Nu är det minuter kvar igen innan det är dags att gå hem för den här veckan.

Ikväll ska vi på KENT :-) Det ska bli kul att gå på konsert och jag hoppas dom gör ett bra framträdande. Jag kan inte säga att jag är överförtjust i senaste skivan men men det brukar alltid vara bra när band spelar live.

Morgondagen bjuder förhoppningsvis på lite arbete i trädgården, hoppas inte det där snöblandade regnet som SMHI varnat för letar sig hit. Harry ska vara utlånad hela dagen så det kommer bli lite tomt...men lite skönt också hihi.... TACK C!!

På söndag ska vi träna agility som vanligt...jag har anmält mig och H till en tävling nästa söndag så den här helgen gäller det att vi tränar ordentligt. :-)

TREVLIG HELG!!

Så där då...nu ligger mitt uppföljningsprogram av Du är vad du äter uppe på TV3 hemsida. Det känns lite pirrigt att åter igen ligga ute sådär för allmän beskådning men jag står fast vid det jag säger i programet att jag ställde upp på detta för att visa att det faktiskt går att hålla sin vikt efter en sådan hård bantning som det ändå var under de 8 veckorna.

Jag är verkligen varm idag, dels av feber, men också av era otroligt snälla kommentarer. Jag blir helt varm i hjärtat när jag läser det ni skriver. Kända och okända människor som bryr sig om hur det går för oss. Helt fantastiskt! 

TUSEN TACK!!!

~~~~~~

Febern är inte lika trevlig...*suckar tungt*...jag är varm som en kamin och huvudet känns som att det väger 20 kg. I kväll är det dessutom bandy...fan också...vill ju verkligen gå. Det är kvartsfinaler nu och VSK kommer förmodligen med all sannolikhet att vinna ikväll och då vara klara för semi. Ett par Ipren till så kanske jag orkar...sådana här dagar är jag glad för att det är tag över planen (är annars helt motståndare till dessa jävla inomhushallar).

Snart ska jag skriva mer om adoptionen och känslan jag har inom mig...men det får bli en piggare dag.

Kram alla snälla fina människor!!

Nu har jag några minuter på mig innan det är dags att ta helg och jag tänkte göra en liten uppdatering på vad som sker med vår adoption.

Som någon skrev...visst går det att läsa mellan raderna att något är på gång. Vi håller som bäst på att samla papper, den ANDRA omgången papper till Taiwan. Till just Taiwan samlar man papper i två steg. Den första laddningen innehåller hemutredningen, fotoalbum och personligt brev. Detta är den mer personliga delen av ansökan och sen efter det ska man samla omgång två som är lite mer myndighet till myndighet. Det är tex utdrag ur polisregister, intyg från läkare och utdrag från våra bankkonton.

I början av året gjorde jag och maken en uppdatering av vår hemutredning. I vår första utredning var vi godkända för att ta emot 1 barn upp till 18 månaders ålder. Nu har vi uppgraderat oss till att både söka om antingen 1 barn upp till 18 månader ELLER syskonpar där den äldsta ej får ha fyllt 5 år.

Det var ingen kö att få skicka sina ansökningar till Taiwan om man hade syskonmedgivande och därför fick vi skicka våra pappar omgående så fort de var klara i kommunen. Vi har fått uppgifter från vår organisation BFA att det finns flera syskonpar i Taiwan som behöver placeras ut och att de därför vill ha in flera sådana ansökningar.

Och det är alltså där vi står idag. Vi har skickat iväg den första laddningen papper och väntar nu med spänning på att telefonen ska ringa...vilken dag som helst och meddela att vi blivit föräldrar. Alltså vi vet ju inte hur lång tid det kommer att ta men varken vi eller organisationen tror att det kommer dröja länge och vår förhoppning är att få bli föräldrar nu under 2008. Vi har blivit ombedda att samla ihop omgång två av papper för att verkligen vara redo om något händer. Om vi får barnbesked så vill organisationen att vi har allt redo så att inte processen drar ut onödigt långt i tid.

Detta är ju förstås otroligt spännande och vi är glada och förväntansfulla. Dock tar det mycket kraft och energi ifrån oss och det är ibland svårt att hitta ork till allt. Men sakta men säkert håller vi nu på att färdigställa alla dessa papper.

Så här nära att bli föräldrar har vi aldrig varit och min/vår längtan är nu större än någonsin.

Det där var en sammanfattning om vad som händer för oss...det finns lite mer i storyn men det kan jag inte skriva om ännu. Måste vara lite återhållsam med informationen...har lovat maken det. Jag skriver och berättar så fort det är läge.

Ha en skön helg nu allihopa!!

*kramar*

I just want you close
Where you can stay forever
You can be sure
That it will only get better

You and me together
Through the days and nights
I dont worry cause
Everythings gonna be alright

People keep talking
They can say what they like
But all I know is everything's gonna be alright

No one no one no one
Can get in the way of what I'm feeling
No one no one no one
Can get in the way of what I feel for you
You you
Can get in the way of what I feel for you

Åh vad jag vill ha dig här hos mig nu, älskade barn!

Tack alla ni underbara människor som skriver så snälla saker och peppar mig. Jag ska komma ihåg era kommentarer idag framför kameran och sträcka på mig.

Det pirrar i kroppen idag måste jag erkänna och jag funderar mycket på vad jag ska säga. Hoppas som jag sa förrut att tjejen som är med kommer med bra frågor som är enkla att formulera svar till.

En fråga som jag funerar jättemycket på är: Hur kan jag ha hållit min vikt nu i över ett år utan att följa de strikta råd Anna Skipper gav mig? Det är något jag inte förstår och något som jag inte har svar på. Det enda jag kan komma på var att jag levde fruktansvärt fel förrut och att när jag "lyxar" nu så är det inte ens i närheten av hur det var då. Det där är en fråga jag fått från flera håll  nu efter programmet om jag lever precis så som jag gjorde dessa 8 veckor. Men svaret är NEJ och följdfrågan om jag motionerar mycket har också ett NEJ till svar...märkligt.

Nåja, jag återkommer med en rapport om hur det gick idag.

Wish me luck!

Fick just ett samtal från TV3 och det är nu dags för en uppföljning av min medverkan i Du är vad du äter. Det kommer att bli en produktion som endast kommer att visas på deras web-tv. Redan nu finns några uppföljningar upplagda på deras sida, jag var in och tittade för en stund sedan och det var riktigt roligt att se. För endel hade det gått riktigt bra medans andra hade gått upp alla kilon igen.

Det känns lite nervöst måste jag erkänna. Att sitta där bakom kameran igen kommer vara pirrigt. Det är svårt också att veta vad jag ska säga. Hoppas hon som håller i intervjun är trevlig och ställer bra frågor som går att svara på. Vi hade en bokad tid till 10 mars och jag hade passande nog bokat in en tid hos frissan innan (vill ju se så bra ut som möjligt) men nu så bokade tjejen om till NU PÅ TORSDAG!!! Shit...jag hade hoppats att hinna ta mig runt i spåret några gånger innan också. Men men nu är det som det är och ni som varit så snälla och peppande har ju fått mig att inse att det är dags att vara nöjd nu...nöjd som det är.

 När jag vägde in mig på programet visade vågen 81,3 kg, efter 8 veckor 71,3 och nu...66,2 och det är ju 1 år och 5 månader sedan programet spelades in. Att hålla vikten, efter att man under en lång lång tid (i mitt fall över 9 år) varit kraftigt överviktig för att sedan gå ner i vikt, är det absolut svåraste säger ju dom som vet. Så därför ska jag verkligen försöka vara stolt under den här kommande inspelningen.

Jag ser dock fram emot den här våren som kommer nu och få komma igång med joggingen igen och äta lite lättare med goda sallader och färska bär och frukter. Det är alltid lättare att äta sunt på sommaren tycker jag.

Nu har vi festat klart för bra länge framöver. Två helger med två toppenfester sätter sina spår. Kanske är det inte så konstigt att jag var lite nere i fredags, det är otroligt mycket som händer i mitt liv just nu som suger musten ur mig.

Jag har som sagt haft två kalasbra fester och firat att jag klivit över till en 3:a i början på min ålder. Många frågar hur det känns? Och jag måste säga att det känns heeeelt ok. Jag har ingen åldersnoja på något vis, jag trivs med min ålder och mår bra. Kanske börjar rynkorna göra sig mer och mer tydliga men vad gör sånt? Tänker inte springa och köpa anti-rynk krämer för det. Det är tjusigt att bli lite äldre...eller är det det? Kanske är det jag som tänker så för att inte må dåligt hihi. Nåja, jag mår bra av att vara 30 punkt slut.

När jag tittade i min kalender idag på jobbet så såg jag till min stora förvåning att jag inte har något inplanerat de kommande 3 helgerna!! Sånt är inte vanligt i min kalender och jag måste säga att jag blev väldigt glad när jag insåg detta. Inte ens om någon erbjuder mig en gratis resa till Paris denna helgen som kommer tänker jag tacka ja. Jag behöver vara hemma, behöver ha lugn och ro.

Jag har de senaste dagarna haft en enorm längtan efter att komma ut och jogga. Nått som inte händer särskillt ofta, att den lusten kommer menar jag. Så jag hoppas känslan håller i sig till helgen som kommer för då blir det några sköna varv i spåret med Harry. Det är ju nästan vår ute så man får passa på att njuta så länge det varar. Jag tror att snön och kylan kommer snart.

Snart ska jag samla kraft och skriva om hur det går med vår adoption och vad vi pysslar med. Det händer en hel del vill jag lova...men just nu orkar jag bara inte. Så nu ska jag i stället slänga mig ner i soffan och skratta till ett gammalt avsnitt av Vänner.