*gråter* nej nej nej!!! Det här händer inte....faaaaan.

Har just avslutat ett samtal med handläggaren för Bolivia på vår organisation BFA och jag fick information som jag inte ville ha. Usch fan, sitter här och bara skakar om händerna... *andas tungt*

Vårt mål har hela tiden varit att få skicka våra ansökningar dit nu under hösten, jag fick före midsommar information om att det snart skulle vara vår tur och att vi låg bra till i tid. Vi har varit så glada och nöjda över detta och känt att det nu äntligen går vår väg. Vi har sagt till alla att vi kommer få barn under nästa år och det har känts så himla underbart.

Beskedet jag fick nu slog undan benen på mig och jag sitter här helt chockad. Alltså man vet ju att det kan svänga mycket i adoptionsvärlden men så här illa trodde jag inte att det skulle gå.

Hon sa att väntetiden just nu är över året och att vi tidigast kommer att få skicka någon gång i vår, tidigast! Och att vi inte skulle räkna med någonting för det har blivit så många par klara för att skicka dit och barnbeskeden har blivit väldigt mycket färre än dom förutspått.

*tårnarna faller ner på skrivbordet* åhhh...varför...varför?? Kan inte någonting få gå lätt och smidigt, måste dessa hinder dyka upp framför oss hela tiden? Hur mycket måste man prövas?

Jag måste ändra mitt fokus, ändra mitt sätt att tänka. Jag har varit på många föreläsningar om utveckling av sig själv bla bla bla och på många av dessa har jag fått höra "80% av de tankar du tänker idag tänkte du igår också". Det är inget jag tagit så stor notis av och faktiskt inte riktigt förstått innebörden. Tills för någon dag sedan när jag stod och torkade mig med handduken efter morgonduschen. I mitt huvud hörde jag mig själv säga..."Fan vad tjock du är", "Varför har du inte gått ner mer i vikt?"  "Ska det vara så svårt", "Usch vad många valkar det blir om magen", "Känner du hur det gungar i överarmarna"...bla bla bla!!!

Är det första gången jag tänker så? NEJ!! Det är så nästan varje gång jag står naken och torkar mig. Då blir jag plötsligt så medveten om min kropp och hur jag faktiskt ser ut. Varje gång bestämmer jag mig för att ta hårda tag, inte unna mig något onyttigt utan bara leva sunt sunt sunt....så jävla dumt! Alltså hur kul är det att börja dagen så här? Varje dag, samma tankar som mal i mitt huvud. Varför kan jag inte se till det positiva?

Fokusera på att jag faktiskt just nu väger 28 kg mindre än vad jag gjorde en gång? Försöka se hur det såg ut då och inse att det är en väldig skillnad? Nej jag hakar upp mig på det dåliga det som jag gjort FEL.

Dessa negativa tankar måste påverka hur jag mår, kan inte tänka mig annat. Hur ska man kunna vara riktigt nöjd och glad över dagen när man börjat med att klanka ner på fruktansvärt på sig själv? En av damerna jag gått kurs för frågade: -Skulle du vara kompis med en som sa de saker du säger till dig själv? ALDRIG i livet säger jag. Men ändå tillåter jag mig att hålla på.

Jag hade ju ett mål att nå 62 kg innan min bror gifter sig nu på lördag...tror ni jag har lyckats? NEJ! Jag står kvar på samma gamla 66 kg. Har jag klarat av att hålla mig från bullar, såser, godis, vin? NEJ! Målet finns där men motivationen verkar vara försvunnen...föralltid.

Kanske vill jag det inte nog mycket? Är jag kanske nöjd så här? Borde jag kanske vara nöjd så här? Det här kanske är jag?? Kanske skulle jag sluta stirra så mycket på den där vågen...ändra fokus. Flytta fokuset till att hålla kvar den här vikten och börja känna mig stolt över att jag faktiskt lyckas med det. Tänk var mycket bättre jag skulle må!! Jag har ju lyckats hålla vikten nu sedan i november 2006...och det är väl något att vara stol över eller? Jag måste börja tvinga min hjärna att tänka andra tankar, positiva sådana, peppa mig själv mer och bli min egen bästa vän.

Det kommer inte så mycket inlägg för mig nu för tiden och det beror inte på att det inte händer så mycket utan det är snarare tvärt om!! Det händer saker runtomkring mig nu som aldrig förr. Kanske är det just det som får mig att inte blogga. Det är för mycket...

En stor grej är att min bror gifter sig på lördag och det är MASSOR att stå i. Festprogram som ska göras, vigelprogram som ska tryckas och klippas, sånger som ska provsjungas, kläder som ska sys, skor som ska gås in, lekar som ska planeras, tal som ska repas, tidsplaner som ska läggas...mmm det är endel men jösses vad kul det ska bli. Nu vill jag liksom bara att festen ska komma igång och att brudparet får en riktigt underbar dag.

Sen händer det mycket för vänner runtomkring, min goda vän Grodis och hennes make väntar nu officiellt barn!! Det är så himla spännande och jag är så glad för deras skull. Om mindre än ett år är dessa två underbara vänner föräldrar. Får en liten tår i ögat när jag tänker på det. Sen att vi ligger tätt tätt efter och förhoppningsvis också kommer att få barn under 2008 från samma land är ju bara helt fantastiskt.

Sen är det ett annat kompispar som också har några spännande saker för sig, vill inte gå in på detaljer men det ska iaf bli intressant att se vad som händer och sker för dem.

Ikväll har jag styrelsemöte med LC också hemma hos mig och ska bjuda 5 tjejer på mat och vin. Maten fixade jag igår, det blir vegetarisk lasagne för en av tjejerna är vegetarian. Tänkte först göra specialmat till henne men sen tänkte jag att det kan var bra för oss alla att äta lite veggokäk :-) Till det blir det en stor grönsallad, bröd och gott Portugisikt vin. Det kommer bli ett år med mycket LC för min del nu när jag är med i styrelsen men det ska bli kul och jag har sagt att jag tar den uppgiften nu för nästa år kommer jag säkerligen vara MAMMALEDIG!! haha tänka sig....JAG mammaledig?? Det är ju inte klokt!! :-) Jag och Grodis och våra två små indianer...goooos!!

En annan sak som upptar mina tankar är min nära vän och släkting som jag skrev ett inlägg om för ett tag sedan. Hon har det verkligen tufft men jag är otroligt imponerad av henne. Hennes lugn, hennes sätt att tänka förnuftigt och hennes förmåga att ändå kunna ha nära till skratt fastän livet har visat sig från sin mörka sida. Vi ses på lördag kära du!

Nej...dags att göra nytta igen...

1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse?

Oj vilken lustig frisyr!

2. Hur mycket kontanter har du på dig?

930:-

3. Vilket ord rimmar på "test"?

Fest

4. Favoritplanet?

Saturnus

5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?

Har inga missade samtal

6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil?

Who knew? Med Pink.

7. Vad har du på dig på överkroppen just nu?

Min morgonrock

8. Sätter du etiketter på dig själv?

Massor! Jag är tjock, jag är slarvig, jag är ditten och tatten....

9. Vad är det för märke på skorna du har på dig?

Är barfota

10. Ett ljust eller mörkt rum?

Mörkt

11. Vad gjorde du vid midnatt?

Snarkade

12. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?

MELLIS! från min bror och sen en bild på Lina. Så gullig!

13. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?

Ingen aning!

14. Vilket uttryck använder du mest?

Jösses!

15. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?

Min man

16. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast?

Harry såklart!

17. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?

Ingen faktiskt!

18. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?

Ingen om man räknar vanliga gamla hederliga rullar men typ 500 digitala bilder....

19. Vilken ålder har varit bäst hittills?

Högstadieåldern

20. Din värsta fiende?

Mig själv

21. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?

Färglada oranga blommor

22. Vad var det senaste du sa till någon?

"Jag ska duscha först så jag gör ordning frukosten själv"

23. En miljon dollar eller förmågan att flyga?

Give me the money!!

24. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?

Mmm min brorsdotter Lina som bara blir roligare och roligare att umgås med hela tiden 10 månader är en härlig ålder.

25. Senaste låten du lyssnade på?

En Winnerbäcklåt som jag inte minns namnet på, men den börjar så här..."Så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer klockan fyra i oktober strax innan det mörkna och det lukta från bespisningen av halvhjärtad husmanskost och löven ligger klistrade mot marken. Gråvita skyar, tandläkar väder, nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan och nyponbuskar nyponbuskar hela vägen nyponbuskar ser jag när jag blundar. Och nån stans där så blev jag den jag är nu!

Igår gick jag in på MQ med maken, han skulle köpa en ny kostym till bröllopet, och jag gick runt och tittade i den ombyggda butiken en stund...DÅ...DÅ fick jag syn på den....

...den bara hängde där framför mig...underbart vacker...och det var som om den sken upp när den såg mig också...

Föremålet för min kärlek är en härlig höstjacka i ljusgrå ull från STOCKH LM. Jag föll direkt jag såg den och jag var bara tvungen att köpa den!!! Försiktigt tog jag ner en stl 38 och drog den på mig....för stor... :-O...så jag tog då 36:an och den satt perfekt. Jag gick bort till maken iklädd min fina jacka och jag såg direkt på hans ansiktsuttryck att han gillade den.

Så nu har jag en underbart fin jacka som hänger där hemma och nu längtar jag ännu mer till kalla höstdagar med hög klar luft så att jag får ta fram min älskling och gå runt och bara njuta....

...kan man bli förälskad i en jacka??

Igår hade vi möhippa för min blivande svägerska. Dagen blev precis så lyckad som vi hade hoppats och J var jättenöjd hon också. Kul när det blir lyckat när man planerat och fixat så mycket.

Vi bjöd henne på en god frukost hemma innan vi drog iväg till en silversmed där vi tillsammans gjorde ett fint armband till den blivande bruden. Jättekul att testa på silversmide som var lite svårare än jag trott. Lunchen intog vi på Vallby Friluftsmuseum där vi hade strålande vackert väder och en underbar picknick.

På eftermiddagen dansade vi Linedance och relaxade sedan i en tjusig bastu och mysigt relaxrum. J fick härlig massage och blev också stylad med hår och smink inför kvällen.

Middagen åt vi på restaurang REAL nere vid hamnen, god mat, gott vin och många skratt. Som sagt det blev en kanonbra dag för oss alla. Nu ska det bli skönt att till 100% kunna fokusera på bröllopet som är om två veckor.

Jag är ju utsedd till toastmadame och har endel pyssel att fixa med men det ska bara bli roligt. Jag kan inte skriva något om vad som kommer att hända under bröllopet, då min bror läser min blogg i mellanåt :-P. Men jag lovar att skriva och berätta efteråt.

I eftermiddag ska en nära vän till mig, och fotograf, komma hem till oss och ta fotografier på mig och min kära make. Bilder på oss och vårt hem som sedan ska skickas ner till Bolivia :-) Ska bli så spännande.....nu ligger vi banne mig i startkroparna.

Vad vet man egentligen vad som kommer att hända i sitt liv? Hur fort förändras inte ens förutsättningar? Är saker och ting verkligen som man tror?

I kväll sattes alla dessa frågor på sin spets för mig...jag ringde en nära vän (släkting) men framförallt en nära vän till mig och det jag fick veta skar i mitt hjärta. Jag ringde för att som vanligt bara prata en massa strunt och för att be om hundvakt några timmar i morogon. Det som jag fick reda på kom som en chock. Jag lider med min vän och önskar att det fanns någonting vettigt, någonting klokt någonting hjälpsamt jag kunde säga...men jag var tom...hjälp vad är det som händer?

Det är dags att lägga sig nu mina tankar finns hos min vän, hoppas du är ok hoppas du finner ro och hoppas du kan sova inatt. Tänker på dig och finns här för dig om du behöver mig *kramar om*.