Det är nått fel med mig. Jag känner det i kroppen, i huvudet...i hjärtat. Mina ögon är sorgsna, jag ser det...maken ser det. Hela tiden är jag på gränsen till gråt men jag vet inte vad som gör mig ledsen. Höstdepp? Jag vet inte, jag har aldrig haft det förrut och tycker faktiskt om hösten. Så nej...det känns inte så. Kanske är det bara för mycket...det har varit för mycket för länge.

Vad handlar mitt liv om just nu? Jag vet inte, kanske är det det som tömmer mig på kraft, på energi och på glädje.

Jag har läst om något som kallas Rosenrot och tänker ta mig till hälsokosten i morgon och inhandla lite. Kanske hjälper den mig att hitta tillbaka till glädjen och hitta fokuset igen. Värt att prova i alla fall känner jag.

I kväll så slog jag en signal till min vän och kusin A som svarade att hon var och shoppade med sina barn. Hon var jublande glad över att ha köpt ett par jeans i en mycket mycket mindre storlek än normalt. Hon har på några månader gått ner X-antal kilon...jag säger bara inget ont som inte.... ;-)

Jag har efter ett par hemska dagar med kräksjukan minskat ordentligt i vikt jag med och i morse när jag ställde mig på vågen visade den 63,8 kg!! Såklart blev jag glad MEN jag vet att det mesta är vätska och mina tarmar och min mage är i stort sätt helt tomt på innehåll. Så nu när jag mår bättre kommer jag gå upp igen men målet är ändå att hålla nere uppgången så mycket som möjligt. Det har känts rejält på kläderna måste jag säga och mina Lee jeans i stl 33 sitter hur löst som helst. Samtalet med min härliga kusin fick mig inspirerad till att testa ett par jeans jag köpte förra vintern (men som hittills varit för små)!! Det är ett par svindyra ACNE jeans som liksom bara legat och väntat på att få bli använda. Idag så glad jag i dem, lätt som en plätt *ler stolt*. Storleken på dessa är 30/34....på tok för långa såklart men det är alltid alla jeans jag köper så det blir en tur till skräddaren. Men jag kom i dem!! Och de sitter faktiskt bekvämt också. Nu har jag verkligen något att kämpa för ordentligt för att hålla nere vikten. Vill ju kunna använda dessa snygga brallor nu. Viterkräksjukan visst....men åter igen inget ont som inte...:-)

Nu ska jag snart gå och se upplösningen på kvällens Idol, jag hoppas att Sam ryker.

Idag mår jag äntligen bättre...det är inte det som är dötrist såklart. Dötrist är det däremot att jag varit hemma hela veckan och typ inte gjort någonting alls. Bara varit hemma och gått mellantvn, datorn, toan och sängen. Visst jag har passat på att tvätta och städa också men det räknas ju inte som några roligheter precis. Idag är det fredag och jag mår som sagt bättre. Ändå kan jag inte göra något. Jag ska helst inte träffa folk förrän det gått TVÅ dagar utan kräkningar eller andra symtom. Vilket innebär ännu en kväll hemma vid tvn. Åh jag önskar att jag var pysslig eller så så att jag kunde göra nått kreativt typ julkort, sticka eller nått annat. Men jag är helt toalt oduglig på sådana saker.

Jag ska strax bege mig till affären men jag kommer känna mig som en skurk när jag går där. Jag ska försöka att inte hosta eller något sådant och så ska jag se till att ha mina vantar på mig hela tiden där inne. Vore ju hemskt att smitta någon. Jag kan dock inte låta bli att åka till affären ikväll för jag har 0 saker hemma jag kan äta och maken är borta i Stockholm och ska äta ute där.

Så om ni tänkt åka till Grytan i kväll så låt bli hehe :D

Men för att återgå till mitt ämne och meningen med detta inlägg så måste jag säga att det är så himla dötrist att vara hemma. Jag är normalt inte hemma mer än typ 2 kvällar i veckan. Jag är ALLTID  ute på annat känns det som. Tränar på Friskis, tränar med hunden, träffar kompisar, är på LC, är på något möte med jobbet....eller ja vad som helst....nu har jag inte träffat någon på superlänge och jag håller på att krypa ur skinnet. Blääää vad trist det är!!!! :-( Fredagskväll och allting. Vore kul att kunna ha gått ner på stan och tagit en lite AW med någon väninna och pratat lite strunt. Ett kraftigt I-landsproblem jag vet...hummm....I-landsproblem...kanske Hipp Hipp kan få förgylla min kväll...ja jag tror det blir till att titta på något avsnitt...nu ser kvällen genast lite ljusare ut.

Jag är vid det här laget helt övertygad om att jag drabbats av vinterkräksjukan. Jag har läst på lite på nätet och allt stämmer. Det som är positivt med detta är att det står att den varar 1-3 dagar. I dag = dag nr 3.

Så förhoppningsvis borde jag må bättre i morgon. Dock lär det inte bli aktuellt att gå till jobbet. Det står att man inte bör träffa folk förrän tidigast 2 dagar efter att man blivit helt symtomfri. Jag pratade nyss med Linas mamma och hon förbjöd mig att gå till jobbet i morgon och träffa min bror. Självklart vill vi inte att lillsnuttan ska bli sjuk. Sååå himla långtråkigt att gå hemma. Inte har jag någon ork att göra något heller för jag är helt matt och slut i kroppen. Jag får inte i mig någon mat och den vätska jag får i mig kommer upp efter bara ett par minuter. Åååå vad jag gnäller nu...hoppas hoppas hoppas jag blir bra snart och att maken klarar sig från att bli smittad.

Jag har från och med i går morse varit totalt golvad. Allt började som vanligt, kände mig pigg och glad och gick upp och duschade men sen när jag stod och sminkade mig kände jag hur det liksom bullrade runt i magen och ja sedan dess jag har sprugit mellan toan och sängen. Hög feber och otroligt illamående...fy f*n säger jag bara.

Till saken hör att jag aldrig i mitt vuxna liv varit magsjuk. En gång när jag var ca 1 år gammal blev jag väldigt sjuk i magsjuka och jag och min mamma fick bo på infektionskliniken här i stan i över en månad. När jag tillslut blev frisk och fick åka hem sa läkaren att han trodde att jag ALDRIG mer skulle bli magsjuk. Och faktiskt så har jag genom alla få klarat mig från magsjukor som gått i skolan och så vidare. Men nu verkar turen har vänt. Jag har inte kunnat äta eller dricka någonting under dessa dagar och jag börjar bli rätt matt. Nu ska jag snart göra ett försök med en bakad potatis, har hört att just potatis ska vara skonsamt mot magen, så får vi se om jag mår bättre sedan.

...att åka bräda. Jag blir så trött så att jag skriker efter en 3 km lång backe i Saalbach - Österrike :-)

Den här helgen kommer bjuda på tuffa utmaningar när det gäller min viktnedgång. I kväll ska maken och jag gå och se Fredrik Lindström och innan det så sak vi till en jättefin restaurang. Det kommer bli vin och god mat...jag måste verkligen försöka äta bra nu under dagen och spara points. Sen måste jag tänka mig för på restaurangen och tex INTE ta sånt där bröd man brukar få innan maten. Bara onödigt men såååå gott ju! Jag får ta hjälp av maken som får säga till mig :-)

Jag trodde lördagen skulle bli lugn och fin och att jag skulle äta middag hemma men igår fick jag inbjudan till Ladies Night tillsammans med svägerskan och ja, det kan man ju inte tacka nej till. Så även i morgon blir det middag ute...

Dessutom är det invigning av Nya Rocklunda i morgon med bandymatch och grejer. På arenan gissar jag att det inte finns så väldigt många nyttiga alternativ att äta och vi kommer i stort sett vara där hela dagen. Får ta med mig mycket frukt och även där välja det minst dåliga.

Jag ska ta mig ut på långprommis i morgon bitti har jag tänkt. Behöver rusta mig med fler bonuspoints helt klart. Igår tog Harry och jag och joggade 3 km + en tur i skogen så vi var ute i 40 minuter. Det kändes tungt att jogga men så skönt att röra på sig och känna att man som sagt rustar sig lite för vad som komma skall.

Nu ska jag snart på massage, vi får det var 3:e vecka här på jobbet...såååå skönt! Men först frukost!

Ha en fin dag!!

Jag älskar ViktVäktarna! :-)

Fösta veckan avklarad och vägningen igår visade ett resultat som har gett mig ett stoooort leende på läpparna.

Resultatet vecka 1 = -2,5 kg!

En riktig rivstart och jag är såklart supernöjd. Vikten hamnade på 66,7 kg, målet fram till jul är ändrat från 64 till 63 kg med inrådan från VV konsulten förra veckan. Detta innebär att jag har 3,7 kg kvar att gå ner på 9 veckor. Detta innebär 0,4 kg i veckan från och med nu. Visst det kommer säkert inte alltid gå ner, kommer räkna med något plus någon vecka men målet känns helt nåbart och det känns ju superbra.

Jag passade på att bli månadsmedlem igår, nu kommer jag åt allt på hemsidan och jag slipper pyssla med kontanter varje möte.

Well...dax att börja jobba...fortsatt med ett leende på läpparna såklart! :-)