Ett litet inlägg om vad vi pysslat med i helgen...

I fredags hade vi en riktig trevlig kväll både jag och maken, fast vi spenderade den på olika håll. Vi hade den äran att umgås med Grodan och hennes make och jag tog Grodis så fick männen umgås med varandra. Ibland är det riktigt skönt att få umgås bara vi tjejer. Vi pratar liksom på ett annat sätt och det är skönt att få riktigt grotta ner sig i adoptionssnack och vända och vrida på allt. Vi har två helt olika resor och helt olika vägar att gå. Vi har följt varandra i många år nu och vi känner varandra utan och innan. Vår vänskap är en av de bästa saker som hänt i hela den här adoptionssvängen men våra vägar hade aldrig korsats om vi inte delat detta öde. Åter igen...inget ont som inte har något gott med sig. Nåväl, vi åt god mat, drack gott vin och tog en lång härlig promenad med Harry på kvällen. Tack för en supertrevlig kväll vännen.

På lördagen gjorde jag något som jag har varit på gång att göra länge men har liksom inte fått tummen ur. Jag tog bilen ut till mina föräldrar och stängde in mig på deras vind i 4 timmar. Ipoden var med och jag poppade för fullt. Målet var att röja bland alla mina gamla leksaker som de sparat där uppe. Jag och min bror har ett helt rum fullt med gamla saker och nu när det äntligen blivit dags för mig att bli mamma så har jag fått energi nog att gå igenom allt.

Mycket var slitet och lite sunkit men jag hittade en hel del pärlor. Det var riktigt nostalgiskt att sitta där och gå igenom allt. Det roliga var att jag mindes precis alla saker. Många hade jag ju glömt men så fort jag fick se dem så mindes jag massor med saker och många gånger kom faktiskt tårarna. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag grät men det blev på nått vis så tydligt vilken bra barndom jag haft. Jag mindes när jag fick vissa saker och vad jag tyckte om att leka. Det tog längre tid än jag trodde och jag ville ta tid till att titta på alla saker och minnas. Efter drygt fyra timmar fick dock kylan mig att ge mig för den här gången. Det blev många kassar som ska kastas men som sagt även många roliga saker som jag hoppas våra tjejer ska tycka om att leka med.

Idag har vi varit på 7-års kalas. Makens brors dotter fyllde år och det var riktigt trevligt. Just nu sitter maken och jag i soffan och tittar på "Vad blir det för mat". Harry ligger nedanför soffan och suckar...lite sur...han fick nämligen vara ensam i eftermiddags när vi var på kalas för de har två katter där hemma som är rädda för hundar. Dels är han sur för att vi inte ger honom maten nu på en gång, men han får snällt vänta i några minuter till. 

Ännu en helg till ända och en ny arbetsvecka väntar. I morgon ska jag på möte i Stockholm hela dagen.

 

familjen g

25 januari 2009 21:00

hejsan. jag kommer också ihåg att jag gjorde samma sak som du. Rensade bland leksakerna. Så kul att ta fram mitt gamla dockskåp och dockvagn mm. Det var så kul att sätta in sakerna i barnrummen och se hur det blev.
kramis inger

http://familjeng4.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...