Vår terass har förvandlats till en verkstad för armband och halsband. Tjejerna gillar att sitta här och pyssla och göra fina vackra smycken. Det är verkligen skönt att sitta här ute, sippa på lite kaffe och höra deras prat bakom ryggen. Ibland behöver de hjälp med pärlor som inte riktigt fungerar eller att klippa till snöret som trasat sig så att det är svårt att trä på pälorna. Sen kan jag återgå till min VLT och mitt slösurfande och mitt goda kaffe. Solen skiner idag det är varmt och skönt. Om någon timme kommer min bästa väninna hit och ska äta mat, lite vin blir det nog också...livet är bra soft ibland. Jag tycker att vi i och för sig är värda detta ljuvliga liv efter allt elende som har varit de senaste åren.

Ett snabbt inlägg...nu blir det lite matlagning...kokt kyckling, ris och currysås står på menyn. 

Det känns ibland som att det var lättare att skriva förr, då när jag var ledsen. När hjärtat höll på att spricka och gråten nästan konstant brände bakom ögonlocken. När himlen var mörk och tiden kändes som en fiende. Kanske hade jag större behov av att skriva av mig då, jag vet inte. Det jag vet är att jag just nu har svårt för att ta mig tid till att blogga. Jag har just nu två små tjejer som tar all min energi och tid. När de gått och lagt sig, som nu, är det skönt att bara sitt och slappa och göra just ingenting. Eller ta tag i all den där disken på köksbänken...(tar den om en liten stund).

Dagarna flyter på och vi stortrivs i vår nya stora familj jag och maken. Visst är det lite jobbigt i mellanåt och man behöver små pauser, just nu är maken iväg och ser landskapen Sverige-Danmark.Att få umgås med sina kompisar, se lite fotboll och ta några öl tror jag är just vad han behöver idag.

Jag och tjejerna har ägnat kvällen åt att baka chokladbollar och se på Emil i Lönneberga, en ny favorit hos tjejerna. Det var jättekul att kladda ner hela köket med smör, socker och kakao. Ingrid var väldigt skeptisk till att köra ner händerna i den kladdiga smeten och forma små bollar. Hon tyckte att det var smidigare att låta mamma göra bullarna så rullade hon dem sen i kokosen...man får inte var dum :-) Vera däremot hade inga som helst problem att grisa ner sig och fick till några riktigt fina bollar. Med varsin liten skål med chokladbollar gick de nöjt och satte sig i soffan och vi mös tillsammans under en filt. Värmen försvann ju lika fort som den kom så det blir till att ha filten framme ett tag till. Efter Emil var det dags att hoppa i pyamasen och nu ligger dem och försöker somna. 

Tjejerna sover hela nätterna i sina egna sängar och vaknar runt sju halv åtta på morgonen. Det har verkligen gått jättebra med sovandet vilket vi är väldigt glada för. Lillräkan har lite mardrömmar och ropar några gånger per natt men blir stilla och lugn när man stoppar om henne. 

Nu ska jag gå ner och ta tag i den där disken och njuta av att få ha full vårdnad av fjärrkontrollen.