Känner mig rätt nöjd över hur kvällen igår blev. Jag smögåt ingenting och det kändes såklart toppen. Kanske var det för att jag inte hade tid då det gick i ett hela kvällen.Tränade som sagt mellan 17-18, hämtade ut nya linser, bokade bord på Fragolino till lunchen på fredag, åt mat som min snälla make lagat, diskade och städade, åkte och simmade med min svägerska 20-22 och sen när jag kom hem tog jag bara ett rejält glas vatten och pustade ut i soffan. Nöjd över att varit lite aktiv och framför allt att jag inte stoppat i mig nått onödigt.Sen kastade jag mig i säng runt 23-tiden och somnade omedelbums. Skönt!!

Ja det var ju det där med vikten som jag skulle skriva om...det som jag sagt att min blogg ska handla om :-)Många som sett mig på TV och många som känner mig frågar ofta hur det går, håller jag den strikta dieten, hur mycket motionerar jag, kan man äta si och kan man äta så... och det är ju jättekul att folk är intresserade. Ibland blir det dock lite jobbigt och jag känner ibland att jag inte har nått bra svar. Jag vet riktigt hur det går för mig. Ibland går det bra och ibland går det lite sämre. Jag är inte lika strikt med kosthållningen längre och motionen är inte lika frekvent som i somras. Men jag går fortfarande ner i vikt, inte lika raskt som i somras men ändock går det neråt. Det känns ju fantastiskt kul och jag är så glad över att äntligen lyckats.Mitt BMI säger i ju för sig fortfarande att jag är överviktig och jag har nu 4,8 kg kvar till att få kalla mig "normalviktig". Men om jag ska vara helt ärlig känner jag mig rätt normal just nu. Och viljan att kämpa vidare neråt har ju avtagit endel. Och det blir allt svårare att motstå frestelser. Det är så himla lätt att bli nöjd och det är lite farligt för min del. Och ska jag vara HELT ÄRLIG så har jag börjat smygäta igen. Jag trodde inte det var möjligt att det skulle bli så men beteendet är djupare rotat än jag trott och här är jag nu igen. Vågen visar fortfarande neråt som jag sa men det skulle kunna gå såååå mycket bättre om jag lät bli att småäta. Det har blivit både kakor, mackor, bullar, choklad och annat godis....inga jättemängder i ju för sig men ändå. Det känns förjävligt...hur svårt kan det vara?!?!?Jag kom just på att jag verkligen ska använda bloggen här för att hjälpa mig själv med smygätandet och skriva upp allt här inne så att ni som läser får veta. Jag hoppas det hjälper mig att låta bli. Nåja nu blev det en massa skrivet och jag vet inte om det blev så samanhängande men i alla fall.Nu ska jag snart packa ihop här på jobbet och fara ner på stan, ska träna en timme nu efter jobbet idag i alla fall så det är ju bra hihi. SEN ska jag följa min kära vän Grodans tips och gå och titta på Oliv och se om dom har nått som passar hemma hos oss. Senare i kväll väntar simning med svägerskan på Kristiansborgsbadet så den här kvällen kommer bli bra ur träningssynpunkt i alla fall.Moss moss!

Klockan 22:37 den 7 oktober 2006 föddes en liten tös på Västerås förlossningsklinik, hennes namn är Lina Lingons, och jag är hennes faster! Helt otroligt, hon och jag kommer alltid ha ett speciellt band mellan oss. Hon är det närmsta jag har kommit egna barn, att veta att hon är en del av oss...vår familj är helt underbart. Jag har längtat efter henne länge och snart ska jag få träffa henne. Förhoppningsvis till helgen då dom planerar att åka hem från BB. Att besöka dem där uppe är för min del helt uteslutet. BB är ett ställe som jag INTE känner mig bekväm på. Självklart vill jag träffa Lina och de nyblivna föräldrarna men jag klarar bara inte av det. Sorgen över att veta att vi aldrig kommer att få vara där uppe och åka hem med vår nyfödda smärtar för hårt.Nåväl, jag försöker att inte tänka så mycket på vår situation i det här läget utan glädjs så mycket det går över denna lilla flicka som nu kommit till denna värld. VÄLKOMEN LINA!!/Faster Sophie

Alltså jag förstår inte riktigt varför det ska vara så svårt att blogga. Jag menar de flesta klarar ju det alldeles galant och jag vet ju själv hur kul det är att läsa andras. Nåväl, ska göra ett försök att i alla fall skriva nått litet inlägg varje dag från och med nu.

Jag tog och snodde ett citat från Winnerbäck till rubrik på detta inlägg. Är inne i ett Winnerbäck stim just nu och hans skivor går heta i cd-spelaren....nå ja nog om detta.Det ras jag pratar om är min vikt. Som verkligen har rasat den sista tiden. Förra veckans resultat blev -2,5 kg och den här veckan har jag redan gått ner 1,2 kg. Självklart är jag glad över att vikten snabbt går ner, det är ju det jag vill, men ändå så känns det lite tokigt på nått vis.Anledningen är att jag nästan helt slutat motionera och jar har börjat "slarva" mer och mer med maten. Jag äter tex vanlig pasta, lite sås och lite godis har det också blivit. Allt detta verkar ha gjort att min förbränning ökat ännu mer...märkligt hur kroppen fugerar.Även om jag är glad så är det ändå en sak som är dålig med detta. Jag är en sån person som hur lätt som helst skulle kunna börja äta riktigt riktigt dåligt igen och vips få tillbaka alla gamla ovanor och later. Att det går så bra nu utan att jag egenligen behöver anstränga mig känns nästan lite farligt. Visst är jag tacksam, det är inte det det handlar om nu. Utan det handlar snarare om en rädsla. Jag är rädd att jag ska gå tillbaka i gamla spår igen och att vågen snart kommer att visa uppåt igen.Kanske borde jag bara luta mig tillbaka och njuta och sluta oroa mig. Men min vikt...min övervikt har varit ett sånt stort problem för mig hela mitt vuxna liv så jag törs inte lita på att jag faktiskt kommer att kunna gå ner alla de kilon som jag vill...inte riktigt än. Hoppas den känslan infinner sig snart.Nu är det dax att gå och lägga sig. GODNATT!!

I fredags var det dax för upptaktsmöte med LC (ett kvinnonätverk som jag är med i) Klockan 16:30 drog vi, 13 glada tjejer, iväg till Östa Camping utanför Tärnsjö. Vi checkade in i två stora stugor och det dröjde inte länge förrän första drinken var i handen :)En väldigt trevlig kräftskiva följde på kvällen och det blev många härliga skratt. Dock blev kräftskivan inte lika "blöt" som jag trott vilket var jätteskönt. För redan klockan 9:00 på lördag morgon var det dax för möte.Efter några timmars givande möte om bl a höstens program och mål med vårt år med LC var det tid att packa ihop och fara hem. Jag blev ganska nyligen medlem av LC18 här i Västerås och jag måste säga att efter den här helgen känner jag verkligen att jag hamnat rätt. Så himla många trevliga, snälla och roliga tjejer. Det är så härligt att skapa nya bekantskaper och det här är verkligen tjejer jag aldrig mött om det inte vore för LC, så jag är så glad att jag fått chansen att få vara med.Något som dock gick väldigt snett under upptakten var mitt matintag. Jag misslyckades nått så fruktansvärt och det slutade med att jag satt och proppade i mig godis. Jag kunde bara inte sluta. Vi har alltid ett stort hjärta fullt av lösgodis på träffarna och när jag väl smakat en liten bit fanns det inget stopp. Jag visste så väl att det var fel men kunde inte förmå mig att sluta. På kvällen när jag la mig mådde jag väldigt dåligt och kände stor skam och tänkte att det där var en engångsgrej. Men vad händer.... jo efter frukosten fortsatte jag att vräka i mig godis. Resultatet blev att i bilen på väg hem fick jag be tjejen som körde att stanna så att jag kunde kasta mig ur bilen och kräkas upp allt jag ätit. Magen verkligen sparkade ut allt godis och allt sött. Jag hoppas att jag lärde mig en läxa och att jag kan komma tillbaka till mina goda vanor igen. *suckar*Väl hemma i Västerås vid 14-tiden var det redan full fart med förberedelserna inför vår egen kräftskiva här hemma. Jag satte genast igång med att pynta vårt uterum med lyktor, papperskräftor, månar och ja allt som hör en kräftskiva till. 16:00 kom våra gäster, två par med deras barn. Två treåringar och en femåring så det var full fart direkt med krocketspel, bus med hunden, jaga mm. Vi hade bestämt att vi skulle grilla lite korv innan kräftorna så att barnen kunde få i sig lite mat också. Detta var nått som blev mycket uppskattat av föräldrar och barn. När kräftorna sedan dukades fram var barnen väldigt nöjda med att få sitta och se på Hitta Nemo. Då och då kom dom till bordet och tog en liten kräfta eller en smörgås. Precis så avslappnat som vi hade hoppats.Nu ska jag iväg till Uppsala och träna jakt med hunden.

Nu är den äntligen här, den efterlängtade 6:an i början på min vikt. Jag bara skrek rakt ut när jag såg de digitala siffrorna rulla upp...69,4!!! I ju för sig så tror jag att 7:an kommer vara tillbaka på måndag igen (två kräftskivor väntar i helgen) men det spelar liksom ingen roll. Nu vet jag att 6:an är bara runt hörnet och det är bara fortsätta att äta som jag gör idag så kommer den att dyka upp igen, och DÅ kommer jag inte förlora den igen....DET LOVAR JAG.Dax att inhandla lite nya kläder nu, allt sitter som skit :-)

Oj vilket misstag jag gjorde i valet av kläder till min kvällsprommis med hunden. Det ösregnade när jag skulle klä mig och jag trodde jag var smart när jag valde underställ och regnställ. Men jag glömde visst bort att det inte var minusgrader ute så efter bara 5 min svettades jag som en gris.Dessutom upphörde regnet ganska fort så regnstället var helt onödigt.Jaja man lär sig av sina misstag :-)Nu sitter jag iförd sommarkjol och t-shirt och eftersvettas lite hihi.