Tårarna kom på en sekund när jag fick Lina i famnen. Jag tog henne med mig till ett annat rum så vi fick vara ensama. Jag ville liksom prata med henne och berätta för henne vem jag är....helt underbart. Jag fick inte vara ensam länge då pappa Fredrik följde efter för att se så att jag var ok. Han var orolig att tårarna som nu föll tungt från mina kinder var ledsna tårar. Jag lättade honom snabbt genom att med pipig röst få fram att det var tårar av GLÄDJE! Hon var så självklar på något vis. Så söt, så levande så fullständig. Oj vad jag älskar det här barnet! Det bultar hårt i hjärtat när jag tänker på henne och att hon nu äntligen kommit till vår familj. Som vi längtat, både jag och framförallt mina föräldrar. Att dom nu äntligen har fått ett eget barnbarn gör att dom går extra högt med huvudet och kärleken känns i hela rummet.I dag var alltså första gången som vi fick träffa varandra, Lina och jag. Hon sov snällt i mitt knä i över en timme och sen var det dax att byta blöja. Faster fixade galant bytet mitt på bordet i köket :-)Harry skötte sig utmärkt när han hälsade på Lina, han slickade henne försiktigt försiktigt på händerna och sniffade henne på magen. Han var otroligt snäll precis som att han visste att det var ett litet barn som man ska vara rädd om. Det kändes toppen.Snart dax för hemgång och i kväll är en spännande kväll...återkommer i morgon med rapport.Just ja...ni kan ju få se en bild på hur vi såg ut idag när vi satt och gosade tillsammans....

 

Grodis

11 oktober 2006 16:26

Åh.. vännen! *tårögd* Vilken jättevacker bild på dig med lilla Lina i famnen.. Mycket känslor som väcks... Det syns verkligen hur stolt faster du är! Du skriver så fint också så jag måste gå och snyta mig igen... KRAM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senaste inlägget var från 2016 så det har gått en tid. Känns kul att sparka liv i den här bloggen igen och absolut nödvändigt. Jag är på gång igen med ett nytt vitt år och bloggen var en ventil och en plats för mig att få ur mig mina tankar förra gån...

2015 kom och gick.   Jag har inte bloggat sen 30 december förra året. Inte summerat, inte skrivit om hur det blivit sen...ingenting. I slutet av 2015 var jag så säker på att jag förändrat mitt förhållande till alkoholen för gott. Jag behövde den ...

Det är inte långt kvar nu...lite drygt 1425 minuter sen har hela 2015 passerat. Det känns märkligt.         ...

NÄR ska jag hälla upp det första glaset och VAD kommer det att innehålla?   Jag fick en frågan den häromdagen; Vad kommer du att hälla upp när det väl är tillåtet igen och när kommer det att ske...på nyårsafton eller?Min första tanke var rödvin.....

Idag är det 51 dagar kvar på 2015. 51...femtioen...femma etta!?Jag kan både säga att året gått rasande fort men samtidigt otroligt långsamt. Det är svårt att inse att det faktiskt bara är ynka 51 dagar kvar av året och då tänker jag inte bara på de...