Direktlänk till inlägg 10 november 2008

Slump eller ödet?

Av Soff - 10 november 2008 15:35

Härom dagen såg jag ett lite märkligt sammanträffande som jag funderat mycket på sedan dess. Jag har sedan den tiden då vi började försöka få barn registrerat alla perioder i ett excel-ark och där har jag skrivit in alla viktiga händelser som haft med detta att göra.

Allt från IVF försök till adoptionsutredningen finns registrerat. Sjävklart finns barnbeskedet registrerat med STORA bokstäver :-) Jag satt och fyllde i en hel del annat i arket och tänkte att jag skulle registrera de dagar då mina döttrar föddes. Sagt och gjort jag skrållade tillbaka "långt" bak i tiden till dagen då Josefin föddes. Jag blev helt förstenad när jag tittade på skärmen. Hon är född endast några få dagar från den dagen då jag först tog telefonen och fingde till Fertilitetskliniken för en första koll. Startskottet på hela vår resa för att få barn.

Hon har funnits hela tiden! Vår lilla tös har andats och vuxit varje dag som vi har kämpat oss igenom provrörsbefruktningar och äggdonationer. Under tiden vi gick utbildningen för adoption och hela vägen fram. Hon har funnits genom alla tårar, genom all förtvivlan/längtan och de gånger vi frågat oss om vi någonsin skulle få något barn?

Alltså att hon funnits i snart 5 år det vet jag ju såklart om men det som blev så tydligt och lite märkligt är just sammanträffandet med vår första kontakt med Ferten för att få hjälp att få barn.

Det känns som en bra tanke, att det är meningen liksom. Så mitt svar på frågan i rubriken är ju självklart att det är ödet :-).

Allmänt

Dela

mamman

10 november 2008 20:45

Häftigt sammanträffande, verkligen ödet.

Åse

10 november 2008 21:24

Det finns vissa saker i livet som har sin mening helt klart!!

Jag har oxå en liknande händelse som hänt mig. Den 2 april 2004 fick jag ett missfall och exakt ett år senare föddes min Alfred. :-)

Grynisen

10 november 2008 22:12

Ja verkligen en speciell tanke... och precis om du säger, ödet....

Stor kram Johanna

http://grynisen.bloggagratis.se

Marie

10 november 2008 22:28

Ryser av välbehag när jag läser vad du skrivit. Tror som du på ödet och även på tankens kraft. Tror inte att det var slump att ni fick barnbesked den månaden du gått och sagt till alla att det skulle komma. Sånt här är så häftigt! När pusselbitarna faller på plats. Hoppas ni snart får resa och hämta hem era döttrar!
/Marie (smygläsare)

11 november 2008 08:52

Åhhhh :-) Så underbart! Såklart att det är ödet! *blir lite tårögd*

Synd bara att hon inte kunde meddelat er det - hej, jag är född, det är jag som är er dotter ;-)

"E"

11 november 2008 11:17

Åh, blir alldeles rörd av det du skriver. Det är klart att det var meningen, det är ödet. Det griper in när vi minst anar det.
Ska berätta en sak...

När vi kämpat ett tag med att bli föräldrar och allting verkade gå åt skogen. Det var dags för operation i magen på mig och det verkade som att ingenting skulle fungera.Vi fick sikta in oss på IVF och hoppas på att någonting i magen på mig fungerade. Då grep ödet in...jag bara vet det.
Jag var på tjänsteresa i Halmstad och visste att jag veckan därpå skulle in på operation. Jag tog en promenad en morgon på på stranden, Tylösand. Gick och funderade över allt möjligt och främst om vi någonsin, på något sätt skulle bli föräldrar. Mitt i sanden låg det en snäcka. Något fick mig att ta upp den. Den var lite trasig på ena kanten. Jag tittade på den och höll i den och tårarna kom. Mina tankar brakade samman och det enda jag kunde tänka var att den här snäckan symboliserade att vi en dag skulle bli föräldrar, vi skulle bli mamma och pappa. Jag stoppade snäckan i fickan och tog med den hem. Den fick en speciell plats hemma och jag skulle "ta hand om den".
Några dagar senare, dagen innan operationen testade jag +! Det var meningen att vår lilla tös skulle komma till oss just då. Snäckan har jag kvar hemma och den symboliserar väldigt mycket för mig. Även om man är lite trasig i ena kanten så kan ödet gripa in och "fixa" saker och ting iallafall. Det är bara lite olika vägar dit.
På samma sätt är det meningen att era små töser ska komma till er nu, snart. Det bara ÄR så och det är underbart! :)
Kram! :)

Veronica

11 november 2008 20:08

Åh, jag blev alldeles blank i ögonen. Det är verkligen ödet. :-)

Kramar, Veronica.

http://www.silverblavinge.wordpress.com

Franka" title="http://Familjeliv.se]Franka[/url]" target="_blank">Familjeliv.se]Franka[/url]

22 november 2008 00:54

Hej!
har precis läst igenom hela din blogg. Det tog sina modiga timmar, men jag kunde inte sluta!

Stort grattis till flickorna! Helt fantastiskt med döttrarna, men förstår att den sista väntan är olidlig.

En fråga - var det inga problem att få ert medgivande höjt till fyra-fem år och att få medgivande för syskon? Vår utredare vill varken ge högre medgivande eller för syskon...

http://Franka på Familjeliv.se

Well hello

Kommentarer (0)

Av Soff - 29 december 2019 20:57

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

Halvvägs in i 2016

Kommentarer (2)

Av Soff - 12 juli 2016 12:15

2015 kom och gick. Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

23 timmar, 1425 minuter...

Kommentarer (0)

Av Soff - 30 december 2015 23:21

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt. ...

När och vad?

Kommentarer (1)

Av Soff - 8 december 2015 09:54

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla? Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

T -51 dagar

Kommentarer (1)

Av Soff - 10 november 2015 12:30

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...

Visa fler inlägg