Idag har maken besökt Sophia hemmet i Stockholm för en undersökning av magen. Han har klagat på magont nu i över en månad och för några helger sedan åkte han in akut till Västerås lasarett. Väl där blev han inlagd för observation men inga undersökningar gjordes förrutom lite kläm på magen av en läkare och blodprover. Dagen efter skickades han hem med orden, kom tillbaka om du blir sämre.

Magontet blev inte värre men han hade lika ont som tidigare och kollade då med vår sjukvårdförsäkring och fick direkt komma till Sophia hemmet. Läkaren som tog emot oss var otroligt vänlig och tillmötesgående och tog hans smärtor på fullaste allvar. Det blev skiktröntgen som tyvärr inte kunde visa något konkret som smärtan kunde bero på. Läkaren ville gå vidare att undersöka tarmarna och dagens ingrepp blev planerat. Nu dagarna innan har han blivit sämre och fått feber och smärtan har tilltagit.

Klockan nio i morse gjorde de ingreppet och kunde direkt se vad som var fel. Hela tjocktarmen var "trasig" invändigt och det blödde från sidorna. Stackars älskade. Inte undra på att han har haft ont. Läkaren på Sophia hemmet blev om möjligt än mer arg på sjukvården här i stan eftersom att de skickat hem honom utan att kolla upp ordentligt.

Nu blir det kortison i minst 7 veckor och läkaren trodde att smärtan ska ha försvunnit redan till fredag. Det är otroligt skönt att de hittat vad som är fel, även om det kan vara allvarligt. Det känns bra att veta vad som är felet så att det kan behandlas. Nu ska de gå vidare för att se vad det kan vara som orsakar dessa blödningar. De hade lite alternativa sjukdomar som det kan vara men de är inte säkra än.

Nu hoppas vi på att smärtan ska försvinna snabbt så att han kan bli lite piggare och gladare.

Jag måste skriva om en sak som händer runt vårt hus. Första gången trodde jag att det var en slump / engångsföreteelse. Men i morse upprepades samma sak så därför blir jag lite fundersam.

Första gången, förra veckan...förra tisdagen för att vara exakt vaknar jag av att jag hör någon som kräks utanför mitt sovrumsfönster. Det låter väldigt nära och jag tittar ut för att se om jag kan se vem det är. Att det är en man råder det inga tvivel om och det låter som att han mår riktigt dåligt. Jag gick runt i alla rum för att se åt olika håll men inte ett spår av någon. Stackars sate tänkte jag för mig själv.

Jag har inte tänkt så mycket på det sedan dess men i morse vid nästan exakt samma tid händer det igen! Samma ljud och på samma vis. Jag tittar och tittar  men ser ingen. Mycket mycket märkligt tycker jag. Vem är det som kräks utomhus vid denna tidiga timme. Båda gångerna har klockan varit strax efter 06:00. Är det någon som är på väg till jobbet och har ångest? En uteliggare? Varför just på detta ställe?