag offrar något.

Men när jag gick ner för trappan mot bilen i vinterkylan så tänkte jag på hur det skulle bli i sommar. Om jag ska åka till en kompis, det ska grillas, badas i pool eller vad det nu kan vara. Då tror jag att jag kommer att få det svårt. Det kommer ju vid den tiden vara väldigt länge sedan jag drack och antingen kommer det att hjälpa mig genom att jag då är så van att inte dricka ELLER så kommer det vara dubbelt så svårt!? Att jag då längtar mer än någonsin och att sådana tillfällen är så starkt förknippade med att dricka något med alkohol. Det återstår att se.

I sommar har vi bokat tre veckors semester i Spanien och det kommer också att bli en prövning det vet jag. Semester, sol, värme, god spansk mat, middagar på restaurang, en god kall öl i skuggan efter en dag på stranden…..gahhhhh! Vilket eldprov det kommer att bli. Jag får njuta av att det än så länge är vinter ute och ta en dag i taget sen.

Ja, ta mig tusan nu har en hel månad gått av det här året. Jag undrar om jag kommer att ha mer koll än vanligt på månadernas längd under hela året :-).

I september 2013 hade jag en vit månad och även januari 2014 var vit. Jag måste säga att jag tycker att de månaderna var svårare än vad den här månaden har varit. Jag tror att det beror på att mitt mål ligger så långt bort. En månad är inte så lång när jag hade vita månader blev det så att jag räknade helgerna och önskade att månaden skulle ta slut fort. Medan nu så är målet så otroligt långt bort att det är svårt att greppa och det gör att jag slappnar av på ett annat sätt. Det känns skönt.

Men faktum kvarstår; Det har gått 1 månad och det är bara 11 kvar - heja heja!