Ibland är det verkligen bra att vara bra försäkrad. Det fick jag bevis för idag.Vi har sedan första mötet med våra hemutredare funderat på vart vi ska vända oss för den obligatoriska hälsoundersökningen. Vi har via vänner som redan gjort detta fått reda på att det kan variera kraftigt i pris mellan olika kliniker och dessutom fått tips om vart vi kan vända oss.En klinik i Stockholm som Grodan och hennes make vände sig till var den billigaste men min kära man var envis och ville absolut inte åka till huvudstaden för en sån sak. Vi bestämde oss för att kontakta Livum här i stan, även om det där kostar 950:-/per person!! Utlöst om du frågar mig!Innan jag ringde dit för en tid så slog det mig att jag skulle ta och kolla med vår sjukvårdsförsäkring som vi har via Länsförsärkringar. Ett telefonsamtal senare så sitter vi här med två bokade tider hos Livum - GRATIS! Wohooo.....det känns verkligen toppen!! Nu kan vi unna oss ett par extra öl i Åre :-)

Idag är jag frisk igen från förkylningen, visst näsan blir lite svår att andas igenom i mellanåt men inget som inte går att bota med lite Nezeril. Febern är helt borta och det är jätteskönt.Tillbaka på jobbet och har massor att göra. Jag ska ju vara ledig hela nästa vecka så det gäller att jag blir klar idag. Har två styrelseprotokoll att skriva plus en rapport från vår Kickoff. Sånt som tar tid och som är svårt, har tyvärr dragit på det för länge och nu är det lite svårt att utifrån mina anteckningar minnas helt vad vi pratade om. Nåja, jag hoppas ingen annan heller kommer ihåg hihi.Sen mitt inlägg igår om mina dåliga matvanor har jag i alla fall skött mig bra. Vi lagade en god middag igår med lax och spenat. Jag har inte tagit nått fikabröd eller annat onyttigt. Frukosten idag bestod åter igen av frukt. Mellis blev en apelsin, två paranötter och en kopp te.Det känns genast bättre och jag ska verkligen försöka hålla den positiva trenden ett tag nu.Tack alla för era snälla och peppande kommentarer!!! *glad*

...vägdag igen....Dagar som denna undrar jag verkligen vad jag håller på med? Vad jag har fastnat i för ond cirkel? Hur ska jag komma vidare? Varför är det så svårt att hitta motivationen? Varför har jag så svårt att motstå frestelser i form av godis, bullar, kakor, chips, glass....ALLT som får mig att gå upp i vikt igen.Jag vill verkligen inte bli tjock igen, men ibland undrar jag om jag inte är på väg rakt upp dit igen. Dit där jag INTE vill vara. Där jag inte kan känna mig fin, där jag har svårt att hitta kläder som passar, där jag känner mig uttittad och utanför. FAN FAN FAN Sophie vad är det här för destruktivt beteende?!?!Alltså vågen idag visade ingen skyhög siffra men ändå ett klart plus från förra veckan. Och det gör mig så förbannad. Nu har jag pendlat mellan 65,5-67 kg i flera månader och jag kommer inte neråt. Suget efter sötsaker har istället ökat och jag smygäter igen. Så nu har jag sagt det....jag SMYGÄTER! *andas ut* åh så skönt att få skriva det! Hemskt - men skönt! Jag måste, jag bara MÅSTE ta tag i mig själv igen. Sluta äta allt det där onyttiga och fokusera...verkligen fokusera som i somras. Träningen är ett kapitel för sig. Har inte varit till gymmet på flera månader och ingen träning blir det på helgerna heller. Usch fy så det här låter. Men det är sanningen och jag hoppas bli lite mer klarsynt när jag får ner detta i skrift och ni andra kan läsa det också.Jag sticker ju till Åre på lördag och efter den resan, då är det jag som tar tag i tränigen igen. Tror att dagarna i backen kommer vara bra för mig. Rena motionspasset för mig att ta mig ner för fjället på min bräda ;-) Det kommer väl bli mycket vin och god mat på kvällarna antar jag men jag ska verkligen försöka hålla mig till nyttiga luncher och frukt under dagarna.Åh det är så mycket jag lovar hela tiden, det är jobbigt när jag inte kan hålla det. Känner mig besviken på mig själv men kan inte förmå mig att sluta ändå. Jag undrar vad jag ska göra för att få ordning på mig själv igen och få in lite diciplin. Jag vill ju inte vara en tjockis...*slår mig själv på kinderna* kom igen nu Sophie du fixar det här....

Idag har jag varit hemma från jobbet, en envis förkylning har slagit undan benen på mig och för att hålla febern nere har det gått åt åtskilliga Ipren under dagen *suckar*Jag hoppas verkligen bli frisk snart och särskillt till helgen då vi drar till Åre. Så typiskt att bli sjuk nu, passar verkligen inte alls....fast passar det någonsin att bli sjuk?En sak som var bra med att vara hemma idag var allt jag hann med på hemmafronten. Jag har tvättat MASSOR med maskiner och nu hänger allt i tvättstugan på tork. Känns jättebra. Vet inte hur det hade kunat bli så stora tvätthögar just den här gången. Skönt att det är klart nu i alla fall. Skönt att kunna ha allting klart till lördag då det är dax att packa.Den packningen kommer INTE bli enkel!! Det gäller för oss att verkligen bara ta med det nödvändigaste. Vi ska åka tåg upp och med oss kommer vi såklart ha våra brädor och bootsen. Bara det är ju mycket att släpa på. Så jag har fått stränga order från maken om att tänka både en och två gånger när jag ska packa. Att ta med mer än 1 par skor är uteslutet. Så det gäller att väga in noga vilka som kan vara mest användbara. Fast det skulle ju vara bra med i alla fall två par.....jaja vi får se hur det blir när jag börjar packa.Vinterkläder tar ju sån himla plats, underställ, mössor, vantar, tjocka tröjor....det kommer bli lättare att packa till Mallis sen *fnissar* En minimal bikini och lite solkräm ;-)Dax för ytterliggare en Ipren tror jag...

Här är Harrys flickvän....eller ja, Harry är ihop med henne men kärleken är väl inte direkt besvarad. Hon möter hans fjeskande och smörande på detta vis...bättre lycka nästa gång Harry :-)

Igår var det ju torsdag igen vilket innebär vägdag...vågen var snäll den här veckan och visade -1,5 kg från förra veckan. Vågen stannade på 66,0 kg och det var en lättad Soff som klev av vågen. Det är alltid skönt att få ett kvitto på att man faktiskt gjort någonting rätt.Jag försöker så gott jag kan att endast väga mig på torsdagar men i morse hade jag en känsla i kroppen...kände mig ännu lättare i dag och vipps så stod jag på vågen igen. 65,5 kg en ännu mer lättad Soff log för sig själv och skuttade glatt in i duschen :-) Så lite har min nya våg aldrig visat....som minst har det varit 65,8 så jag är mer än nöjd.Nu gäller det för mig att hålla i det här och fortsätta neråt. Skulle så gärna hamna under 65 till nästa vecka då vi drar till Åre. För min del gäller det att inte bli för nöjd nu och belöna mig för fort. Jag måste hålla ut och kämpa på ännu mer. Att min kära vän Grodan är så otroligt duktig med sin nya diet och sitt nya liv sporrar mig väldigt mycket och när suget efter kakor, godis....vad som helst sätter in tänker jag på henne...hon får inte äta nått och gör det inte heller. Jag är otroligt imponerad av hennes inställning och beslutsamhet när det gäller detta. Jag är egentligen lite emot pulverbantning men jag har bestämt mig för att byta ut vissa måltider mot FitMeal, som jag fick då jag var med i Du är vad du äter. För att få ett ryck neråt liksom och för att försöka krympa magsäcken lite igen....jag har varit rätt duktig på att proppa i mig för mycket mat. Vilket pyssel det är med det här med viktminskning....längtar till våren och hoppas på att få ännu mer inspiration då.

Så var det klart, första mötet är nu avklarat och även om jag/vi var förberedda på att det skulle kännas som att tiden gick fort och att man just inte hann prata om nått annat än vilka tider vi skulle ses framöver och hur utredningen skulle gå till...så kändes det ändå som att vi blev lite besvikna när vi tog i hand och tackade för dagens möte. Allt hade gått så fort och vi ville bara sitta kvar i soffan och prata mer mer mer....*ler* tålamodet är inte det bäst just nu *fniss*Skönt var det i alla fall att komma igång och vi båda tyckte väldigt bra om våra två utredare. Det kommer bli kanon detta och vi ser fram emot nästa träff som blir fredagen 9 mars...känns som en evighet. Men vi ska på semseter till Åre i en vecka så därför blev det ett litet uppehåll till dess. Vi bokade in alla fem möten ink. hembesöket :-) Wohoo.....nu är vi äntligen igång. Känns toppen!Nu ska jag ringa min kära vän Grodan och skvallra lite....Tack för alla trevliga kommentarer och pepp!!KRAM

...klockan 15:00 är det vi som slår ner rumporna inne hos Familjerätten i Västerås. Vårt första möte med våra hemutredare och ett första litet steg närmare vårt barn. Hur känner jag mig då?! Borde vara mer nervös än jag är tycker jag själv men kanske kommer den bekanta magonten och de kalla darrande händerna när klockan börjar närma sig. Kanske förblir jag lugn...jag vet inte och det återstår att se. Jag känner mig trygg och säker bredvid min älskade S och vi går in i den här utredningen raka i ryggen och med fullt fokus på vår kommande adoption.Fråga oss vad ni vill! Så känner jag, vi kommer att bevisa för dessa utredare att VI är redo. Vi har inget att dölja och inget att skämmas över.Jag är väldigt nyfiken på våra utredare, har ingen aning om vem någon utav dem är, har bara två namn på ett papper. En gång tidigare i december 2005 påbörjade vi faktiskt en utredning men i januari 2006 valde vi av olika skäl att avbryta. Vi kommer att ha två helt andra utredare den här gången och det känns bra. Det är liksom ett helt nytt läge för oss nu och det känns bra att få ta och börja om....ta allting från början igen. På många sätt tror jag att vi är mer redo nu än vi var sist och jag är en sån som tror att saker händer av en anledning. Det var helt enkelt meningen att vi skulle göra utredningn våren 2007 och inte tidigare. Sen om det skulle vara för att vi skulle få dessa utredare, att vi skulle ha en annan känsla i kroppen när vi gick in i utredningen ELLER om det till och med är för att det påverkar vilket barn vi faktiskt kommer att få. Kanske är vårt barn fött, kanske ligger det just nu inne i någons mage....kanske har det inte ens blivit till...och vart i världen finns den kvinna som kommer att bära just mitt barn??!? Svindlande tanke. Nåväl, om bara några timmar alltså tar vi det första stapplande steget till att äntligen få bli mamma och pappa!!*tårögd*