Helena

10 maj 2009 18:23

Tjejerna känner sig nog tryggare nu och testar gränserna lite. De vill helt enkelt kontrollera om ni finns kvar även om de uppför sig lite illa. Helt sunt i deras situation.

solna-madde

10 maj 2009 20:08

När vi fick L så pratade jag och Ls pappa läääänge om att det var "två steg fram och ett tillbaka". Man känner att man har koll på det hela och sedan dagen efter är det som om allt är upp och ner igen.
Sedan ska ni nog ta det positivt att ni är osams och bråkar. Det betyder att ni men framförallt tjejerna vågar vara besvärliga. Och det ska ni ta som ett gott tecken!

Att ge varandra lite tid utan barnen är livsnödvändigt, som förälder orkar man inte 24/7 utan man måste få en liten paus ibland. Det kan vara en träff med kompisar, en fotbollsmatch eller för all del ett ostört toabesök ;-)

Keep up the good work!

Kram

jessica

10 maj 2009 21:30

Det låter som en dag i vilken familj som helst.....kram

ylvisen

10 maj 2009 22:09

Va skönt Sophie, då låter allt som det ska! Man undrar ibland hur det kan vända så fort...

Jag måste oxå handla en klänning till ett bröllop, hoppas du hittar någon!

kram

Rosie & Harry

11 maj 2009 09:47

Jag måste få börja med att välkommen till föräldrar skapet:) Det är så det är att vara föräldrar ena dagen är allt toppen och barnen är snälla ch era barn har kommit in i familjen så de känner sig trygga, och då testa de gränser. Detta är nog bara ett smakprov hur det kan vara. Men var inte oroliga för så har alla det:)
Ha en skön dag och ta hand om er, kjamen

AnnaK

11 maj 2009 11:51

Så roligt det är att få läsa om er nya vardag, tack! Tycker att beteendet och känslorna låter helt normalt, det är ju så, vissa dagar känns allt kajko.:) Att tjejerna börjar trilskas är ju jättebra (även om det inte känns så för er), det visar på att de känner sig trygga och vågar testa gränser. Bra att ni får lite tid att andas, herregud ni har ju blivit en stor familj, det tar på krafterna. :) Hoppas du hittar en supersnygg klänning! Kram Anna!

Linda

12 maj 2009 22:56

Jag måste bara skriva att det är så roligt att ha fått följa er resa och nu att få följa er vardag med tjejerna. Hälsningar Linda

M!

13 maj 2009 11:28

Jomen så är det.... :-) Härligt att flickorna testar gränser - de måste ju testa att ni finns där och att ni vågar bestämma och älskar dem även om de är jobbiga.