Jag har i några av era snälla kommentarer fått några frågor och just nu tänkte jag ta och svara på i alla fall en av dem. Jag är otroligt glad över att läsa det ni skriver till mig (oss) och jag är så tacksam för ert stöd. Jag blir varm och glad över att så många följer vår resa och det gör det ännu roligare att dela med sig.

Nåja, frågan gällde om det var vanligt med såna här Skype-samtal med adoptivbarn och om det förekommer i fler länder än Taiwan?

Vad jag vet är att det INTE är vanligt med sådana här samtal och kontakt innan man får RB (resebesked och hämtning av sina barn). Jag har bara hört talas om att det förekommer vid adoptioner från just Taiwan. Taiwan är ett ganska  nytt land för Sverige att adoptera i från och det har bara kommit ca 15 barn därifrån sedan starten 2007. Jag vet att man började med videosamtal från det här barnhemmet förra våren och vi har kontakt med en familj som var bland de första att prova. Vi får ca en gång i månaden nyhetsbrev från vår organisation BFA där de sammanfattar läget i Taiwan. I ett av breven som kom i höstas berättade barnhemmet att man märkt starka positiva förändringar och förbättringar vid överlämnandet av barnen sedan de fått möjlighet att först se sina föräldrar via några videosamtal.

Barnhemmet där våra tjejer bor är otroligt måna om att barnen ska ha det bra och vara så förberedda som möjligt på adoptionen. De har sett att barnen inte är lika oroliga när de väl ska träffa sina nya föräldrar för första gången sedan videosamtalen tagits med i förberedelserna. Vi får också förfrågningar om vi kan skicka ner fotoalbum med foton på oss, på huset, på deras rum och så vidare. Allt för att kunna förbereda barnen på vad som komma skall.

Det är en enorm möjlighet och vi är så glada över att vi får den här chansen. När vi gick adoptionsutbildningen 2005 skulle vi inte ha kunnat drömma om att man kunde få den här möjligheten längre fram. Då pratades det mycket om hur fattigt det är på många barnhem och i bästa fall kunde man få bilder på sina/sitt barn innan man fick åka och hämta. Att få kontinuerliga uppdaterade bilder, rapporter och att genomföra videosamtal med barnen trodde vi aldrig skulle vara möjligt som sagt.

Men vi är lyckligt lottade som fått möjligheten att få adoptera från Taiwan. Vi känner att vi kan förbereda oss väldigt bra inför vårt RB och få en möjlighet att få en känsla för hur tjejerna är och kanske hjälper detta oss att också vi vara aningen mer anspända vid första riktiga mötet.

MEN självklart kommer det vara en upplevelse utöver allt vi någonsin varit med om. Den dagen då vi kommer vara i samma rum som våra döttrar för första gången...gahhh...jag gråter nästan vid tanken...jag har sagt det förr men säger det igen...må den dagen komma snart!

Ni som är inne i eller just startat er adoptionsprocess, till er vill jag bara säga  att har ni möjlighet och förutsättningar så är Tawian verkligen ett land att rekommendera. Lycka till till er alla.

 

Petra

21 januari 2009 19:12

Ja, många gånger har jag tänkt på det här med överlämnandet, hur det innebär en total förlust för barnet och ändå är förberedelserna ofta under all kritik. Vårt tog en timma. Men jag känner ett par som inte fick träffa sin son mer än 2 timmar innan avresa till Sverige!!!

Det kan ju verkligen inte vara för barnets bästa.

Men er historia, den är ju bara helt underbar. Ni har ju redan påbörjat er resa som familj, trots avståndet. För anknytningen har redan börjat och ni lär sakta känna varandra utan att det är för hotfullt och utan att tjejerna förlorat något.

Jag blir bara så lycklig av allt du skriver...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...