Tänk vad det kan vända fort. Hela jag är fylld av glädje just nu. Jag fick just spendera en kvart framför skärmen tillsammans med min älskade man...som befinner sig i Kina. Han har varit borta i rätt många dagar nu och saknaden är stor. Både tjejerna och jag blev så glada av att se och höra honom på skärmen.

Nu springer jag runt här med ett leende på läpparna och lyssnar på glad musik...dansar och busar med mina små...

Lördag morgon, humöret är bättre än igår. Kanske för att jag tillät mig att vara ledsen igår. Det är så lätt att sätta upp en fasad och att tvinga sig själv att vara glad. Flera gånger under gårdagen trängde tårarna fram och blötte ner min kind. Det smakade salt när tårarna nådde mina läppar och jag kunde liksom smaka på sorgen. Varför jag var ledsen vet jag fortfarande inte. Jag borde vara den lyckligaste människan på jorden. Jag har allt jag vill ha och tacksamheten borde uppväga allt mörker. Men känslorna styr man inte över tydligen och de känns aldrig logiska.

Jag sitter i skrivande stund och tittar på mina små töser som är så lyckliga. Deras lycka grundar sig just nu på att de fått en klubba i kalendern på morgonen. Mormor och morfar har varit så snälla och fixat en paketkalender och de har nu i fem dagar förväntansfullt öppnat ett paket efter frukost. Mamma berättade att de lagt godis i de luckor som är på lördagar. Tänk vad en klubba kan göra för ett barn. Att lyckan blir så total av bara en klubba. Jag kanske skulle gå och köpa mig en klubba? Nej det är helt fel väg att gå...jag har ju testat att äta när jag är ledsen och det är INGEN bra idé. Jag ska i stället ta mig en lång varm dusch efterföljt av en härlig kopp kaffe.