Shit shit shit vad svårt det kan vara ibland. Hur enkelt är det att falla in i gamla vanor igen? Jag vet...busenkelt! Min snälla mamma var så rar och ville "sponsra" mig med nötter, eftersom att hon vet att det är nyttigt för mig. Hon frågade vilka nötter jag åt och jag svarade att hon gärna fick köpa Paranötter och pecannötter. Idag fick jag en stor påse med olika nötter, para och SALTADE PISTAGENÖTTER! Nått jag INTE får äta. Jag sa snällt att det blev lite fel och hon blev naturligtvis besviken.Jag tog ialla fall hem påsen med alla nötter...ett misstag. Jag borde lämnat pistagenötterna till min mamma och pappa direkt. Men vad gör jag, jo jag tar hem, häller upp i en skål för att jag ska bjuda våra gäster. Jag ska inte ha tänker jag. Men vad händer, jo händerna liksom bara dras till skålen och tillslut sitter jag där och pillar i mig nöt efter nöt. Såååå himla salt och gott. Jag slutar inte förrän min man säger lite snällt att "det där kanske inte är så bra" och jag inser då vad jag håller på mig. Kastar tillbaka nötterna jag har i handen och suckar högt. Alltså kära du, hur svårt kan det vara att låta bli och inse att den tiden är förbi?! Väldigt svårt verkar det som.Ja jo jag vet, kanske är ett par pistagenötter ingenting att bråka med sig själv om...men jag känner mig i alla fall besviken. Det är ju i alla fall ett tecken på att jag fortfarande helt okontrollerat kan sätta i mig det som står framför näsan.Åtgärd: Lämna tillbaka alla SALTA GODA pistagenötter till mamma i morgon och se till att bara ha nyttiga nötter hemma.GOD NATT!

Jag har ca 15 kg kvar för att nå min målvikt...tunga 15 kg. Min plan för att bli av med dessa sträcker sig till våren 2007. Senast i juni ska kilona vara borta men helst redan i februari till min födelsedag.För att nå mitt mål på 62 kg krävs stränga regler. Regler som jag MÅSTE följa stenhårt för att det här ska fungera. Jag har nämligen sveriges absolut sämsta karaktär när det kommer till mat och annat gott. Reglerna är som följer:1. Inget godis, snacks, läsk eller fikabröd2. Ingen snabbmat3. Inget rött kött4. Inga mejeriprodukter5. Minska på saltet6. MotioneraAbsolut inget nytt under solen men ack så svårt! Som jag skrivit tidigare, hur kommer det sig att ALLT som är GOTT är ONYTTIGT??!?! Visst finns det goda nyttiga saker men det finns få saker som slår en god bea-sås, pommes och en grillad oxfilé så är det bara.Men va fan kom igen nu, sånt har du ätit tillräckligt!! Är det värt det? Är det verkligen värt det frågar jag mig? Jag vill ju inte vara tjock. Jag vill inte bekymra mig över att kläderna sitter dåligt, att det inte finns några snygga kläder att köpa. Att jag inte får plats i alla karuseller på Liseberg!! Helt jävla otroligt men så är det *suckar tungt*.Nej det får vara ett slut på onyttigheterna och ledsamheten över att vara tjock. Jag SKA lyckas, så är det bara! Har försökt så många gånger men nu NU JÄVLAR!

Jag har inte alltid varit tjock, även om det känns så. Jag kan inte längre identifiera mig med någom som är smal. Jag är en tjock tjej som älskar mat och som hatar att motionera. Så enkelt är det faktiskt. Men har jag alltid varit sån här? *funderar* Jo, det här med motionen har ALDRIG varit min grej. I ju för sig har jag spelat handboll i massor av år men på något vis lyckades jag alltid slingra mig ur träningen, i alla fall motionsträningen. Spela handboll var kul men springa spåret...nej det gjorde jag bara inte.När jag 1997 slutade gymnasiet och flyttade till Norge 19 år gammal hände nått som skulle göra mitt liv surt för många många år framöver. Jag slutade med handbollen, tog jobb som au pair i Oslo och på 10 månader gick jag upp 15 kg. HUR kan det vara sååå lätt att gå upp och så svårt att gå ner? Varför är allt gott onyttigt? Kanske är det inte så men så känns det för mig. Det min kropp skriker efter är sött, fett och salt!! Allt som är så tycker jag är gott.Det har nu gått snart 10 år sen jag la på mig min övervikt och jag kämpar fortfarande för att gå ner igen. Jag är 158 cm lång och drömmer om att väga 60 kg. I fortsättningen ska jag skriva om hur jag ska nå mitt mål, vad jag äter på dagarna och hur jag tänker och tycker kring det jag gör.

Varför skaffar man sig en blogg? Varför gjorde jag det?Kanske var det bara för att en god vän tipsade mig om den här sidan. Kanske är det så att jag behöver en blogg, mer än jag kanske vet själv.Det jag vill skriva om här är, som rubriken avslöjar, min vikt och min syn på mig själv som en tjockis. Jag tror att om jag skriver om hur mina dagar ser ut och då mest fokuserat på maten kommer jag lättare kunna se ett mönster för mig själv och lära mig nått utav det.Sen om någon orkar och vill läsa det jag skriver spelar mindre roll, jag gör det här för min egen skull.

Jaha ja här sitter jag och skriver sitt livs första blogginlägg. För bara ett tag sedan visste jag inte ens vad en blogg var :-)Det ska bli kul att se hur flitig jag kommer att vara med mitt skrivande. Jag känner i ju för sig att det här är nått jag behöver göra. Behöver få skriva av mig om alla tankar och funderingar...så kanske kanske är det här min grej.Spännande!