...har nått gott med sig brukar man ju säga och just i det här fallet så stämmer det verkligen.Igår skulle jag, Grodan och våra män ut på restaurang och äta. Vi (jag och min man) såg så mycket fram emot att få lära känna Grodan och hennes man bättre och njuta av god mat tillsammans.Lördagen började på ett helt strålande sätt då jag överraksades med frukost på sängen. Så mysigt att ligga och njuta av den goda fruktsalladen och läsa tidningen. Det kändes att det skulle bli en bra dag och vi var så förväntansfulla inför kvällen. När vi väl masade oss ur sängen började jag städa hela huset inför de kommande besöket, alltid mycket mer inspirerande att göra fint hemma när man ska få besök! Och vi tog oss t.o.m tid att sätta upp massa tavlor på väggarna. Sånt som vi liksom har dragit på sen vi flyttade in i mars. Det blev såååå fint! :-)Efter att huset var städat och allt var i sin ordning var det dax att göra lite nytta på annat håll. Mannen tog Harry på en lång promenad och jag började kratta löven som fallit från päron och plommon träden. Skönt att göra lite i ordning i trädgården. Allt jag kunde tänka på var hur skönt det kommer att vara i vår sen när snön smälter och alla löv redan är krattade :-)För att förbereda Harry på en kväll hemma ensam skulle jag ta honom på en lång promenad vid 17-tiden. När jag kom in från krattningen kollade jag till mobilen och såg att Grodan ringt, och dessutom skickat ett sms. Jag såg till min stora besvikelse att Grodan tyvärr blivit sjuk och att dom var tvugna att lämna återbud på kvällens middag. Jag blev verkligen jätte besviken och med ens gick lusten helt ur mig. Fan, den här dagen som börjat så bra....*suckar* Nåväl en magsjuka är inget att leka med och jag önskade att Grodan skulle krya på sig ordentligt och att vi fick ta vår middag en annan kväll.Jag och mannen bestämde oss ändå för att gå ut och äta och såååå gott det var. Jag åt jättegod lax med kräftstjärtar och ett ljuvligt rött vin till. Middagen var väldigt trevlig, men dock kunde vi inte låta bli att tänka på att vi borde haft sällskap. Men men....efter middagen tog vi oss till Å för ytterliggare ett glas vin innan vi begav oss hem.Väldigt väldigt synd att inte få spendera kvällen tillsammans med Grodan och hennes man men det goda som ändå kom av dagen var att vi nu har ett väldigt städat hus och att vi fick upp lite tavlor :-)Nu är det söndag kväll och jag är trött som sjutton, jag ska gå och lägga mig nu.Sov så gott!

Det är smaken på mitt nya favorit te. Otroligt gott så här i vintertid. Det smakar verkligen jul och man får en varm skön känsla i kroppen.Det verkar som att jag lyckas hålla den hotande förkylningen på avstånd. Halsontet är kvar men det har inte blivit sämre och febern är borta. SKÖNT! Lydde som sagt min kära vän Grodans råd igår och tog det lungt från all träning.I stället besökte jag en annan bekant som jag ska få låna en klänning av. Den här tjejen är gift och har två barn som är adopterade från Thailand. Så otroligt fina båda två, en kille på 9 år och en tjej som nyss fyllt 6 år. Föräldrarna är fotografer och igår fick jag se nått väldigt speciellt. Lilltjejen ville visa mig sitt album, om resan när hennes föräldrar hämtade henne från barnhemmet.Föräldrarna har gjort en alldeles egen bok till både sonen och dottern om resorna och om barnhemmen. På varje sida står det en berättesle om vad man ser på bilderna och lilltjejen ville att jag skulle läsa högt. Hon är just nu inne i en period där hon är väldigt intresserad av sin bakgrund och sitt land Thailand. Det kändes som en ära att få sitta där och titta, läsa och prata med denna helt otroligt söta tjej. Mamman satt också vid bordet och hon vet ju såklart om att vi går i adoptionstankar också och ibland när tårarna var nära för mig räddade hon situationen och pratade vidare med sin dotter. Det kändes skönt.Sen tog vi en fika tillsammans och då var även sonen med vid bordet. Det var så trevligt och det värkte i mig när jag tänkte på hur gärna jag skulle vilja vara den som hade mina två adopterade barn hos mig. Nåväl, den tiden kommer jag vet!Nu ska jag dricka upp det sista av morgonens te och sätta igång och arbeta.

Jaha så var snön är igen, härligt! Både jag och Harry älskar snön och vi har haft en så trevlig promenad nu på lunchen. Mycket roligare idag än igår när det regnade. Vi kastade snöbollar, rullade runt i snön och lekte Kurragömma :-)Tyvärr har en otäck halsont smugit sig på mig och jag hoppas verkligen kunna bota den med halstabletter, Panodil och te. Vill INTE bli sjuk! Särskilt inte nu till helgen då jag, Grodan och våra kära män ska ut på restaurang. Ska bli så trevligt att sätta oss ner alla fyra och äta gott, njuta av den fina inredning och verkligen få chans att lära känna varandra lite bättre. Ja alltså, jag och Grodan känner varandra väl men våra män har inte träffats så mycket tidigare. Kul kul! Men som sagt jag hoppas att förkylningen håller sig borta.Tränade förresten igår på N´joy här i stan och kände mig riktigt nöjd med mig själv efter 50 minuter på löpband. Jag har aldrig tyckt om att jogga men nu känns allt mycket lätare och jag kan jogga hur lätt osm helst. Har alltid haft problem med mina vader som har krampat bara jag tänkt tanken att gå/jogga. Men smärtan är som bortblåst och det gör ju det hela lite enklare med träningen - kul!I februari 2007 ska jag med LC till Sälen och det ska bli så spännande att se hur vaderna beter sig då och om åkningen kommer gå lättare. Vanligtvis får jag stå och tänja ut vaderna mellan varje åk och det krampar liksom hela tiden. Det här har ju inte alls varit roligt och mannen har varit bra trött på mig när vi varit på skidsemester. Men jag hoppas och tror på stor förändring i och med min viktnedgång :-) Det finns bara positiva saker att säga om att gå ner i vikt...eller förresten EN sak är inte så kul. Jag har upptäkt att jag blivit såååå rynkig kring ögonen bara på ett par veckor. Kan inte tänka mig att det beror på något annat än att skinnet inte är lika stramt längre. Nåja, jag står nog ut med några rynkor hellre än att vara en tjockis. ;-)Hej så länge!

Ibland undrar jag om livet ska vara så här hela tiden? Jag tror ofta att snart lugnar det ner sig och jag kommer få mer tid över att vara hemma med mannen och hunden. Men hela hela tiden dyker det upp nya roliga saker för mig att fylla kalendern med. Missuppfatta mig inte nu...jag klagar inte på att det dyker upp roliga saker för mig att göra och att jag inte är tacksam över att bli medbjuden på ditten och datten. Det är bara det att när det händer SÅ MYCKET rolig hela tiden är det svårt att känna glädje över varje liten pryl. En lätt lösning på problemet kan man ju tycka är att tacka nej till vissa saker och faktiskt lämna luckor i kalendern. Men alla saker som händer är roliga och intressanta så jag vill inte missa det heller.PLING!!!! Dagens I-landsproblem jag vet...men vad är en blogg till för egentligen...om inte att få skriva av sig och precis vad som helst man känne för?!? Nåväl, nu är snart den här arbetsdagen slut och den har varit helt ok. Har fått äntligen fått endel saker gjorda och det känns genast lite renare på skrivbordet.Nu ska vi fara hemåt jag och min lilla familj. När jag kommer hem ska jag ta på mig regnkläder, ta på jycken en sele och kasta mig upp på hojjen och trampa iväg till ICA Grytan och handla lite mat till i kväll. Har INGEN idé om vad vi ska laga så jag får se när jag kommer till affären vad det blir för gott. Men det måste bli nått som går fort för sen har jag planerat att jogga på gymmet.Tänkte ta den här veckan och försöka träna så mycket som möjligt. Har ett mål att nå...64 kg till 18 november. Då ska jag på en stor fest och det vore kul att vara nere på just 64 då. Idag står vågen på 65,2 kg så jag får anstränga mig lite nu de kommande veckorna så får jag se om jag når mitt mål.Moss moss!

Det är inte alltid det är så roligt att gå ut med hunden. Dagens väder är verkligen inte det bästa promenadvädret.Men min kära hund, Harry, verkar inte bekymra sig det minsta över regnet som vräker ner. Han rusar glatt omkring i skogen och hoppar och springer i ALLA vattenpölar han kan hitta. Han är verkligen som ett litet barn när han springer runt sådär.Så nu efter 40 minuter ute i skogen känner jag mig rätt blöt och kall. Har massor att göra på jobbet och jag hoppas jag får upp värmen fort så jag kan jobba på. Massor av trist jobb som byggts upp på hög som jag MÅSTE ta tag i nu...

Jag har väntat på dig i hela mitt liv.Planerat för hur det skulle bli när du kom.Tänkt på vad mitt första ord till dig skulle bli.Jag har pratat om dig i flera år, jag har sagt att snart, snart kommer du.Folk runt omkring mig har också börjat undra när duska komma, eftersom jag pratat så mycket om dig.Flera gånger har jag trott att nu, nu var du äntligen på väg.Längtan blev större för varje gång men när det visade sig attdu valt att dröja ett tag till blev besvikelsen bara större för varje gång.Dina kompisar har redan börjat komma,och om du bara kom nu så skulle ni få mer tid att leka.Jag träffar dom ibland, dina kompisar, och vi har roligt tillsammans men du fattas.Jag vet inte ditt namn.Jag har försökt gissa några gånger utan att lyckas.Jag har ingen aning om hur du ser ut,men när jag blundar så ser jag dig så tydligt framför mig.Jag längtar efter att få hålla dig i min famn, stryka dig överkinden och lukta på ditt hår.Jag längtar efter att få skratta med dig när du är glad,och trösta dig när du är ledsen.Jag längtar efter att få upptäcka världen med dig och attvi tillsammans får lära oss nya saker varje dag.Jag längtar efter att få lära känna dig, och visa för digvem jag är.Men du kommer aldrig att komma till mig, jag vet det nu. Du får fortsätta finnas i mina tankar och drömmar,synd bara att jag inte kan krama dig där.

Jag vet inte vad det är med mig, det känns som att jag inte har motivation till någonting. Inte till jobbet, inte till hunden, inte till att sköta hemmet...och inte att skriva i bloggen.Förstår inte vad denna orkeslöshet kommer ifrån och varför jag känner som jag gör.När jag tänker efter ordentligt så kanske det beror på att jag idag inte lever det liv som jag skulle vilja. Det liv sm jag hade tänkt leva. Jag lever ju idag som det heter "Ofrivilltigt barnlös" men det låter så snällt kan jag tycka. Jag är jävligt ofrivilligt barnlös. Jag är trött på mitt liv som det ser ut nu. Jag vill vara mamma och det är NU!Många säger att det är så bra att jag fortfarande är så ung att jag hinner skaffa barn och allt det där sen. Så fan heller, jag vill ha barn NU inte sen. Hade jag fått bestämma hade mitt barn redan hunnit bli 4-5 år vid det här laget. Jag tycker inte att ens faktiska ålder spelar roll i det här läget. Att jag BARA är 28 år är inget jag ser som possitivt i den meningen att jag hinner skaffa barn. Jag har redan väntat på tok för länge mot för vad jag vill själv. Jag vill, som min kära vän "Grodan" skrev härom nyssens, vara mamma. Ha ett barn att överösa med kärlek. Jag kan mitt liv som det ser ut idag. Det är dax för nått nytt - det är dax att bli förälder.Tyvärr kommer det dröja några år innan den drömmen kan bli verklighet! Antingen om vi väntar på vår äggdonation eller väljer att adoptera är det minst 2½ år från nu. *suckar och kämpar för att hålla tillbaka tårarna*Det är klart att alla dessa tankar kring det här oerhört efterlängtade barnet gör att man blir lite ledsen och orkeslös. Sen gör ju höstmörkret sitt till och det känns överlag bara rätt jobbigt just nu.Ser fram emot en helg hemma med maken och hunden. Vi ska börja förbereda en gästtoalett på nedervåningen och kanske kratta lite i trädgården. Vet inte när vi hade en hel helg hemma själva senast, ska bli mysigt och skönt.KRAM på er!

Efter en rätt stressig eftermiddag (kom på att jag skulle koka kaffe till 60 pers 10 min innan jag skulle iväg) så kom vi upp till Bokia runt halv sex och började ställa iordning mat, priser, stolar och dryck mm. Gästerna började rulla in vid 18:45 precis enligt planen.Vi hade en föreläsare från FORUM bokförlag som berättade om ett tjugotal böcker medans vi andra åt goda smörgåsar från Chantal´s. Många intressanta titlar presenterades och jag kände hur läslusten kom över mig och jag köpte Isprinsessan av Camilla Läckberg.Jag vann ett armband från Checkpoint Charlie som jag blev jätteglad för och hur det ser ut kan ni se här nedan.Kvällen blev som sagt en succé och det känns jättekul eftersom det är jag och två andra tjejer som hade ordnat allting. Nu ser jag fram emot mycket spännande läsning i Isprinsessan.