Nu är det stopp, nu är det nog, nu är det slut! Slut på smygätandet som sakta men säkert letat sig tillbaka in i mitt liv, slut på att äta fikabröd, pizza, godis, bröd...

HUR SVÅRT KAN DET VARA? Tydligen väldigt väldigt svårt i mitt fall *suckar högt*

Vid minsta lilla seger (som förra veckans -1,3 kg) börjar jag unna mig saker och tänja på gränserna. Lyxar till det med allt det där jag skrev om ovan. Igår till exempel efter barnvakten skulle dom köpa med sig mat hem till oss när dom var klara med sitt. Vi beställde mat från en pizzeria och där fanns 8 sallader att välja mellan...vad väljer jag? En Opera!! En Opera liksom och smockar i mig precis hela pizzan. Jag passar dessutom på att lägga på extra sås som stod på bordet. Alltså jag fattar inte vad det är med mig. Jag VET ju att jag borde valt sallad, jag VET att jag kommer gå upp i vikt om jag slarvar så där med maten ändå fortsätter jag...*suckar åter igen*

När jag åt tänkte jag att jag skulle klara av en pizza eftersom jag varit så duktig med morgonpromenaderna. HALLÅ!! Jag har ju bara gått två gånger och genast tror jag att jag kan smälla i mig vad som helst. Jag börjar allvarligt tro att jag har något fel i huvudet. Varför gör jag så här? Varför vill jag alltid ta en pizza och annat onyttigt före det som är nyttigt?

Ställde mig på vågen i morse för att kolla av hur det går, hade faktiskt en viss förhoppning om att ha tappat ytterliggare från förra veckans 66,4....men hur skulle det ha gått till? Vågen visade 67,7 kg!! IGEN!!! *suckar en tredje gång* Tillbaka på ruta ett igen men andra ord. Helt plötsligt är det 3,7 kg kvar att nå före 25 augusti *arg*

Jag behöver hjälp, behöver råd. Vad gör ni andra när sötsuget sätter in? Snälla hjälp mig!!!