Tårarna kom på en sekund när jag fick Lina i famnen. Jag tog henne med mig till ett annat rum så vi fick vara ensama. Jag ville liksom prata med henne och berätta för henne vem jag är....helt underbart. Jag fick inte vara ensam länge då pappa Fredrik följde efter för att se så att jag var ok. Han var orolig att tårarna som nu föll tungt från mina kinder var ledsna tårar. Jag lättade honom snabbt genom att med pipig röst få fram att det var tårar av GLÄDJE! Hon var så självklar på något vis. Så söt, så levande så fullständig. Oj vad jag älskar det här barnet! Det bultar hårt i hjärtat när jag tänker på henne och att hon nu äntligen kommit till vår familj. Som vi längtat, både jag och framförallt mina föräldrar. Att dom nu äntligen har fått ett eget barnbarn gör att dom går extra högt med huvudet och kärleken känns i hela rummet.I dag var alltså första gången som vi fick träffa varandra, Lina och jag. Hon sov snällt i mitt knä i över en timme och sen var det dax att byta blöja. Faster fixade galant bytet mitt på bordet i köket :-)Harry skötte sig utmärkt när han hälsade på Lina, han slickade henne försiktigt försiktigt på händerna och sniffade henne på magen. Han var otroligt snäll precis som att han visste att det var ett litet barn som man ska vara rädd om. Det kändes toppen.Snart dax för hemgång och i kväll är en spännande kväll...återkommer i morgon med rapport.Just ja...ni kan ju få se en bild på hur vi såg ut idag när vi satt och gosade tillsammans....