Många frågar hur det går med adoptionen och som alla säger "har ni hört något"? Jag känner mig som en cd som står på repeat...jag säger samma sak om och om igen. Att köerna och väntetiderna bli längre och lägre och längre. Tiden för vårt barnbesked flyttas allt längre fram och OM det skulle gå riktigt illa så skulle vi få vänta till någon gång under 2010 innan det skulle bli dax för oss att hämta vårt barn. En evighet.

Av någon anledning har just Bolivia blivit otroligt poppulärt samtidigt som det inte kommer så många barn därifrån varje år. Det ligger på runt 9-11 barn om året som kommer och just nu finns 19 ansökningar i landet redan. Bara det är en väntetid på ca 2 år. Vi har inte ens börjat samla våra papper utan står i kö här i Sverige för att få ställa oss i kö i Bolivia. Så har de flesta länder idag att det är kö här i Sverige först och det är enligt mig både bra och dåligt.

När man skickat sina papper till ett land är det ju liksom bara EN väntan kvar, väntan på barnbesked. Men när man skickat sina handlingar till ett land är det svårt och besvärligt att byta land om det skulle dra ut för mycket på tiden. På det viset är det bra med dessa köer i Sverige, då kan man fram till den dagen man skickar sina handlingar öppet välja mellan de länder som finns och som man passar för. I vårt fall är det just detta som börjar kännas aktuellt just nu.

Ni som läst ett tag vet att jag i våras skrev ett inlägg om att vi stod och valde mellan Bolivia och Taiwan och vägde för och nackdelar med båda länderna. Efter mycekt grubblande bestämde vi oss för att köra på Bolivia. En stor anledning till att vi valde Bolivia var att väntetiden var kortare. För Taiwan måste man vara 30 år för att få adoptera ifrån och det blir jag i februari 2008. Vi trodde absolut att vi skulle få skicka våra papper till Bolivia innan dess och ville inte "vänta in" Taiwan. NU är läget ett annat. Jag kommer att gott och väl hinna fylla 30 innan vi kommer få skicka till Bolivia.

Så nu...sakta sakta börjar vi vända våra huvuden och blicken mot öst...kanske finns vårt barn där borta?