Jag får ofta frågan, eller hör ofta att folk har frågat andra, om jag vet hur jobbigt det kommer att bli att adopterar två barn samtidigt och det faktum att de är så "stora"?

Svaret är naturligtvis att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på. Jag kunde inte föreställa mig hur det skulle bli. Vad som skulle krävas av mig och om jag skulle orka.  

När vi gick adoptionsutbildningen 2005 pratades det om hur det var att adoptera äldre barn, alltså från typ 3 år och uppåt. Jag tänkte då att det absolut inte var ett alternativ för mig. Jag ville ha en bäbis, ett litet "oförstört" friskt barn. Att adoptera äldre barn kändes skrämmande och svårt och jag förstod inte att det fanns folk som kunde tänka sig att göra det. Man missar ju så mycket av barnens liv och allt blir så mycket svårare - trodde jag då. I vår första ansökan hade vi en maxålder på 18 månader, en 1½ åring kändes stort även det och jag hoppades att barnet jag skulle få skulle vara mycket mindre än så. Idag kan jag inte förstå mina egna tankar som jag hade då. Någon gång under resan mot våra barn förändras min syn...förmodligen sakta men säkert och inte över en natt. Adoptionsvärlden är tuff idag. köerna är långa och de barn som finns tillgängliga för adoption är oftast betydligt äldre än 18 månader - med undantag för vissa länder. Men jag tror inte att det var av dessa anledningar jag tänkte om, och jag tror inte att det bara finns ett svar till hur det kommer sig att vi tillslut ansökte om äldre barn och dessutom två.

Det bara kändes rätt tillslut och möjligheten dök upp då vi tillslut fastnade för Taiwan som vårt land.

Blev det då dubbelt så jobbigt när vi fick två barn på en gång och att dåda är lite äldre? Jag har ju inget att jämföra med så jag har ingen aning. Jag kan bara gissa och min gissning är att svaret är NEJ, tvärt om. Det faktum att de är två underlättar på många sätt då de kan leka med varandra och att de är 3½ respektive 5 år känns perfekt. Möjligen är det så att hur det än blir och vilket barn man än får så blir det perfekt. Att det blir precis så som det skulle bli och det...det är en skön tanke.