Nu är jag förbannat trött på att ha ont i magen!!!Hela helgen blev förstörd på grund av min onda mage. Vi var uppe i sommarstugan för att snickra ihop en ny trapp och jag kunde inte göra någonting! Jag bara gick och åmade mig över min onda mage. Kunde inte äta, inte sova, inte hjälpa till att bygga, inte sitta still, inte gå INTE NÅGONTING!! Så himla frustrerande och irriterande. Jag har aldrig varit med om något liknande förrut.Jag hoppas verkligen att min tid för den där nedrans skopin kommer snart eller att tabletterna jag tar snart börjar hjälpa.Trappen blev i vilket fall färdig men inte var det tack vare mig *suckar* Pappa, Stefan och min morbror Janne hjälptes åt och det blev en toppenfin trapp :-)Nu är det söndag kväll och jag är nyss inkommen från en promenad med mannen och vovven. Skönt att röra på sig lite.Det känns som att min kropp återigen sätter käppar i hjulet för mig i min viktnedgång. Jag kommer inte vidare nu känner jag. Jag kan inte motionera som jag vill och jag står och stampar på samma vikt ett längre tag. Jag minns hur det var förra gången jag skulle ändra tiotal i vikten, då kändes det också som en evighet innan nått hände. Kanske vill man för mycket, kanske måste kroppen vänja sig ett tag för att sedan orka neråt.Det är ungefär två kg kvar till en SEXA i början på min vikt. En fantastiskt rolig känsla och det känns såååå nära men ändå såååå långt bort...hoppas hoppas hoppas att jag känner mig bättre snart så att jag kan kämpa mig vidare neråt. Just nu känns det som en prestation att bara hålla sig kvar. Ska bli spännande att se vad vågen visar på tisdag.Nu är det tid för lite LOST!Bye bye!

Har kommit på att allt som slutar på -skopi är nått man INTE vill göra. Men nu kommer jag bli tvungen att genmlida en gastroskopi. Namnet får mig verkligen att rysa.Men efter snart tre veckor med illamående, svidningar och värk i magsäcken och en allt sämre aptit var jag till läkaren idag som gjorde en grundlig undersökning av min mage och såklart det obligatoriska förhöret om man dricker mycket kaffe eller röker.Läkaren trodde på två saker, antingen är det en bakterie som hette nått jag inte minns men som tydligen är rätt vanlig just nu som bosatt sig i min mage. Eller så rör det sig om magkatarr/begynnande magsår. Det blev ett stick i armen för att kolla om det finns nått spår av bakterien och en remiss till lasarettet om den där skopin blev det också.Så nu är det bara att vänta på kallelse och undertiden försöka lugna magen med nått losec-liknande medel.Vill verkligen bli frisk i magen nu och återfå aptiten och motivationen att motionera och gå ner ytterliggare i vikt.Snart bär det av till stugan i Dalarna över helgen, ska bli skönt att komma upp dit och ta det lite lungt.Moss moss!

Den här dagen gick i kinas tecken. Besökte nämligen en akupunkturklinik i Uppsala efter att ha fått fler tips om en och samma man. Dr Pan :-) Jag ringde och bokade i förrgår och fick alltså tid redan idag. Det kändes lyxigt.Efter en nervös färd i bilen dit stod jag äntligen på parkeringen utanför kliniken. Hjärtat bultade och jag kände mig lite lätt kallsvettig. Jag vet inte varför jag reagerade så, var inte direkt orolig för nålsticken eller så men jag antar att allt som har med behandling av vår ofrivillga barnlöshet gör mig nervös och pirrig.Jag öppnade dörren och steg in i en annan värld, sååå mycket vackra saker, rinnande vatten och rann fint ner för ett "vattenfall", tyst och skönt och det luktade mystiskt men gott. Dr Pan hälsade med ett vänligt leende och jag blev förvånad hur ung han var. Visserligen var han väl runt 40-45 men jag hade väntat mig en betydligt äldre kinesgubbe.:-)Efter en titt på min tunga och mitt högra öra kunde Dr Pan konstatera att det inte alls var särskillt konstigt att jag inte blev gravid + att han berättade en massa annat som inte stod rätt till i min kropp. Han hade rätt på ALLA punkter. Jag blev nästan lite ledsen där jag satt men ändå otroligt imponerad av denna man som satt mittemot. Sen var det dax, in bakom skynket och av med paltorna. Jag tror jag räknade till 19 nålar som han stack från fötterna upp till pannan. Till en början gjorde det inte alls ont men när han med jämna mellanrum kom in och skruvade på nålarna gjorde det väldigt ont. Nästan så att jag bävar för att gå dit igen faktiskt.Nåväl, efter 1 timmes behandling var det äntligen över och jag fick en liten genomgång vad han hade gjort. Fick även 4 burkar med örter att knapra i mig. 3 till mig och 1 till mannen. Dr Pan lät väldigt självsäker på att vi kommer att lyckas bli gravida. Själv är jag lite mer försiktig i min förhoppning. Men det känns otroligt skönt att göra nått sånt här för sig själv och för oss. Känslan av att man gör något åt sin situation och tanken att man verkligen kan säga att man provat allt är lugnande och tröstande.Så nu väntar några veckor med mer nålstick och massor av mer örter för vår del. Spännande tider framöver :-)GODNATT!En till av Dr Pans ordinationer var 1 timmes extra sömn varje natt och INGET GRUBBEL!!

Känner att det är dax att byta namn på min blogg nu. Jag har under de senaste månaderna framgångsrikt lagt om min kost och blivit betydligt sundare och friskare. Och efter att nu ha tappat dryga 16 kg är det dax för en ny rubrik.Den nya rubriken är "Mitt lite mindre tjocka jag" för även om jag lyckats gå ner dessa kilon är jag forfarande överviktig och jag är ännu inte nöjd med hur jag ser ut. BMI värdet just nu ligger strax under 29 = övervikt. Så det finns lite att jobba på fortfarande.Även om min blogg inte har handlat så jätte mycket om hur jag äter, vad jag gör för att motionera och min vikt i största allmänhet får den ändå heta så här ett tag till. Och jag har ju förresten inte varit så flitig bloggare som jag skulle vilja heller, hoppas på ändring av det nu när hösten snart är här. Det känns alltid mer ok att sitta framför datorn under hösten och vintern tycker jag. Det är skönt att tillåta sig själv att vara inomhus och mysa.Så...dax för namnbyte nu :-)

Åh vad irriterad jag, kanske är det värmen, kanske är det för att det är den tiden på månaden. Jag reagerar blixtsnabbt och blir tvärsur på en gång. Av någon anledning är det alltid min man som jag blir mest arg på. Undrar om det är så att han allid är likadan men att jag oftasta accepterar honom och det han gör och sen när den här tiden kommer så räcker inte min energi till för att behålla lugnet när han strular.Sitter här och är förbannad! Nått som jag verkligen INTE vill vara dagen före semestern. Fan att det blev så här. I ett ögonblick försvann min glada känsla efter ett samtal med mannen. Ska jag kanske ta och skriva vad som hände så kanske jag får lite distans och inser att jag inte borde vara så sur.Följande hände för 3 minuter sedan...Det började med att mannen skulle laga lunch till alla här på jobbet (vi har turats om hela veckan och idag var det hans tur) Vi äter alltid lunch klockan 12 och alla andra har lyckats få maten klar i tid. Mannen som inte är direkt känd för att passa tider åkta iväg klockan 10 för att inhandla råvarorna. Vi skämtade lite här på jobbet om när vi skulle få mat idag, jag sattsade på 12:45.Jag visste vad det var som skulle lagas och att det tar rätt lång tid. Rotsakslåda i ugn och gillade fiskspett. Klockan 11:30 hade mannen fortfarande inte dykt upp så jag gick in och förberedde lådan, de ingridienserna fanns på plats. 11:55 dyker mannen äntligen upp och då är lådan redan inne i ugnen (behöver ca 35 min för att bli klar)Han ställer då frågan om jag haft på olivolja? Ja svarar jag och tillägger att jag även haft på havssalt. Svaret jag då får är -Du tog väl inte för mycket? Jag tycker att det ska smaka lite sött. Mitt svar blev -Om det nu är så noga så skulle du kunna varit här själv och gjort den.Fan jävla gubbe som kritiserar mig när jag försöker hjälpa. Är jag mindre irriterad nu?!!? NIX snarare tvärt om :-)Hoppas det går över snart.

Så heter min favoritövning på min nya blåa gymboll som jag fått av min mamma.När jag tränade på gym så använde jag mig av sådana här bollar och berättade det för mamma. Hon sprang genast och köpte en till mig så nu finns det inget sätt att komma undan.Visst bollen är kul att träna med men oooo så jobbig. Kålmasken är en övning som verkligen tränar HELA magen. Man riktigt känner hur alla muskler får jobba. Dessutom fanns det en bok med fler övningar som man fick med bollen så nu blir det lite styrketräning framöver för min del. KUL!

Nu är det endast 1½ arbetsdag kvar innan min 3 veckor långa semester börjar. Det ska bli så skönt och det är verkligen välbehövligt.Mina mornar med motion 45 min innan frukost har det varit lite si och så med på sista tiden. Främsta anledningen är att klockan ringer så in i bänken tidigt 05:25! Ser fram emot lite sovmornar nu under semstern och fina promenader på förmiddagen.Hur det kommer att gå med maten är ett stort huvudbry just nu. Min semester kommer att börja med 10 dagar på sjön tillsammans med min man, vår hund, min moster och hennes man. Igår var vi ner till hamnen och "båttränade" hunden med gott resultat. Vi pratade även mycket mat. Det var otroligt svårt att få min moster och hennes man att förstå vad jag får och inte får äta. Det var först efter 10:e gången som jag sagt att jag inte får äta bröd som dom förstod att jag faktiskt inte äter nått bröd....INTE ENS TILL FRUKOST!! Det verkade för dom helt obegripligt. Hur dessa 10 dagar kommer att gå vet jag inte och efter igår måste jag säga att jag är minst sagt orolig.Stefan, min man, äter "vanlig" mat när vi äter hemma och jag äter min egen. Det har fungerat så bra nu i över 5 veckor men det verkar betydligt svårare att få andra att förstå att det faktiskt kan fungera.Jag vill bara kunna tänka på mitt, ta med mig den maten jag vill och kan äta och helt enkelt sköta mig själv. Vi får se hur det går. Jag hoppas det finns bra matbutiker efter vägen så att jag kan köpa min frukt mina grönsaker och fisk/quorn mm.Kommer förmodligen inte hinna skriva nått mer innan vi drar iväg men jag lovar en utfärlig rapport om hur det faktiskt gick när jag är hemma igen.

Hjälp vad hungrig jag är! Brukar inte vara så vid den här tiden. Kanske var lunchen för snålt tilltagen. Blev bjuden på lunch och den bestod av gröna bönor, fetaost och jordgubbar. Kanske saknar jag proteinet. Jag blev mätt när jag åt men nu kurrar det rejält i magen.Ska gå och äta mellis nu så det blir någon ordning.Vägde mig förresten tidigare idag och vågen visar nu75,5 kg. Känns riktigt bra! När jag gifte mig för 3 år sedan vägde jag 74 och som minst när jag varit tillsammans med min man har jag vägt 72. Riktigt riktigt roligt att vara så nära igen.