Idag är det den 1 november och jag mår faktiskt lite bättre. Jag vet inte om det är solen utanför som värmer min själ och mitt hjärta ett ögonblick. Kanske är det alla goda underbara vänner jag har runtomkring mig som visar sitt stöd när jag som bäst behöver det. Tack alla ni som finns där för mig.

Jag fick en kommentar från min älskade vän Grodan där hon skrev "vi måste orka lite till". Det fick mina tårar att rinna över, jag satt här på jobbet och kinderna blev blöta. Hon har så rätt, lite lite till måste vi orka. Så länge som vi orkat hittills...vi måste kämpa på, måste fortsätta hoppas och vi måste tro på att vi en dag blir mammor. Pausknappen är liksom intryckt i våra liv just nu känns det som. Ändå rullar allt på som vanligt runtomkring. Vänners familjer växer och personer kommer och går ur mitt liv. Sådana som man hade så mycket gemensamt med en gång känns som främlingar ibland. Orken räcker inte till för att köra någon slagt konstgjord andning på vänskaper runtomkring. Det är viktigare att vårda de vänskaper som är levande. Att både känna att livet står lite på vänt och att det samtidigt ändå liksom rusar förbi är en konstig känsla som tar mycket kraft och mycket energi. Inte konstigt att man blir lite trött ibland. Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till allt.

Även om det nu blir mörkare ute kan jag känna ett hopp inom mig på en lite ljusare tid. Jag tycker om vintern, kanske inte nödvändigtvis november, men sen när december kommer njuter jag. Jag älskar julen och allt som hör den till. Jag hade en önskan förra året att den här julen skulle bli den sista utan barn. Nu har läget ändrats och jag tror på att vi får klara oss utan barn i två jular till. Inte roligt men heller inte mycket vi kan göra. Vi får njuta av varandra, alla barn rutomkring och så lilla Lina såklart.

 

Grodis

2 november 2007 09:22

"Du är fantastisk du!" (som Uno Svenningsson sjunger)

Vet du det?

Min goaste, käraste, älskade vän! Är så glad att våra vägar mötts, trots det sätt som vi lärt känna varandra på. Det finns helt enkelt inget ont som inte har något gott med sig.

Love you!
Ska bli så mysigt att ses senare idag. *längtar*

P&K

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...