Kan man göra det? Skapa en egen sanning alltså...jag tror att jag har gjort det den här sommaren.

Det är så ofta som jag får frågan "HAR NI HÖRT NÅGOT"? Naturligtivs syftar man på adoptionen och om vi fått ett barn. Det är en vänlig fråga och jag har skrivit om den många gånger förr. Denna sommar har det dykt upp ett nytt fenomen hos mig. Jag har valt att på just den frågan svara:

-Nej men det dröjer inte länge nu, förmodligen ringer dem någon gång under augusti eller september.

Svaret jag ger sprider alltid ett leende över ansiktet på den som ställde frågan om vi hade hört något. Även jag ler och ser glad ut... Samtalet kan nu vända och handla om något helt annat och alla är nöjda och glada.

Eller är det så? Inom mig så gråter jag, för jag vet att det jag sagt inte är sanningen. Det är bara min önskan och jag vet att om jag svarar sådär så kommer personen framför mig att må bättre. Det är ingen som vill höra på mitt gnäll längre, ingen som vill hamna i den spända situationen och behöva lägga huvudet på sned och tycka synd om mig.

Sanningen är den att jag inte har en jävla aning. Jag vet inte när dom kommer att hitta ett barn till oss, jag har ingen aning om när dom kommer att ringa. Om det är i dag eller om ett år. Men nu har jag svarat så många gånger att de nog ringer i augusti/september att min hjärna börjat ta det som en sanning. Jag lurar mig själv och min hjärna och hjärta sväljer det med hull och hår. Jag väntar, längtar och hoppar till varje gång telefonen ringer. MEN det är ju inte sant, det finns inga som helst garantier för att samtalet är nära. Det kan dröja länge och vad händer då med mig? Hur länge orkar jag? När augusti och september är över och de inte har ringt, hur kommer jag att må då? De skulle ju ringa då ju...

Jag måste hitta ett annat svar på frågan helt enkelt. Sanningen är ju den att jag INTE VET...men att svara så får mig att må illa. Jag avskyr att inte veta, att inte kunna påverka själv när mina barn ska komma.

Jag mötte en tjej inne på Lindex härom dagen. Hon gick där med sina tre underbara söner. Vi träffas inte så ofta och senaste gången vi sågs satt vi bredvid varandra på en fest. Då hade hon två barn och vi satt och pratade om vår situation. Som alltid lät jag positiv och framåt och berättade att vi väntade barn!!! Hon var vid det tillfället inte ens gravid med sin tredje son. Igår när vi möttes på Lindex så tittade jag ner i vagnen och såg två små pojkar en lite äldre och en som kan ha varit ett halvår eller så och sen en stor pojke som sprang omkring inne i affären.  Jag gratulerade till det nya barnet och fick omedelbart frågan om vi hade hört något. Svaret jag gav henne vet ni ju vid det här laget... fan fan fan.

Jag är inte missundsam mot den här tjejen, hon är jätterar och har även hon haft det tufft med sina barn. Ändå högg det till i hjärtat med tanke på att hon hunnit få ett barn till efter vårt samtal på festen medans jag fortfarande inte vet någonting.

En vecka kvar på semestern nu och jag och maken ska åka till vår stuga, det ska bli skönt att komma dit och slappna av lite. Fiska, spela spel,  lösa korsord och läsa böcker. Vi har ingen el i stugan vilket är perfekt om man vill koppla av ordentligt, och det är något som vi behöver just nu.

 

A-K

6 augusti 2008 13:54

Att inte veta NÄR det kommer att ske är det värsta!!! (Det tror jag alla fd väntande kan hålla med om)
Jag hoppas så innerligt att de ringer till er snart och att vi kan ha flera dagar tillsammans som i måndags.
KRAMAR!

 

mamman

6 augusti 2008 16:13

Hoppas du får en avkopplande vecka i stugan, du är väl värd det.

När någon frågar, slår man oftast knut på sig själv för att inte göra någon ledsen men glömer ofta sig själv. Jag har inget bra svar till dig, har inte kommit på något helt enkelt tråtts många år i branschen.

Egentligen ville jag i de lägena säga: -jag vet inget och jag är urless på att svara när jag själv inte vet. Du lär både HÖRA och SE när vi fått vårt efterlängtade barnbesked.

Men så kanske man inte kan säga till människor, det funkar ju inte riktigt bra.

Om det inte vore för OVISSHETEN hade ju allt varit ok, då hade tiden fram till bb kunnat fyllas på ett bättre sätt och man hade varit FÖRBERÄDD.

Ha en skön vecka i stugan.

http://babyonskan.bloggagratis.se

 

Grynisen

6 augusti 2008 20:42

Det gör så ont att läsa... Din otroliga längtan som inte har ett sista datum, utan än så länge en evighetslängtan.

Vet inte vad jag ska skriva som låter klokt... jag blir mållös och tycker att livet är bra orättvist.

Önskar dig en fin sista vecka på semestern.

Kram Johanna

http://grynisen.bloggagratis.se

 

CJ

10 augusti 2008 12:45

Ja, jag tror man kan skapa sig en egen sanning, kroppen/själens sätt att försvara sig, sätta upp en mur för att orka leva helt enkelt.
Har själv gjort det.

Finns ju inget bra att säga bara att återigen säga att det är så himla jobbigt, denna väntan och så orättvist på många sätt och vis.
Hoppas du får en skön semestervecka nu.
Kram

 

Gullan

11 augusti 2008 12:55

Kan inte komma på några bra ord ... livet är inte rättvist :(
Vet att det inte hjälper men skickar ändå en stor stor KRAM
Gullan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...