Alla inlägg under januari 2008

Av Soff - 30 januari 2008 16:31

I morgon sticker jag till London och blir bort till på söndag. Det ska bli såååå skönt att komma bort. Bara koppla av, titta på folk, titta på kläder, shoppa, mysa, prata, dricka gott, äta gott...skratta.


Vi är sex tjejer som drar iväg...återkommer med rapport sen såklart!!


Bye bye!!

Av Soff - 29 januari 2008 13:56

Det är någon som inte vill att vi ska adoptera, den saken är helt klar. Fel datum skrivs och nu senast fel efternamn. I utdraget ur sammanträdesprotolollet för vårt medgivande har man skrivit att vi heter Persson...vilket vi INTE gör. Hur jävla svårt kan det vara att få det rätt? På två ställen i protokollet står rätt efternamn men i sammanfattningen och där vår adress står är vi namngivna med Persson.


Något som INTE accepteras såklart. I Taiwan, och ja alla länder, är man mycket noga med att det står rätt namn och att allt är rättstavat och så. Jag ringde vår utredare och förklarade och hon skulle se vad hon kunde göra. Vi måste ju få ett nytt protokoll med rätt namn, fort som ögat.


*suckar lite lätt*

Av Soff - 28 januari 2008 09:07

Ett jättegrattis till min älskade underbara vän Grodis som fyller år idag!


Hipp hipp hurra hurra hurra hurra!!


Av Soff - 28 januari 2008 08:43

Ännu en helg som kommit och gått. Sitter här och har svårt att hålla ögonen öppna. Av någon anledning är jag SUPERtrött. Jag lutade huvudet bakåt en stund nyss här i min kontorsstol och somnade faktiskt ett litet ögonblick.


Helgen har inneburit många saker men jag tycker inte att jag sovit lite, snarare tvärt om. Jag har kommit i säng i bra tid på kvällarna och inget festande har det varit heller. Det är väl nått annat som gör att jag är så här trött. Hoppas på att en kaffe snart ska få mig att piggna till något. Jag är avundsjuk på Harry som ligger under  mitt skrivbord och sover...zzzzzz...han vet inte hur bra han har det :-)


Fredagen var mycket trevlig som jag trott, fick sällskap av C i soffan med god mat, Let´s dance och en hel del prat och skratt. MYS!


På lördagen vaknade jag med ett pirr i magen, nervös och förväntansfull. Dagen började med ett besök hemma hos C och hennes familj. Harry fick leka med sin kompis Enna, en supersöt kolsvart Schäfertik. Hon var raketsnabb och Harry hade inte en chans att hinna ifatt när dom lekte jaga i trädgården. Efter någon timmes trevlig samvaro var det dags att dra vidare...dags för det där som fick min mage att fyllas med fjärilar. Jag skulle få komma på besök till mina vänner AK och JE och deras dotter L! Henne vi mötte på Arlanda i måndags kväll. Men nu skulle jag få komma och hälsa på. Träffa henne under en längre tid och se hur hon tultade runt hemma i deras fina villa.


Jag spenderade några helt underbara timmar där hemma och det var svårt att hålla tårarna borta ibland. Att hon var där...nu...så efterlängtad och så underbar. Hon passade verkligen in där hemma och de nyblivna föräldrarna var lugna och trygga. Det fick mig att känna hopp inför vår kommande adoption. Barnen som kommit hit som jag fått följa verkar anpassa sig otroligt bra och snabbt. Gud så jag längtar....

Efter några timmar med fika, lek och massor med prat var det dags att säga adjö för den här gången. L satt i pappas famn och vinkade glatt och sa bye bye...sååå gulligt. Jag längtar efter att få träffa dem igen snart.


Söndagen bjöd på 6-års kalas och jag gick på en säker present...glitter! Glitterpennor, glittersudd, glitterkliser mm. Det var en succé!! :-) Gott fika med både tårta och bulle blev det.


På kvällen var det dags för ett pass agility igen och Harry gick jättebra. Det var roliga och snabba banor och vi fick springa mycket både jag och Harry. Provade även att köra med min kusins hund vilket var jättekul och spännande. Även han skötte sig galant.


Min helg avslutades i soffan med lite taco och tvtittande innandet var dags att gå och lägga sig och invänta maken. Han kom hem strax efter tolv efter massor av dagar i Göteborg. Så skönt att ha honom hemma!!


Nu...dags att jobba...eller kanske ska jag ta den där kaffen först....

Av Soff - 25 januari 2008 16:17

Äntligen dax att ta helg. Nu är det bara minuter kvar tills jag ska stänga ner datorn för den här veckan. En vecka som inneburit mycket.


Mycket väntan såklart efter det som jag inte kan skriva om.


Mycket känslor, efter att jag mött våra kompisar och deras dotter på Arlanda i måndags kväll.


Mycket tårar, många kompisar runt omkring mig som mår dåligt.


Mycket tid med Harry, maken är bortrest så han är bara min just nu.


Mycket gardiner, har köpt helt nya till hela övervåningen.


Mycket funderingar, stora saker på gång på jobbet.


Mycket mejl, fram och tillbaka till vår adoptionsorganisation.


Mycket planerande, inför min stundande 30-års fest.


Det är helt enklent MYCKET nu :-)


I helgen ska jag umgås med en god vän, C, som jag tyvärr inte umgås så jätteofta med så det ska bli kul att få tid tillsammans i kväll och förhoppningsvis ska våra hundar träffas i morgon. Harry behöver leka av sig lite. I kväll blir det bakadpotatis, slapp i soffan och Let´s dance tillsammans så det ska bli så skönt.


Helgen kommer även att bjuda på 6 års kalas på söndag och agility med Harry. Så ja, det blir fullt upp.


TREVLIG HELG!!

Av Soff - 25 januari 2008 09:07



*...den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp...*

Av Soff - 23 januari 2008 09:20

Just nu står mitt liv verkligen på vänt...pausknappen är hårdare intryckt än någonsin tidigare. Jag väntar, håller andan och väntar. Jag känner hur jag byggt en mur kring mitt hjärta, en mur som ska skydda mig om nått går fel. Jag tillåter inte mig själv att hoppas, jag slår bort tankarna när dom kommer.


Jag önskar jag kunde skriva exakt vad det handlar om men det är för privat och för tidigt. Jag hoppas kunna få skriva av mig om detta snart och att jag då har glada nyheter.


Men än så länge vet jag...ingenting.


Jag trodde aldrig att jag kulle hamna i den här situationen. Det här var mardrömmen som inte fick bli sann. Det är märkligt hur mycket man ska behöva gå igenom. Min älskade kusin A sa nått klokt häromdagen som jag funderat mycket på. Hon frågade mig hur mycket jag hade orkat sedan jag sa att jag inte orkade mer FÖRSTA gången? Jag kan inte minnas exakt när det var jag sa det för första gången men jag vet att det är länge sen. Och vad har hänt sedan dess? Jo jag har orkat vidare och ännu fler hemska saker har inträffat efter det som jag (och maken) klarat oss igenom.


Jag fick mig en riktig tankeställare när jag härom helgen hamnade på sjukan med ett skenande hjärta och jag vet nu att jag verkligen ligger på gränsen till vad jag orkar. Jag känner mig som en sån där boxningsträningsgrej som sitter fast med en fjäder i botten och som man liksom kan slå på från alla håll. Slagen på mig kommer när jag minst anar det och liksom nockar mig till marken. Men sakta sakta så svajar fjädern upp mig igen och jag står åter igen upprätt. Den här gången blev jag liggandes längre än vanligt. Slagen tar hårdare för varje gång och jag vill inte ens tänka på hur det blir den dagen jag inte ens orkar ta mig upp igen.


Det som jag nu går och väntar på...det kan bli så att det blir ytterligare ett hårt slag och jag kommer kanske bli golvad igen. Därav denna mur av skydd som jag byggt upp. Mitt hjärta orkar bevisligen inte så mycket mer nu och jag behöver rädda mig själv. Denna gången står jag förberedd jag vet att det snart kommer ett slag och jag vet varifrån det kommer. Det är en skillnad och jag hoppas att jag byggt upp ett tillräckligt stort försvar för att klara mig.


Snart, snart vet jag...

Av Soff - 22 januari 2008 07:56

Igår kväll på Arlanda 00:10 hände något magiskt. Våra kära vänner kom genom dörrarna ut i ankomsthallen. De var inte längre "bara" två utan...tre! En liten familj. Stoltheten gick inte att ta miste på och bärselen på pappa JE såg helt naturlig ut. I den satt en mörkhårig tös med stora betraktande ögon. Deras lilla L i från Sydkorea var precis så söt som jag trodde. Hon såg ut som en lite docka.


Vi som stod och tog emot dem var de lyckliga mor- och farföräldrarna, jag, "appelcore" och deras vän A som för kvällen var chafför. Det var ett underbart ögonblick och tårarna rann ner för mina kinder. Att hon äntligen har kommit hit. Jösses, gråter nu igen när jag tänker på det.


Nu måste jag sluta skriva för jag fick just sällskap här på bordet. Lina har intagit sin favvoposition...på mitt skrivbord och hälla ut ALLA mina gem :-)  Mysigt med lite sällskap av henne *goooooos*.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se