Jag vet inte vad det är med mig, det känns som att jag inte har motivation till någonting. Inte till jobbet, inte till hunden, inte till att sköta hemmet...och inte att skriva i bloggen.Förstår inte vad denna orkeslöshet kommer ifrån och varför jag känner som jag gör.När jag tänker efter ordentligt så kanske det beror på att jag idag inte lever det liv som jag skulle vilja. Det liv sm jag hade tänkt leva. Jag lever ju idag som det heter "Ofrivilltigt barnlös" men det låter så snällt kan jag tycka. Jag är jävligt ofrivilligt barnlös. Jag är trött på mitt liv som det ser ut nu. Jag vill vara mamma och det är NU!Många säger att det är så bra att jag fortfarande är så ung att jag hinner skaffa barn och allt det där sen. Så fan heller, jag vill ha barn NU inte sen. Hade jag fått bestämma hade mitt barn redan hunnit bli 4-5 år vid det här laget. Jag tycker inte att ens faktiska ålder spelar roll i det här läget. Att jag BARA är 28 år är inget jag ser som possitivt i den meningen att jag hinner skaffa barn. Jag har redan väntat på tok för länge mot för vad jag vill själv. Jag vill, som min kära vän "Grodan" skrev härom nyssens, vara mamma. Ha ett barn att överösa med kärlek. Jag kan mitt liv som det ser ut idag. Det är dax för nått nytt - det är dax att bli förälder.Tyvärr kommer det dröja några år innan den drömmen kan bli verklighet! Antingen om vi väntar på vår äggdonation eller väljer att adoptera är det minst 2½ år från nu. *suckar och kämpar för att hålla tillbaka tårarna*Det är klart att alla dessa tankar kring det här oerhört efterlängtade barnet gör att man blir lite ledsen och orkeslös. Sen gör ju höstmörkret sitt till och det känns överlag bara rätt jobbigt just nu.Ser fram emot en helg hemma med maken och hunden. Vi ska börja förbereda en gästtoalett på nedervåningen och kanske kratta lite i trädgården. Vet inte när vi hade en hel helg hemma själva senast, ska bli mysigt och skönt.KRAM på er!

 

CJ

30 oktober 2006 09:03

Jag som själv varit i den sitsen vet hur in i h****** jobbigt det är och hur himla orättvist livet är........
Finns inget bra att säga för allt man vill är ju att bli mamma, och inga ord kan trösta
Ger dig en stor varm kram och nickar igenkännande över det du skrivit
KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...