Hur mycket får ens kropp jävlas med en egentligen!? Varför motarbetar den mig? Jag VET att jag behöver träna för att bli av med dessa envisa 5-6 kg som jag har kvar till målet. I helgen bestämde jag mig ORDENTLIGT nu måste det bli en skärpning om jag ska komma i form till julen i Sälen.

Så igår var det jag som packade träningsväskan och drog iväg till Friskis, inte för något pass utan jag hade bestämt mig för att jogga. Så sagt och gjort jag joggade 5 km och det kändes riktigt bra. Jag joggade och gick om vartannat men mest blev det faktiskt jogging - därav stoltheten i rubriken :-)

Förtvivlan kom idag på morgonen när jag gick morgonpromenaden med Harry. Mitt högra knä bara small till och nu kan jag inte böja det alls. Jag haltar som jag vet inte vad och det gör svinont! Det bara skär som knivar så fort jag försöker böja. VARFÖR?!?! Varför ska skador och smärta sätta stopp för mig? Kommer knäna att orka åka bräda över julen? Kommer smärtan gå över snart och kommer jag att kunna träna upp mig nu de närmaste veckorna och tappa de där sista kilona?

Just nu känns det hopplöst måste jag säga. Jag vet att man kan gå ner i vikt enbart genom att ändra kosten men va fan, jag behöver extra skjuts av träningen för att orka. Fan fan fan....!!!