Ja det var ju det där med vikten som jag skulle skriva om...det som jag sagt att min blogg ska handla om :-)Många som sett mig på TV och många som känner mig frågar ofta hur det går, håller jag den strikta dieten, hur mycket motionerar jag, kan man äta si och kan man äta så... och det är ju jättekul att folk är intresserade. Ibland blir det dock lite jobbigt och jag känner ibland att jag inte har nått bra svar. Jag vet riktigt hur det går för mig. Ibland går det bra och ibland går det lite sämre. Jag är inte lika strikt med kosthållningen längre och motionen är inte lika frekvent som i somras. Men jag går fortfarande ner i vikt, inte lika raskt som i somras men ändock går det neråt. Det känns ju fantastiskt kul och jag är så glad över att äntligen lyckats.Mitt BMI säger i ju för sig fortfarande att jag är överviktig och jag har nu 4,8 kg kvar till att få kalla mig "normalviktig". Men om jag ska vara helt ärlig känner jag mig rätt normal just nu. Och viljan att kämpa vidare neråt har ju avtagit endel. Och det blir allt svårare att motstå frestelser. Det är så himla lätt att bli nöjd och det är lite farligt för min del. Och ska jag vara HELT ÄRLIG så har jag börjat smygäta igen. Jag trodde inte det var möjligt att det skulle bli så men beteendet är djupare rotat än jag trott och här är jag nu igen. Vågen visar fortfarande neråt som jag sa men det skulle kunna gå såååå mycket bättre om jag lät bli att småäta. Det har blivit både kakor, mackor, bullar, choklad och annat godis....inga jättemängder i ju för sig men ändå. Det känns förjävligt...hur svårt kan det vara?!?!?Jag kom just på att jag verkligen ska använda bloggen här för att hjälpa mig själv med smygätandet och skriva upp allt här inne så att ni som läser får veta. Jag hoppas det hjälper mig att låta bli. Nåja nu blev det en massa skrivet och jag vet inte om det blev så samanhängande men i alla fall.Nu ska jag snart packa ihop här på jobbet och fara ner på stan, ska träna en timme nu efter jobbet idag i alla fall så det är ju bra hihi. SEN ska jag följa min kära vän Grodans tips och gå och titta på Oliv och se om dom har nått som passar hemma hos oss. Senare i kväll väntar simning med svägerskan på Kristiansborgsbadet så den här kvällen kommer bli bra ur träningssynpunkt i alla fall.Moss moss!

Klockan 22:37 den 7 oktober 2006 föddes en liten tös på Västerås förlossningsklinik, hennes namn är Lina Lingons, och jag är hennes faster! Helt otroligt, hon och jag kommer alltid ha ett speciellt band mellan oss. Hon är det närmsta jag har kommit egna barn, att veta att hon är en del av oss...vår familj är helt underbart. Jag har längtat efter henne länge och snart ska jag få träffa henne. Förhoppningsvis till helgen då dom planerar att åka hem från BB. Att besöka dem där uppe är för min del helt uteslutet. BB är ett ställe som jag INTE känner mig bekväm på. Självklart vill jag träffa Lina och de nyblivna föräldrarna men jag klarar bara inte av det. Sorgen över att veta att vi aldrig kommer att få vara där uppe och åka hem med vår nyfödda smärtar för hårt.Nåväl, jag försöker att inte tänka så mycket på vår situation i det här läget utan glädjs så mycket det går över denna lilla flicka som nu kommit till denna värld. VÄLKOMEN LINA!!/Faster Sophie

Alltså jag förstår inte riktigt varför det ska vara så svårt att blogga. Jag menar de flesta klarar ju det alldeles galant och jag vet ju själv hur kul det är att läsa andras. Nåväl, ska göra ett försök att i alla fall skriva nått litet inlägg varje dag från och med nu.