Vilken fråga.

Jag fick den nu under semestern från ett av mina barn. Båda var närvarande och väntade med spänning på svaret. Vilket svar skulle jag ge dem? Varför kom frågan? Hur tänker de? Vad har de för relation och erfarenhet av mig när jag dricker?

Jag vet bara en sak. Barn gillar inte när man dricker. Inte ens när man bara dricker lite. Jag avskydde det själv när jag var barn. Jag var rädd för alkoholen, rädd för de vuxna när de betedde sig annorlunda och ja, man beter sig annorlunda av bara ett eller två glas. Barn märker minsta lilla nyans och även om man i sitt påverkade tillstånd blir glad, sprallig, busig och skämtar glatt med barnen så gillar dom det inte. Man är inte som man brukar och därför blir det läskigt oavsett om personen är glad. Än värre blir det såklart om man har "dåligt ölsinne" och blir arg, högljudd, elak och våldsam. Det borde inget barn behöva uppleva. Men det jag menar är att bara för att man inte blir negativt påverkad av alkoholen så är det aldrig uppskattat av ett barn att man dricker.

Jag kan inte lova mina barn att jag aldrig mer kommer att bli full. Än mindre kan jag lova dem att jag aldrig kommer att bli berusad. Jag kommer att dricka igen och jag kommer att vara rejält full igen. Men jag hoppas att det här året lär mig att välja mina tillfällen. Det är det enda jag kommer att begära av mig själv. Att, som jag skrev igår, alkoholen ska inte får ta plats. Aldrig bli viktig. Aldrig komma mellan mig och mina barn.

Nu låter jag som en alkoholist igen, fan.

Det handlar inte om hur det har varit, det handlar om hur det inte ska bli. Om att vara medveten om ett beteende och att vara medveten om hur lätt ett beteende kan övergå i ett beroende. Jag ligger i riskzonen för att bli alkoholist. Inget snack om den saken. Det har alltid varit mycket alkohol runtomrking mig i min uppväxt, jag själv började dricka tidigt, jag har en tendens till att göra saker i smyg (äta, spela, shoppa) om jag skulle börja dricka i smyg vad skulle hända då? Alkoholen har sitt eget liv, den går inte att kontrollera på samma sätt...vad skulle hända om jag hamnade i ett läge där jag fick abstinens? Hur skulle jag hantera en sådan sak? Det skulle jag förmodligen inte kunna och pang...jag skulle vara fast. En skrämmande tanke.

-Mamma, kommer du att dricka jättemycket sen?

Det är måndag och jag är tillbaka på jobbet.

Min semester 2015 har kommit och gått.

Tänk vad fort tiden går, jag längtade så efter den här semestern och på ett ögonblick var den över. Vi hade det underbart. Det var varmt, solen sken varje dag, vi badade massor. Det var så härligt att ha tid tillsammans med familjen att bara få vara vi och ha kul tillsammans.

Det som skulle bli mitt eldprov var i själva verket ingen match alls. Eller jo om jag ska vara helt ärlig så var första dagen en liten utmaning. När vi kom fram var det sen eftermiddag och det enda vi skulle göra var att hitta huset, packa upp lite snabbt och sen leta upp närmaste restaurang. Sagt och gjort.

Väl på restaurangen beställde vi in mat och dryck. Öl till Stefan, läsk till tjejerna och mineralvatten till mig. Jag hade inga problem med det egentligen men jag var irriterad och uttråkad. Jag tyckte att allt var fel. Restaurangen var ful, maten var ointressant och jag var stressad. Jag ville helst av allt bara äta upp och gå tillbaka till huset och sova. Stefan märkte såklart av mitt dåliga humör och frågade vad som var fel? Jag visste inte vad det var. Det var inte så att jag satt där och längtade efter något att dricka utan jag var bara irriterad. Nu i efterhand är det så glasklart att det hade med mitt vita år att göra. Situationen var så starkt förknippad med att ta en god kall öl eller ett gott glas vin, semestern hade ju precis börjat och allt låg framför oss. Vi åt upp och jag gick och la mig.

Resten av semestern var bara helt underbar. Stefan tog några öl, ibland drack han vin till maten och det blev till och med några ganska blöta kvällar tillsammans med vänner som också var i Spanien. Jag drack vatten och körde hem på kvällar och nätter.

En dag på stranden låg jag och funderade på fortsättningen. Hur ska jag göra efter nyårsafton?! Jag frågade Stefan och vi hade en lång och bra diskussion om hur vi båda vill att vårt förhållande till alkohol borde och ska vara. Jag är glad att han finns vid min sida och förstår alla nyanser och tankar jag har kring det här. Många runtomkring mig dricker för mycket. Så har det alltid varit och Stefan vet allt om mig och människorna som står mig nära. Vi hymlar inte om något inför varandra. Vi vet utmaningen och vi vet vart vi inte vill gå. Det har funnits stunder under vårt liv tillsammans då jag blivit irriterad på honom för att han anmärkt på mig om han ansett att jag druckit för mycket. Det är svårt att säga till någon att man tycker att hen dricker för mycket. Det är tabu och känsligt så in i bänken. Men Stefan är inte rädd utan säger vad han tycker och det är jag honom evigt tacksam för.

Däremot är vi båda helt eniga om att ett liv utan vin inte är vad vi vill ha. Vi vill kunna ta ett glas tillsammans då och då. På restaurang, hemma vid en god middag och tillsammans med vänner. Men vinet ska aldrig få ta plats, aldrig få vara i centrum och aldrig bli viktigare än oss och familjen. Det låter självklart, men alkoholen har en vilja av sig själv som man inte ska underskatta. Den lever sitt eget liv och kan förföra, fånga och förgöra den mest starka och kloka av människor...det vet jag.  Så därför känns det viktigt för mig att sätta upp "regler" eller i alla fall vara hundra procent medveten om mitt eget förhållande till alkohol.

1 juli, halva året har passerat och jag har inte druckit en droppe. Jag har inte ens smakat, inte ens slickat av mig på fingret ifall det råkat stänkt rödvin när jag gjort någon sås. Ett halvt år har gått.

Jag har aldrig förr haft sån stenkoll på tiden av ett år. Nu går jag in på andra halvan. Nu blir det hela tiden mindre tid kvar än vad som redan har gått. Bara känn på den! I mars var det svårt, riktigt svårt. Då kändes tiden kvar till 2016 så oändligt lång, allt var grått och trist och jag fick verkligen kämpa. Nu går det av sig själv. Jag har kommit till den punkt då jag inte längre tänker på alkoholen som en del av mitt liv. Det är inte för mig. Att andra dricker i mitt sällskap är heller inget problem. Visst, samma känsla som jag skrivit om tidigare finns kvar...att jag kan bli sugen på något just innan en fest eller middag men det är som det är och det går fort över. De alkoholfria alternativen av öl och vin är fantastiska vid dessa stunder.

Nu kommer eldprovet - semester. Tre veckor i Spanien väntar. Många har sagt att jag borde se semestern som ett undantag, något som inte ska räknas. Att jag borde unna mig lite lyx under semestern för det är jag värd. Jag har tänkt så vid flera tillfällen själv och velat fram och tillbaka hur jag ska göra. Ibland har det varit självklart att jag skulle se semestern som ett undantag och jag har på allvar trott att jag skulle kunna klara av det. Men lika ofta har jag tänkt att jag är en idiot som ens funderar i de banorna. Ett vitt år är ett vitt år. Jag kommer aldrig att göra det igen och vad ska jag säga om jag någon gång pratar om hur det var!? Jo, jag hade ett vitt år 2015...fast inte under tre veckor på sommaren...nej det fungerar inte!

Senast i förrgår tänkte jag tanken på att ändå dricka lite under semestern. Som på lördag till exempel, när vi ska resa. Vinet på Arlanda eller uppe i luften...den som liksom signalerar att nu är det semester och vi är på väg. Det kan jag väl inte vara utan?! Jag bestämde mig för att så fick det bli. Jag skulle ta lite på lördagarna. Men i samma sekund som jag bestämt mig för det så tänkte jag tanken hur det skulle vara att föra glaset till munnen och faktiskt dricka och hela min kropp skrek NEJ! Jag vill inte, jag vill verkligen inte ha. Jag ska köra det här året, utan undantag och utan tvivel. För en gångs skull bevisa för mig själv att jag kan klara av det jag bestämt mig för att göra. Ta lärdom av det och försöka ta med mig det i resten av mitt liv. Allt går.

Nu ser jag i stället fram emot en semester med värme, sol, lata dagar och att få vara med familjen. Ren och pigg, utvilad och glad.