ylvisen

6 juli 2009 18:42

Va skönt! Kram

Eva

8 juli 2009 23:32

Hej!

Har inte hunnit läsa alla kommentarer till det här med barnuppfostran. Det finns ju en väldig skillnad i hur föräldrar ser på saker och ting. Ofta tar man nog efter hur man själv är uppfostrad.
Jag tycker t ex att det är viktigt att från en rimlig ålder lära sig att äta upp det man tar för sig på tallriken.
Varför kan man ju undra? Många menar ju att det kan skapa tvångsbeteenden runt det här med ätande, men det tror inte jag hänger ihop. Jag tycker att det är en respektfull handling, eftersom det finns många som inte alls får så mycket mat de vill, så kan man åtminstone låta bli att slänga den man själv får. Visst, barnen i Afrika eller var det nu kan vara blir inte gladare för att den rika världen "tvingar" i sig mat, men det handlar ju inte om att TVINGA i sig, rätt snabbt lär man sig hur mycket man vill ha och resten blir över till någon annan.
Om det någon gång blir lite tokigt så har mina barn aldrig blivit tvingade att ta just den sista potatisen eller så, men det händer nästan aldrig.

Det här med att lära sig att ta åt sig en lagom stor portion är också praktiskt att kunna i sociala sammanhang. Det är ofta artigt att äta upp det man har blivit bjuden på.

Jag låter nog väldigt gammaldags, så då är det väl så, men mina tre barn har uppenbarligen inte tagit någon skada av det här med att ÄTA UPP. De är sportiga, kostmedvetna och mätta på nyttig mat.

Ville bara ge min syn på saken.
Lycka till med det som ni tycker är rätt!

Kram
Eva

Jessica

9 juli 2009 08:29

Håller med om det där med maten - på ett sätt. Men, inte på ett annat.

KLart är att ingen tjänar på att trugas i mat. Men, å andra sidan: om barnen gång på gång tar massor med mat på tallriken som de inte äter upp? Jag är av filosofin att de får ta mat själva - och sedan äta upp det de själva har tagit. Jag påminner barnen om att inte ta mer än de vill äta och gärna ta lite flera gånger istället för alldeles för mycket på en gång. Som jag brukar säga till dotterns kompisar när de äter hos oss:

"Du får ta hur mycket eller hur lite du vill - men jag förväntar mig att det du har tagit åt dig, det äter du upp."

rosalucia

11 juli 2009 20:58

Det är ganska svårt att veta hur hungrig man är/hur mycket man orkar när man är liten...(det kan ju vara svårt ibland även när man är vuxen!)

Jag öser hellre upp en liten portion åt barnet, istället för att sätta barnet i den situationen att han/hon tagit för mycket..å får stå sitt kast!! Tycker det är ganska taskigt.
Varför låta matsituationen bli nåt jobbigt och krångligt, när det inte alls behöver vara så? Mat och att äta ska ju vara nåt positivt.
Större barn fixar nog att ta själva, om man hjälper till med portionsstorleken.
Men varför skulle man inte få lämna, om man inte orkar eller inte tycker om???? (Det är väl bättre det hamnar i komposten, än att man ska äta tills man mår dåligt...)