Just nu är det det enda jag kan tänka på. Jag har efter jul och nyårshelgen blivit helt fixerad vid tanken på att vi ska adoptera. Och just Boliva har bränt sig fast i hjärnan och hela tiden återkommer jag till tankarna kring adoptionen och Bolivia. Jag och maken har ännu inte helt bestämt från vilket land vårt barn ska komma...ja vi har nästan inte alls pratat om det på sista tiden.Jag har nämnt att jag tycker att Sydamerika vore ett bra alternativ för oss, sen om det var Colombia, Brazilien, Bolivia eller något annat land i Sydamerika spelade från början inte så stor roll. Jag har sedan dess läst en massa om de olika länderna och pratat med Grodan och är helt inne på Bolivia också. Och då har det blivit så att jag just nu inte kan tänka mig något annat land som mitt barn ska komma ifrån.Vi har nu skickat efter information från BFA - Barnen Framför Allt som är en organisation som förmedlar adoptioner från en mängd olika länder och bland annat då Bolivia. När de papperen sen kommer ska vi sätta oss ner och läsa ordentligt och efter det sen hoppas jag på att vi ska fylla i ansökan om medlemsskap och även ställa oss i adoptionskön.Till vissa länder är det kö inom Sverige att få skicka sina papper och när man blir medlem och ställer sig i kö för man som en kölapp och utefter det nummret sen får man skicka, Bolivia är ett sånt land där det är lite kö (ca 6 månader just nu) Så vi har verkligen ingen tid att spilla.GUD vad jag längtar efter detta barn! När vi klädde granen inför julen var det jag, maken och Harry...vi stod där kring granen, lyssnade på julmusik och hade det riktigt roligt. Ändå var vi lite sorgsna båda två, tanken på att vi borde ha varit både en och kanske två personer till där hemma sved i våra hjärtan. Hade vi fått bestämma själva hade vi redan haft två barn och kanske även ett tredje på väg. Nu ville livet annorlunda för oss och inte nästa jul men kanske kanske om allt går som planerat så kan vi ha vårt första barn hos oss julen 2009. Det känns ibland svindlande långt bort och mitt hjärta gråter. Jag kan inte låta bli att tänka att någonstans ute i världen går en tjej som om ett par månader kommer bli gravid och som av någon anledning inte kan behålla sitt barn. Utan barnet kommer att bli just vårt....tanken är svår att greppa.

 

Ina

4 januari 2007 18:44

Jag har två kusiner från Bolivia, adopterade från samma barnhem i Sucre, tror jag det hette. Den äldste kom 1988 och hans lillebror 1991. Så jag tror också på Bolivia :) Lycka till - det är en spännande, och förstås lååång, tid ni har framför er!

http://inatankar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...