Igår var jag och maken på ett underbart kalas. Våra kompisar firade sin dotter som fyllt 2 år tidigare i veckan. Vi var många som ville fira den lilla tvååringen och huset fylldes snabbt av både vuxa och barn. Paket och balonger trängdes i hallen och lilltjejen njöt av att öppna sina presenter. Hon fick god hjälp av sin kompis som var några år äldre och som också var nyfiken på vad paketen innehöll.

Det dukades upp med två tårtor och barnen fick glass om dom ville. Det som var så underbart med kalaset var att det var så många barn där. Det var underbart att sitta i deras hem och faktiskt fira DERAS barns födelsedag. Som vi har längtat tillsammans mamman och jag efter just detta. I många år har det både för henne och mig varit rätt jobbigt med andra familjer och andra småbarn. ÄVEN om vi inte är missundsamma....det handlar inte om det utan bara om vår egen längtan. Nu satt vi ändå där och det var barnkalas på hög nivå. Det var helt enkelt underbart. De hämtade sin dotter från Korea i böran av året och det syns så tydligt hur hon verkligen tyr sig till mamma och pappa. Med på kalaset var även flera andra adopterade barn och jag bara satt och mös...mös och längtade lite till.

Snart kommer vi också få komma som en barnfamilj som inte bara kan sitta lungt tillbakalutad i soffan och njuta av kaffet och kakan. Nej snart blir det annorlunda och som vi längtar. Nåja, när lilltösen fyller 3 år då...DÅ ska även vi ha barn med oss så är det bara.

Kram på er mina vänner och tack för ett kalasbra kalas!