Hur går det? Det är den absolut vanligaste frågan jag får nu om dagarna. Svaret blir -Det går bra! Fast åter igen blir man ju osäker...går det bra? Hur ska det gå när det går bra? Vad är det som går bra? Jag önskar att det åter igen fanns en måttstock som man direkt kunde mäta allt mot för att se om det gick bra eller inte. Magkänslan är nu den som får fungera som mätinstrument. Min magkänsla säger att det går bra. Jag grundar detta på att tjejerna vill gå till dagis, de frågar flera gånger innan vi går dit om det inte är dags att gå snart? Och när vi skulle hem idag så var det ganska stora suckar och protester. Det måste ju ses som ett gott tecken :-)

Vi har gått halva dagar den här veckan och jag har varit med hela tiden.  I morgon är det dags för dem att stanna kvar över lunchen och äta där. Stefan ska följa med i morgon då det är dags för mig att jobba igen. Nästa vecka räknas också som inskolningsvecka men då ska vi försöka lämna dem där några timmar om dagen i alla fall. Ingrid frågade idag om det inte var dags för mig att gå hem :-)

Det jag har sett av verksamheten under dessa dagar har bara gjort mig mer säker på att vi valt rätt ställe. Alla som jobbar där är otroligt bra med barnen och tjejernas "fröknar" är verkligen hur roliga och bra som helst.