Antar att endast min bror förstår titeln på inlägget men det må så vara ;-)

Livet som småbarnsfamilj rullar vidare. Vi är trötta men lyckliga och dagarna går. Vi upptäcker hela tiden nya sidor hos varandra bra som dåliga. Tjejerna härmar oss när vi pratar och nya ord kommer hela tiden. Idag firar vi två veckor hemma! Tänk att det bara gått två veckor, det känns som en evighet. Jag och maken måste verkligen tänka på att det inte gått så lång tid. Ibland kräver vi kanske för mycket av flickorna men det är inte så allvarliga fel vi gör just nu känner jag. Mitt mål är alltid att vi ska somna som vänner. Dagen får inte sluta i tårar. Om tjejerna eller någon av dem är ledsen eller upprörd över något innan läggdags ser vi till att göra något trevligt, men lugnt tillsammans, innan det är dags för dem att sova. Jag vill att de ska känna sig trygga och "glada" när de somnar. Jag har fått för mig att det spelar in hur natten blir.

De sover bra, vilket vi är otroligt glada över. De somnar någon gång mellan 21-22...lite i senaste laget absolut men de har sådana vanor nu och det är svårt att få dem i säng tidigare. Vi hoppas att denna tid sen ska justeras till i alla fall 20-21. Sen sover de i alla fall till mellan 7-7:30 vilket också känns väldigt bra. Vi är lite sena i starten och är sällan klara med frukosten före 9. Nästa vecka på onsdag och torsdag måste vi dock skärpa oss, på onsdag ska vi på tropikundersökningen och på torsdag kommer våra hemutredare för ett första besök efter att vi kommit hem med tjejerna. De ska skriva uppföljningsrapporter och skicka till Taiwan och beskriva hur det går för oss och hur flickorna utvecklas. Tropikundersökningen är redan 8 på morgonen så då måste vi upp tidigt.

Åh....jag måste skriva om vad som just hände. Just nu sitter tjejerna i badet just i rummet bredvid och Vera ropade nyss på mig...hon ville ha något och pratade på som vanligt på kinesiska i hopp om att jag skulle förstå. När hon såg på mitt uttryck att jag fattade noll började hon göra charader. Hon försökte först med ett sätt att förklara men jag fattade fortfarande inget. Hon visade sen hur hon tänkte använda saken som hon ville ha och då var det solklart. Hon ville ha en plastspruta som hon tidigare fått leka med i badet men som jag plockat bort av någon anledning. Hon visade klart och tydligt hur hon använde sprutan och då förstod jag ju...hon blev såååå nöjd och glad över att ha lyckats förklara för mig vad hon sken upp i hela ansiktet när jag räckte över den. Sånt glädjer mitt hjärta, att de liksom har förstått så väl att det gäller att visa på alla sätt som går vad man vill och menar.

Nu är det dags att plocka upp sötnosarna ur badet och få dem i pyamasarna.

 

Rosie & Harry

1 maj 2009 20:29

Det här med att göra fel gör alla föräldrar och man kräver ibladn lite för mycket av sina barn. Det är så det är att vara just föräldrar:) Vad kul att de försöker göra sig förstående med kropps språket. vi har en 2-åring som inte vill prata än så gör han med använder hela sin kropp för att vi skall förstå. Ni får ha en underbar kväll, kjamen från oss i Ronneby

http://bearclaw.bloggagratis.se

 

Linda*

1 maj 2009 21:10

hmmm...zamunda...var det inte i filmen "en prins i new yourk"?? :)
Roligt att allt går bra för er, det där med läggtider på kvällen kan vara svårt..i know :) men ett tips är att vrida tiden, kanske masa upp dem tidigare på morgonen, sova mindre middag och så. En för lång middagslur kan göra barn väääldigt kvällspigga.
Ha det gott och lycka till.
Kram

 

Mickis

2 maj 2009 07:41

Vad skönt att det verkar flyta på för er alla. Låter så härligt när du beskriver.
Önskar er all lycka till framöver.
/Mickis (kompis till M & J)

http://mickis74.bloggagratis.se

 

CJ

2 maj 2009 09:32

Sååå härligt att få läsa om erat "nya" liv som småbarnsfamilj ;O))

Mycket "jobb och gråt" är det men mångdubbelt mer glädje, skratt och lycka!
Ha en fortsatt bra helg!
Kram

 

ylvisen

3 maj 2009 14:58

Va härligt det låter! Bra idé att somna sams. Nu har jag två ungar kring mig här som slår på tangentbortet...kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...