Jag är tillbaka på båten...lugnet som infann sig förra veckan skulle visa sig vara lugnet före stormen.

Vi gick på grund idag PANG sa det och det skakade till i hela båten.Jag flög åt alla håll och landade tillslut på mage...illamåendes och kräkandes. Vad var det som hände? Jag förstår ingenting...jag var inte förberedd.

När jag öppnade ögonen blev jag ännu mer förvånad och på ett sätt rädd. Framför mig fanns det som kunde bli min räddning. Framför mig fanns det som kunde vara min väg bort från båten. De sträckte ut sina armar och bad mig att följa med. Själv blev jag panikslagen och stod som fastgjuten. Var det här min väg? Var det dags att gå nu? Sakta sakta kom insikten...nej det här är inte rätt. Det är inte min räddning som kommit. Tårarna rann nedför mina kinder och jag skakade på huvudet.

Jag sa NEJ....jag kan inte bekripa att jag sa nej. Alla ben i min kropp skriker efter räddningen men när väl chansen kom så sa jag nej. Jag vet att det är rätt beslut. Hur konstigt det än låter så är det så.

Jag är kvar på båten. Tittar bort mot räddningen som bara åker längre och längre bort...snart ser jag den inte och jag önskar att minnet av den ska försvinna fort.

Nu står vi på grund och kommer ingenstans. Jag är nu än mer utsatt för fara och risk. Jag kommer aldrig kunna vara föreberedd på vad som komma skall. För vad vet jag? Vad har jag lärt mig? Jo, att jag inte vet ett enda dugg om vad som kommer att hända och därför kan jag inte skydda mig på något vis.

Tack och lov för mina vänner, som håller mig vid liv ...tack!

Fan

 

CJ

9 april 2008 12:04

Förstår inte riktigt vad som hänt, varför du inte tog räddningen men jag skickar kramar, styrka och hopp!

"Life moves in mysterious ways.
Somewhere someone zaps the magic wand and life changes in an instant.

Always be prepared for the unexpected!
You never know what lies around the corner"
Kramar

 

Soff

9 april 2008 12:08

Hej CJ!

Tack för dina kramar och dina tankar. Det värmer som alltid.

Det är en bra fråga du ställer om varför och jag förstår att du undrar. Säkert kommer andra som läser också att undra.

Det är svårt att förklara utan att gå in på detalj och det vill jag inte. Men det var rätt beslut, det fanns många hinder i vägen. Mitt hjärta skrek JA men tanken säger att detta inte var rätt väg att gå.

Luddigt jag vet och jag ber om ursäkt men det måste vara så här.

Tack i alla fall för dina ord, kloka och tänkvärda.

KRAMAR

 

CJ

9 april 2008 12:44

Ja, jag förstod ju nog lite att du inte ville skriva mer "klart" sas men man börjar ju hitta på egna saker och gissar och det kan ju bli så knäppt.
Men jag förstår och respekterar fullkomligt att du skriver luddigt.

Jag hoppas iaf att räddningen kommer snart igen och att den då är den rätta, och att tiden är den rätta, att ni är i rätt läge och att ALLA bitar stämmer. För det var det uppenbarligen inte denna gång men den kommer igen när allt stämmer, och hjärta och hjärna måste gå hand i hand annars går det aldrig.
KRAM

 

Anna

9 april 2008 16:24

Hade inte läst när vi pratade nyss. Man önskar så att det fanns nåt att göra! För att hjälpa. Det är en så förbannat tung börda du tvingas bära! Tänker på dig. Och på S. Å så hoppas jag att du tippar över några tunga stenar på nån av oss andra OM den möjligheten skulle dyka upp nån dag. Kram.

 

Linda *

9 april 2008 19:06

Ville bara skicka dig en kram, jag hoppas din räddning inte är långt borta

 

Pipeline

10 april 2008 09:20

Nu har jag försökt skriva en kommentar i 10 minuter. Får liksom inte till det. Men vill ändå skriva att jag blev fullkomligt tagen av ditt inlägg. Förstår att något själs-, hjärte- och magomvälvande skett.
Kram!

http://pipelin

 

Gullan

10 april 2008 12:00

Finns inga ord som blir rätt men vill i alla fall tala om att du finns i mina tankar! Och hoppas att allt ordnar upp sig.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...