Nu har det hela sjunkit in lite och ju mer jag pratar om töserna känner jag hur jag tar in det mer och mer. Att det faktiskt är mina barn det handlar om, mina små flickor.

I lördags var jag ner på stan och hade bestämt mig för att jag då skulle köpa mina allra förste egna plagg till tjejerna. Det var ett stort ögonblick, ett ögonblick som jag såg fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag bestämde mig för att butiken jag skulle handla dessa första plagg på skulle vara Polarn & Pyret. Med bestämda steg traskade jag dit och blev stillastående mitt i butiken. Det snurrade runt i mitt huvud och kallsvetten trängde fram i pannan. Andningen blev häftigare och jag kände hur all färg i ansiket försvann. Jag fick hålla tag i en del av inredningen för att inte trilla omkull. Efter ett tag så kom jag lite till sans och började botanisera bland hyllorna. VAD skulle jag köpa? Vad är viktigast att ha i en barngardrob? Pyamas? Jacka? Strumpro? Stövlar? Tröjor? Byxor? Och VEM skulle ha vad? När jag hittade en tröja jag gillade kunde  jag inte bestämma mig för om det var Josefin som skulle ha den eller om den skulle vara till Ingrid?

Just ja, det har jag glömt att berätta...mina döttrar heter Josefin och Ingrid :-) Josefin är den äldre och lilltjejen heter Ingrid.

Tillbaka till butiken...

Tillslut hittade jag ett par jeans som var helmysiga och kände direkt att det var Josefin som skulle ha dem och när jag väl hittat dem så var det lätt att hitta en tröja till. Det blev en fin blommig tröja med vit botten. Sen var det då lilltjejen kvar...jag fastnade för ett par röda manchester byxor och till det blev det en stickad tröja med röda/blåa ränder.

Jag fick bra hjälp av min kompis C och hennes mamma och dottern i vagnen. Det kändes skönt att ha dem som stöd där inne. Tack för det!

Det här med storlekar är ett gissel förstås, framförallt eftersom att vi inte vet NÄR vi får hem tjejerna. Det kan dröja 2-10 månader och det är ju en viss skillnad på längden på dem då kan man ju tänka. Kanske borde jag vänta helt med att köpa kläder tills att vi ser vartåt det lutar i tid men jag kunde bara inte hålla mig.

Det är mycket som ska köpas in och vi måste ta det lite i taget. Maken pratade i morse om att han ville åka och köpa en 3-hjuling för det står i papperen att Ingrid älskar att cykla runt på sin *ler*.

Ibland när jag tänker på allt som ska köpas in och denna beslutsångest om vem som ska ha vad så får jag lite panik men det övergår snabbt till ett leende på mina läppar...och tanken ändras till att jag känner mig lyckligast i världen. Jag har två små prinsessor att köpa saker till och som kommer att fylla vårt hem med barnskratt. Och det är det enda som betyder någonting och resten det löser sig.