...har blivit ännu längre...*uppgiven*

Fick veta från BFA och handläggaren från Bolivia där att väntetiden för att få skicka våran ansökan dit blivit ännu längre. Få barnbesked och ökad efterfrågan har lett till att kön blivit längre. Som det ser ut nu kanske vi får vänta till nästa sommar innan det är vår tur. Detta innebär att detta INTE kommer vara sista julen utan barn. Fan vad det svider i hjärtat.

Jag längtar ihjäl mig...

Ibland undrar jag hur sjutton jag ska orka, hur ska VI orka? Vi försöker allt vi kan för att leva NU och inte bara vänta på framtiden och vårt liv som föräldrar. Men ibland är det bara sååå svårt. Nästa år fyller jag 30 år. När jag var yngre typ i tonåren fanns det inte ens på kartan att jag inte skulle ha barn när jag var 30. Jag trodde jag skulle minst haft två...kanske en till på väg i magen... *känner hur tårarna bränner bakom ögonen*

Den här väntan tär på mig, den tar min energi...min glädje...

Jag VET att när vårt barn äntligen kommer blir allt annorlunda, alla säger det....alla som varit med om samma sak. Säkert blir det så, men jag har ändå blivit snuvad. Snuvad på att leva det liv jag tänkt, snuvad på att få fatta egna beslut om hur många barn jag vill ha och när dom ska komma. Nu handlar det om att min framtid som föräldrer bestäms av några andra och många olika faktorer styr över när mitt älskade barn kommer. Jag har noll tolerans för gnäll från blivande mammor som tvingas gå över 2 veckor i sina graviditerer och som gnäller som fan över hur jobbigt det är att vänta.

Usch fan, nu blev jag så där mörk och cynisk igen...klart det är jobbigt för dem också...de väntar ju också på sina barn...men men som sagt den här situationen tär på mig och jag är rädd att bli bitter och sur för resten av mitt liv...

*skriker*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...