Idag har jag varit hemma från jobbet, en envis förkylning har slagit undan benen på mig och för att hålla febern nere har det gått åt åtskilliga Ipren under dagen *suckar*Jag hoppas verkligen bli frisk snart och särskillt till helgen då vi drar till Åre. Så typiskt att bli sjuk nu, passar verkligen inte alls....fast passar det någonsin att bli sjuk?En sak som var bra med att vara hemma idag var allt jag hann med på hemmafronten. Jag har tvättat MASSOR med maskiner och nu hänger allt i tvättstugan på tork. Känns jättebra. Vet inte hur det hade kunat bli så stora tvätthögar just den här gången. Skönt att det är klart nu i alla fall. Skönt att kunna ha allting klart till lördag då det är dax att packa.Den packningen kommer INTE bli enkel!! Det gäller för oss att verkligen bara ta med det nödvändigaste. Vi ska åka tåg upp och med oss kommer vi såklart ha våra brädor och bootsen. Bara det är ju mycket att släpa på. Så jag har fått stränga order från maken om att tänka både en och två gånger när jag ska packa. Att ta med mer än 1 par skor är uteslutet. Så det gäller att väga in noga vilka som kan vara mest användbara. Fast det skulle ju vara bra med i alla fall två par.....jaja vi får se hur det blir när jag börjar packa.Vinterkläder tar ju sån himla plats, underställ, mössor, vantar, tjocka tröjor....det kommer bli lättare att packa till Mallis sen *fnissar* En minimal bikini och lite solkräm ;-)Dax för ytterliggare en Ipren tror jag...

Här är Harrys flickvän....eller ja, Harry är ihop med henne men kärleken är väl inte direkt besvarad. Hon möter hans fjeskande och smörande på detta vis...bättre lycka nästa gång Harry :-)

Igår var det ju torsdag igen vilket innebär vägdag...vågen var snäll den här veckan och visade -1,5 kg från förra veckan. Vågen stannade på 66,0 kg och det var en lättad Soff som klev av vågen. Det är alltid skönt att få ett kvitto på att man faktiskt gjort någonting rätt.Jag försöker så gott jag kan att endast väga mig på torsdagar men i morse hade jag en känsla i kroppen...kände mig ännu lättare i dag och vipps så stod jag på vågen igen. 65,5 kg en ännu mer lättad Soff log för sig själv och skuttade glatt in i duschen :-) Så lite har min nya våg aldrig visat....som minst har det varit 65,8 så jag är mer än nöjd.Nu gäller det för mig att hålla i det här och fortsätta neråt. Skulle så gärna hamna under 65 till nästa vecka då vi drar till Åre. För min del gäller det att inte bli för nöjd nu och belöna mig för fort. Jag måste hålla ut och kämpa på ännu mer. Att min kära vän Grodan är så otroligt duktig med sin nya diet och sitt nya liv sporrar mig väldigt mycket och när suget efter kakor, godis....vad som helst sätter in tänker jag på henne...hon får inte äta nått och gör det inte heller. Jag är otroligt imponerad av hennes inställning och beslutsamhet när det gäller detta. Jag är egentligen lite emot pulverbantning men jag har bestämt mig för att byta ut vissa måltider mot FitMeal, som jag fick då jag var med i Du är vad du äter. För att få ett ryck neråt liksom och för att försöka krympa magsäcken lite igen....jag har varit rätt duktig på att proppa i mig för mycket mat. Vilket pyssel det är med det här med viktminskning....längtar till våren och hoppas på att få ännu mer inspiration då.

Så var det klart, första mötet är nu avklarat och även om jag/vi var förberedda på att det skulle kännas som att tiden gick fort och att man just inte hann prata om nått annat än vilka tider vi skulle ses framöver och hur utredningen skulle gå till...så kändes det ändå som att vi blev lite besvikna när vi tog i hand och tackade för dagens möte. Allt hade gått så fort och vi ville bara sitta kvar i soffan och prata mer mer mer....*ler* tålamodet är inte det bäst just nu *fniss*Skönt var det i alla fall att komma igång och vi båda tyckte väldigt bra om våra två utredare. Det kommer bli kanon detta och vi ser fram emot nästa träff som blir fredagen 9 mars...känns som en evighet. Men vi ska på semseter till Åre i en vecka så därför blev det ett litet uppehåll till dess. Vi bokade in alla fem möten ink. hembesöket :-) Wohoo.....nu är vi äntligen igång. Känns toppen!Nu ska jag ringa min kära vän Grodan och skvallra lite....Tack för alla trevliga kommentarer och pepp!!KRAM

...klockan 15:00 är det vi som slår ner rumporna inne hos Familjerätten i Västerås. Vårt första möte med våra hemutredare och ett första litet steg närmare vårt barn. Hur känner jag mig då?! Borde vara mer nervös än jag är tycker jag själv men kanske kommer den bekanta magonten och de kalla darrande händerna när klockan börjar närma sig. Kanske förblir jag lugn...jag vet inte och det återstår att se. Jag känner mig trygg och säker bredvid min älskade S och vi går in i den här utredningen raka i ryggen och med fullt fokus på vår kommande adoption.Fråga oss vad ni vill! Så känner jag, vi kommer att bevisa för dessa utredare att VI är redo. Vi har inget att dölja och inget att skämmas över.Jag är väldigt nyfiken på våra utredare, har ingen aning om vem någon utav dem är, har bara två namn på ett papper. En gång tidigare i december 2005 påbörjade vi faktiskt en utredning men i januari 2006 valde vi av olika skäl att avbryta. Vi kommer att ha två helt andra utredare den här gången och det känns bra. Det är liksom ett helt nytt läge för oss nu och det känns bra att få ta och börja om....ta allting från början igen. På många sätt tror jag att vi är mer redo nu än vi var sist och jag är en sån som tror att saker händer av en anledning. Det var helt enkelt meningen att vi skulle göra utredningn våren 2007 och inte tidigare. Sen om det skulle vara för att vi skulle få dessa utredare, att vi skulle ha en annan känsla i kroppen när vi gick in i utredningen ELLER om det till och med är för att det påverkar vilket barn vi faktiskt kommer att få. Kanske är vårt barn fött, kanske ligger det just nu inne i någons mage....kanske har det inte ens blivit till...och vart i världen finns den kvinna som kommer att bära just mitt barn??!? Svindlande tanke. Nåväl, om bara några timmar alltså tar vi det första stapplande steget till att äntligen få bli mamma och pappa!!*tårögd*

Efter att ha varit på Kickoff med jobbet på Haga Slott utanför Enköping sitter jag här som en fågelholk. Jag är så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppna.Massor med tunga diskussioner kring våran verksamhet, vad vi vill och hur det ska bli i framtiden. Massor med mat har det också blivit och jag spårade verkligen ur och gömde mig bakom en massa saker som "man måste hålla blodsockret uppe för att orka med att sitta på möte....". Tänk att det är så lätt för mig att komma in på det där spåret igen, jag tog både fikabröd och lite godis under dessa två dagar. Lite arg och besviken på mig själv. Domen kommer i morgon när det är dax för vägning igen. Återkommer med resultatet såklart.Bye for now!

Hur skönt känns det inte att vara kär?! Faktiskt så är jag kär, kär i min man som jag varit gift med i snart fyra år. I sommar har vi varit ett par i 6 år. Det är härligt att fortfarande vakna upp vid hans sida och känna att det är här jag hör hemma. Han är i många fall min totala motsatts och vi är långt ifrån alltid överens om saker. Kanske är det det som gör att jag älskar honom så mycket. Han ger mig verkligen en match :-)Ett litet inlägg så här på fredagsförmiddagen....en liten kärleksförklaring till min man. JAG ÄLSKAR DIG!

Tillslut kommer sanningen ikapp, oavsett om man vill det eller ej. Sanningen är att jag fallit tillbaka i gamla vanor. Ju mer jag tänker på det desto mer klart blir det för mig att mitt beteende har ändrats. Ändrats tillbaka till hur det var förrut. Händerna har börjat gå av sig själv igen, jag planerar för hur jag ska kunna äta så ingen ser, jag smygköper godis på ICA och äter innan jag kommit hem så att inte maken ser...Det här har pågått under en tid nu efter nyår och det har bara blivit värre och värre. Jag unnar mig fikabröd oftare, hittar alltid ursäkter för att äta bröd och annat gott till t ex frukost. Jag är urdålig på att köpa hem nyttig frukt för att ha som mellis och även såklart till frukost. Det var länge sen jag åt en fruktsallad till fruost nu. Det har blivit både ägg, mackor och gröt med sylt. Jag har även börjat söta mitt te igen, det som jag HELT slutat med. Det började en söndag när jag var lite trött och hängig och ville bota en eventuell halsont med lite honung i teet. Nu har jag så mycket honung i mitt te att det smakar som rena godiset. Sockersuget har återtagit sitt grepp om mig, det är bara att inse fakta.Jag har under några veckor på någotvis ändå stått still i vikt, eller pendlat lite upp och ner inom rimliga gränser. Detta har lett till att jag slappnat av ännu mer och tänkt att det är så bra för jag går ju ändå inte upp så mycket.Idag visade vågen mig en ny sanning - jag har gått upp 1,7 kg på en vecka. Vikten just nu är 67,5 kg! Jag hade ju bestämt mig för att inte väga mer än 66 kg när jag gick in i det nya året. Det målet klarade jag av men sen nu efter nyår är det som om jag inte bryr mig längre.Jag har nu bestämt mig för att ta hjälp av det faktum att min älskade vän Grodan nu påbörjat sin resa mot färre kilon. Det sporrar mig att veta att hon nu också kämpar ordentligt och vi kommer kunna stötta varandra jättebra nu.Några små saker som jag ska ta tag i och förändra tillbaka igen är:1. Inget mer fikabröd 2. Inget honung i teet3. Inga smörgåsarDet får bli som en liten omstart för mig och sen får jag ta tillbaka alla andra goda vanor jag hade i somras. Träningen är ett kapitel för sig, jag har inte rört mig alls på nästan 3 veckor. Jag liksom gömmer mig bakom att det är vinter, kallt och mörk. Orkar inte ta tag i det och finner inte tiden att masa mig iväg till löpbandet.MEN jag ska försöka även där och jag tror jag ska börja gå på lite konditionspass i stället för att känna att det är en förändring....nåja...jag tar tag i vad jag äter först och främst nu...*slår mig på kinderna hårt och skriker kom igen*