"No more champagne, and the fireworks are through.
Here we are, me and you feeling lost and feeling blue.
It's the end of the party and the morning seems so grey so unlike yesterday.
Now's the time for us to say Happy New Year..."

Ett år är en rysligt lång tid och jag undrar om jag kommer att känna det som att festen är över?! Vad är det som gör att viljan att ta sig ett glas eller två är så stark? Folk i alla tider har berusat sig på alla tänkbara sätt. Flugsvampar under Vikingatiden och, enligt Historieätarna, har svenskarna druckit otroliga mängder öl och ren sprit under flera århundraden. Är viljan att fly verkligenheten en stund så stark? Hur är det för mig? Av vilka anledningar väljer jag att dricka?

Jag tror att jag skulle kunna säga att jag har använt mig av alla tänkbara anledningar som finns. Alltifrån första tonårsfyllan för att vara cool, till sofistikerade middagar med exclusiva viner, till drinken på terassen under semestern, till vinet hemma en helt vanlig fredag bara för att det är helg, till storslagna firanden av olika segrar i livet...till att bara ta mig en rejäl fylla för att inte vara med och bara totalt glömma verkligenheten för en stund.

Kort och gott, oavsett om jag har firat eller sörjt så har alkoholen kunnat vara med. Det är det som gör det hela lite extra svårt. Anledningarna till att dricka är många och 2015 kommer inte att vara ett undantag. Alla tänkbara tillfällen kommer att dyka upp under det här året också. Men jag ska säga nej. Alkoholen ska inte få ha en plats. Den får stå utanför och själv ska jag stå mitt i allt utan min gamla "vän" vid min sida. Det kommer att kännas ensamt, det är jag helt säker på.

Är jag alkoholist kan man säkert fråga sig? Svaret är nej. Jag kan förstår att det låter så när man läser vad jag skriver. Men den här bloggen handlar just nu om min relation till alkohol och det är där jag lägger allt fokus. Alkoholen är inte min vän, den är ingens vän. Den kan däremot lätt kännas som en men den är falsk, oberäknelig och oärlig. Den är förföriskt men lömsk och jag vet hur den kan nästla sig in hos de allra bästa av människor och utan förvarning förvandlas till din värsta fiende. En som du inte kan leva utan men som du innerst inne hatar.

Jag funderar lite på det här med varför det är så jobbigt för andra att man inte dricker. Det finns någon reklam där vuxna sitter vid ett fikabord och kakfatet går laget runt. En person väljer att inte ta en kaka och alla runt bordet börjar då heja på och peppa denna att ta en kaka och personen i fråga ger sig till slut och tar en till slut. Alla runt bordet är då nöjda. Andemeningen är att visa hur vi ofta beter oss mot varandra när det kommer till alkohol. Av nåogn anledning tycker de flesta att det är jättejobbigt när någon sitter med men inte dricker.

Det ska bli intressant att se olika situationer och reaktioner under året som kommer. Jag ska ta det som en lite studie i frågan.

Senast i slutet på förra veckan fick jag kommentaren "Jag kommer inte att hålla det emot dig om du misslyckas". Personen som sa så tyckte att det var riktigt tråkigt att jag skulle ha ett vitt år. Lite märkligt kan man tycka eftersom att det är jag som ska ha det så och inte hen. Det visar bara hur mycket det påverkar andra eller att andra i alla fall har en åsikt. Och de tycker att det är tråkigt för sin egen skull, inte för min.

Vad kan det bero på att människor känner så här?

Är de rädda att vi inte ska ha lika kul ihop?

Känner de att de själva också borde låta glaset stå?

Om alla dricker, känner vi mer samhörighet då? Att vi liksom gör saker tillsammans?
Är de rädda att de ska göra något dumt och att den som är nykter då kommer att ha full koll?

Jag vet inte av vilken anledning folk i allmänhet tycker att alla ska dricka.
Jag är ju likadan själv och har också "tjatat" på folk att det är klart att de ska ta ett glas.

Men VARFÖR jag gör så vet jag faktiskt inte. Ett märkligt beteende och jag lär efter 2015 vara lite närmare svaret.

Idag är det den 12 december. 19 dagar kvar av året.

Ikväll har vi julbord med jobbet, i morrn är det Lucia och årets storhelger ligger framför oss.
Jag såg en insändare idag i tidningen som handlade om en önskan att alla vuxna ska låta flaskan stå i skåpen så att barnen slipper en massa berusade mammor och pappor under julen. Julen är ju trots allt barnens tid.

Samtidigt så är julen, ur en vuxen synvinkel, ganska starkt förknippad med olika former av alkohol. Alltifrån mysiga glöggkvällar i advent till snapsen med sillen på julbordet. Sen kommer nyårsafton och vem vill inte dricka gott vin till oxfilén och skåla in det nya året i skumpa?
Så en jul utan alkohol känns nog väldigt svårt för flertalet vuxna.

Jag har helt klart blandade känslor inför den här julen ur alkoholsynpunkt.
En del av mig räknar dagarna och vill "ta till vara på" varje tillfälle till fest. Medan jag å andra sidan knappt kan vänta tills det nya året kan börja.

Det ska bli oerhört spännande att se hur jag känner det den 12 december 2015 när nästa års julhelger ligger framför mig. Kommer det då vara så otroligt vant att strunta i alkohol eller kommer jag att ha ångest över att inte får smaka på glöggen och ta snapsen till sillen? Jag kan inte svara på det nu, det känns som att det kan bli precis hur som helst. Det återstår helt enkelt att se.

Jag startade den här bloggen 2006...för 8 år sedan. Då handlade den om min vilja att gå ner i vikt. Den fick vara ett stöd genom den resan. Sen kom bloggen att handla mer om vår längtan efter barn och hela den långa och hårda resan som tillslut fick ett mycket lyckligt slut. Efter att vi kommit hem med barnen och livet tillsammans blev mer eller mindre vardag kände jag att lusten att blogga liksom hade försvunnit. Eller rättare sagt så hade behovet för mig försvunnit. Och så har det varit under en lång tid nu.

Men nu står jag inför en ny utmaning. Ingenting i jämförelse med kampen om att få bli mamma men ändå något som jag känner att jag kommer att behöva ha stöd igenom. Jag ska ha ett vitt 2015 som jag har skrivit om i tidigare inlägg. Jag började först på en helt ny bloggsida men kom på att det skulle kännas bättre att använda den här och liksom samla allt på ett och samma ställe.

Så därför har jag nu dammat av den här bloggen och öppnat den igen - känns bra!

• För att bevisa för mig själv att jag klarar av att vara utan alkohol
• För att det är bra för kroppen
• För att tappa några kilon
• För att bevisa för andra att jag klarar det
• För att jag är i riskzonen för att bli alkoholist
• För att stödja min bror
• För att bryta ett mönster
• För att utforska
• För att jag vill

Den frågan känns som den vanligaste frågan som jag kommer att få under mitt vita år. Och jag känner att jag behöver sätta mig ner och tänka igenom vad jag ska lämna för svar. Jag vill ha ett kort, konkret och enkelt svar på den frågan. Jag fick den senast igår av min man när jag berättade nyheten för honom.

Ett vitt år...hur tänkte jag?

Man säger att ett år går fort...kanske kommer jag att tycka det eller så kommer 2015 bli det längsta och svåraste året i mitt liv. 1 januari 2016 har jag svaret på den frågan.

Går det att vara nykter i ett helt år? Jag har bestämt mig för att i alla fall försöka. Utmaningen är stor och kittlande då alkohol är en stor del av mitt liv. Jag hittar ofta anledningar till att ta ett glas. Jag är social och ofta bjuden på middagar, fester och andra sammanhang där det är självklart att man ska dricka. Så varför gör jag det här? 1. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan. 2. Min bror har just fått en diagnos som innebär att han inte kommer att få dricka något under resten av mitt liv. Jag vill ge honom det här året som ett stöd och som en sympati inför den tuffa utmaningen som han står inför. Vad är ett år mot en livstid?