Sitter här och läser de kommentarer jag fått på mitt förra inlägg. Jag är rörd och varm i hjärtat. Samtidigt ledsen och känner lite dåligt samvete. Det är ju det där sakerna som ni skriver om som får mig att känna att jag inte borde sluta blogga.

Jag vill ju berätta för er när det händer nått. När beskedet äntligen kommer, jag förstår att ni vill veta. Jag följer själv många bloggar och vet hur "nyfiken", eller intresserad kanske jag ska säga, man kan bli av vad som händer i människors liv.

Som min kära vän appelcore skriver så får ni hålla utkik på hennes sida för där kommer det säkerligen finnas ett litet inlägg om vi får barn. Vi känner varandra "på riktigt" :-) så därför kommer hon i alla fall veta vad som händer.

Jag måste göra ett avslut, ett riktigt avslut. Jag känner mig själv och pressen på att skriva något inlägg då och då skulle finnas kvar om jag har bloggen kvar. Så är det bara, trist men sant.

Jag tackar alla mina trogna läsare för alla snälla kommentarer genom de år som jag bloggat.  Ha det så jättebra allihopa och all lycka i era liv!

Kram Soff

 

Grodis

12 mars 2008 08:42

Förstår och respekterar ditt beslut, vännen! Självklart är det jättetråkigt, men jag har ju den turen att känna dig IRL även jag och du kan räkna med att den dagen ni får ert efterlängtade BB så kommer det stå STORT även på min blogg. :-D
Kraaaam! Ses ikväll!

http://grodis.wordpress.com

 

CJ

12 mars 2008 10:11

KRAM!!!
Kommer sakna dig massor!
All lycka, välgång och kärlek till en underbar, vacker och speciell person som snart blir en lika underbar, vacker och speciell mamma.
Varma kramar
""Tänk på att främlingar är vänner du ännu inte mött."

 

Caroline

12 mars 2008 10:15

Neeeej! Vad tråkigt! Men kan du inte bara hoppa in här o skriva ett liiitet inlägg dagen telefonen ringer?! :) Jag kommer sakna dej o din blogg, fast vi inte känner varann på riktigt!! KRAM

http://mammans.blogsome.com

 

Pipeline

12 mars 2008 12:08

Det var tråkigt att läsa om att du slutar att blogga. Som blivande adoptivförälder känns det skönt att finna sina likar bland bloggare - vi blir färre och färre känns det som. Emellertid har jag full respekt för ditt beslut - man ska följa sitt hjärta och göra det som känns bäst.

Lycka till med allt! Hoppas att ni snart får ert efterlängtade barnbesked.

http://pipeline.bloggagratis.se

 

Grynisen

12 mars 2008 14:16

Med stor respekt för ditt beslut vill jag önska dig lycka till med framtiden som både karriärskvinna och blivande mamma :-)

Jag hoppas få reda på ditt BB på Grodis blogg :-)

Lycka till!!!

Stor kram Johanna

http://grynisen.bloggagratis.se

 

Linda *

12 mars 2008 19:26

Bye bye :) Lycka till med allt, jag ska hålla utkik på din väns sida :)
ha det så bra.
Kram

 

Gullan

13 mars 2008 15:38

Men åh SÅ tråkigt att du inte kommer fortsätta MEN givetvis har jag all förståelse för det.
Vill önska dej o de dina all lycka i framtiden o hoppas jag kommer får höra om bb snart inne hos Grodis!
Massa kramar, kommer sakna dig;)
Gullan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...