Jag sitter här framför skärmen och fryser om mina händer. Jag har just varit ute och det är isande kallt. Vintern har kommit och jag behöver inte vänta längre på snön, kylan och allt det vita - det är underbart. I bakgrunden lyssnar jag på Som jag hade dig förut med Melissa Horn, texten och melodin gör mig sorgsen. Åter igen denna sorgsenhet. Jag vet inte var den kommer ifrån. Den finns där i bakgrunden och gör sig påmind då och då. Jag borde ju vara världens lyckligaste och på många sätt är jag det. Jag känner en så stor tacksamhet över min underbara familj. Min familj om fyra...att vi två blev fyra tillslut är fortfarande svårt att förstå.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött,
försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra och borde och vill
och mitt i allt så ska man räcka till.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
och mitt i allt så ska man vara sann.

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
och försökt att känna efter hur det känns.
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
men jag har tröttnat på att vara likadan.
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
och försökt att vara nån till lags.

Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
och snart har man glömt vem man är.
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
och insett att jag måste börja om.
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
men snart ska jag hitta den jag är.

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

 

S

4 januari 2010 17:30

Läser det du skriver och vill bara säga att det du går igenom är väldigt vanligt. Men det pratas så sällan om det. Som adoptivförälder blir man mamma från 0-100 mkt snabbt. Med snabbt menar jag att man efter lång ovisshet sedan får barnen i sin famn snabbt utan att riktigt ha vetat när. När man väntar barn magen vägen vet man ju att det är 9 månader. Så även om lång barnlöshet borde gjort kvinnan förberedd så är man inte det.

När man väl fått barn är det mycket som ska fungera. Allas ögon är på dig som mamma. Nu är du väl ändå lycklig, kan man få höra. Du ska vara stark för inte bara dig själv, utan för de små du nu har ansvar för. Du ska gärna inte bli arg eller ledsen, för tänk om de ser och blir rädda. Du ska vara superdupermamman.

Allt detta bearbetas i efterhand, långsamt. Man landar. Spänningen som hållit i sig under så lång tid ska ut. Som barn som vntar på julafton vecka efter vecka och sen när den kommer bryter de ihop efter allt de byggt upp.

Jag vet av erfarenhet att det kommer en period då man känner sig lycklig men håglös. Jag tror att man bearbetar. Det här perioden kan vara länge, för vissa flera år.

Men det går över och under tiden njutar man av sina barn.

KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...