Hur går det? Det är den absolut vanligaste frågan jag får nu om dagarna. Svaret blir -Det går bra! Fast åter igen blir man ju osäker...går det bra? Hur ska det gå när det går bra? Vad är det som går bra? Jag önskar att det åter igen fanns en måttstock som man direkt kunde mäta allt mot för att se om det gick bra eller inte. Magkänslan är nu den som får fungera som mätinstrument. Min magkänsla säger att det går bra. Jag grundar detta på att tjejerna vill gå till dagis, de frågar flera gånger innan vi går dit om det inte är dags att gå snart? Och när vi skulle hem idag så var det ganska stora suckar och protester. Det måste ju ses som ett gott tecken :-)

Vi har gått halva dagar den här veckan och jag har varit med hela tiden.  I morgon är det dags för dem att stanna kvar över lunchen och äta där. Stefan ska följa med i morgon då det är dags för mig att jobba igen. Nästa vecka räknas också som inskolningsvecka men då ska vi försöka lämna dem där några timmar om dagen i alla fall. Ingrid frågade idag om det inte var dags för mig att gå hem :-)

Det jag har sett av verksamheten under dessa dagar har bara gjort mig mer säker på att vi valt rätt ställe. Alla som jobbar där är otroligt bra med barnen och tjejernas "fröknar" är verkligen hur roliga och bra som helst.

 

M

15 januari 2010 08:15

Vad otroligt skönt att läsa att tjejerna verkar trivas och må bra på dagis! Måste ändå kännas lättare som föräldrar än om barnen skulle skrika och inte vilja gå dit?
Skönt också att fröknarna känns bra, både för er och tjejerna. Det är ju A och O för att magkänslan att lämna barnen ska vara positiv. Dock förstår jag att det finns en känsla av separationsångest hos er och att det känns som om det är nyss ni kom hem med tjejerna och att det redan är dags för dagis, men jag tror absolut att detta kommer bli toppen och är det bästa för era döttrar. Särskilt d ä! :)

Tänker massor på er och hör av mig i helgen så vi får snacka lite sk-t! Så längesen...

Puss & kram!

http://grodis.bloggplatsen.se

 

Kvarnlyckan

15 januari 2010 16:10

Magkänsla är bra!

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 

Pernilla

16 januari 2010 16:35

Jag tror mycket på magkänsla. Jag är en "annorlunda förälder" på grund av att jag är helt ensam med min dotter. Hon är nu tio år så jag har haft lång tid på mig att utveckla min magkänsla. Jag har ingen annan är mig själv att lita på när det gäller beslut kring mitt barn, så det gäller att magkänslan stämmer. Det har den gjort varje gång. Min dotter är en glad och intelligent tjej med många kompisar.
Lycka till!

 

ylvisen

16 januari 2010 17:28

Hej!

Va skönt! Det låter ju kanon.

ska ge dig ett tips som den trebarnmamma jag är samt gammal dagisfröken :) Det kommer säkert komma dagar då tjejerna inte vill att du går, ska krångla eller är ledsna. Det bäste du då kan göra är att säga ett tydligt hej då, säga att du kommer sen och sen gå, inte vända tillbaka och inte dra ut på det för länge. Du vet ju att de har det bra på dagis och det blir absolut bra bara du kommit iväg, annars ringer de ju efter dig/er. Rätt självklart eller hur?

kram

http://www.ylvisen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...